30 december 2010

Trygghet i form av vänner & gratäng

Efter julen är det gott att äta normal mat igen. Och att träffa vänner. Några få kvällar om året lyckas jag och mina allra närmaste (Petter, Åsa och Emil) ses. Oftast blir det hemma hos Petter och Åsa och lika ofta lagas det riktigt smaskig mat. De hade planerat rotfruktsgratäng och så hade de köpt hem portabellosvampar som de inte visste vad de skulle hitta på med. Jag älskar portabello och har kommit att laga det ganska ofta på sista tiden så jag fick ansvara för den delen av rätten.

Det blev riktigt lyckat alltihop. Dels för att maten smakade gott men också för att den passade in i stämningen. Det känns fint och helt rätt att samlas kring en varm, gräddig och lite söt rotfruktsgratäng när man inte setts på ett halvår. Att ställa fram maten på bordet istället för att servera den upplagd tjusigt på tallrik. Att dela en flaska kvarbliviet vernissagebubbel och äta upp världens godaste chokladkolor till förrätt är också en bra grund. Att börja på toppen, bubbligt, sockrigt och lättsamt och sedan ju längre kvällen skrider jobba sig neråt till mörkare och tyngre trakter med gratäng och mustigt rödvin (Allegrini Valpolicella Superiore). För att avsluta mätt, belåten och genomvärmd i kropp och själ med en cognac, kanske lite kaffe och en alldeles för torr fruktkaka (gjord av min något mindre matintresserad men ack så kära mormor). Det var en kväll fylld av kärlek, den sortens kärlek som kommer över en när man är bland vänner, bland de som känner en ända in i benmärgen. I sammanhang där det inte finns några krav, någon jargong eller några poser. Bara innerlighet. Jag kan babbla om detta, bubbla av känslor av att vara uppfylld och tankad med energi som räcker längre än själva gratängen. Men jag lämnar det nu och går in på det som mättar rent fysiskt - maten.

Emil tog sig an ett fänkålshuvud och skapade utifrån det en välsmakande, krispig och frisk sallad med apelsin, rostade sesamfrön och färsk bladspenat. Förmodligen så svängdes den ihop med lite olivolja, en skvätt citron och en nypa salt också.

Rotfruktsgratängen kan man slänga i lite vad man har lust till och vad som finns hemma i gömmorna. Vi använde potatis, morot och palsternacka men det är jättegott med rotselleri och persiljerötter också. Några grovt skivade svenska äpplen är inte så tokigt heller. Andra smaksättningar på gräddblandningen kan vara senap, persilja eller timjan.

Till portabellosvampens fyllning är det gott med lite ost och det fungerar också för att binda ihop nöthacket. En vällagrad ost med lite nötig karakätär passar fint men godast är ändå en mjuk getost, typ chevrè.

Rotfruktsgratäng
4-5 port.
  • 6 potatisar
  • 2 stora palsternackor 
  • 4 morötter
  • 1 stor gul lök
  • 2 vitlöksklyftor
  • 2 dl vispgrädde
  • 2 dl mjölk 
  • 100 - 150 g västerbottenost
  • salt & nymalen svartpeppar
  • torkad rosmarin
Värm ugnen till 200 grader. Skala rotfrukterna och skiva dem tunt. Skala och strimla löken fint och finhacka vitlöken. Smörj en ungnsäker form och lägg ner alla grönsaker, blanda runt. Riv osten och strö över. Vispa ihop grädde, mjölk och kryddor (salta ordentligt) och häll över. Tryck till grönsakerna med händerna så vätskan tränger upp något.Grädda i mitten av ugnen tills allt är genommjukt, det tar 40-60 min.

Portabello med nötter
 
4 port.
  • 4 stora portabellosvampar
  • 1,5 dl blandade finhackade nötter (t ex mandel, hasselnöt, valnöt)
  • 1 vitlöksklyfta
  • 1 bit ost
  • torkad timjan
  • smör
  • olivolja 
  • salt & nymalen svartpeppar
Värm ugnen till 200 grader. Rensa svampen från jord och bryt loss foten. Finhacka foten, vitlöken och nötterna. Smält en klick smör i en stekpanna och fräs hacket. Krydda efter smak och strö över osten. Snitta svamphattarnas ovansida med några millimeterdjupa snitt i ett rutmönster och pensla båda sidorna med olivolja. Lägg hattarna med ovandian ner i en smord ugnssäker form och salta lite. Baka i ugnen ca 15 min, vätska ska tränga ur hatten och de ska krympa något. Fördela sedan nötblandningen på hattarna och grädda ca 20 min eller tills de är genombakade.

Servera med en sallad gjord av din bästa vän.

Chokladfudgen som inte vill släppa taget

Hur många gånger säger man "Åh det här är den godaste kolan/soppan/chokladen/såsen/kakan jag ätit?" Många gånger. Och det är inga fel. Det är bara ett tecken på att man låter sig förföras, ge sig hän i stunden och uppgå i njutning. Sedan kanske man säger samma sak dagen efter. Och dagen efter det igen åt någon annan kola/soppa/choklad/sås/kaka men det är ju inte mindre sant för det. Allting prövas efter sitt sammanhang och det viktiga är att låta sig själv njuta. Men den här utsökta fudgen som Åsa gjorde är den godaste fudge jag ätit. Hittills. Och när hon då säger att den är superenkel så bara måste jag lägga ut receptet här på bloggen. För det här har inget med jul att göra. Det här är godare än så!

Chokladen kan man variera ordentligt både i kvalitet och smaksättning så länge man har samma mängd och håller sig till den högre kakaohalten. Och sedan kan man såklart blanda i annat också, som till exempel rivet apelsinskal eller kanske fint hackad syltad ingefära. Fantasin sätter gränsen, som det heter.

Jag kallar det tryffel (Åsas version på Nigellas fudge)
  • 1 burk kondenserad mjölk
  • 200 g mörk blockchoklad
  • 150 g mörk choklad med citronsmak (marabou premium)
  • 30 g smör
  • 150 g pistagenötter utan skal 
  • 1 krm salt (är nötterna saltade så skippa saltet här)
Smält ihop alla ingredienser utom nötterna i en tjockbottnad kastrull. Hacka nötterna och blanda i chokladsmeten. Klä en form (ca 15 x 25 cm) med bakplåtspapper (orkar du kan du även smörja pappret) och bred ut smeten. Låt svalna i rumstemperatur och ställ sedan kallt för att stelna. Skär upp kola i bitar och linda in i smörgåspapper och förvara i frysen ända tills du ska äta dem, de tinar på nolltid.

26 december 2010

Fruktig grönkål

Hos familjen Atterstig i Framnäs sjungs grönkålens lov såhär i vintertid.
Det enklaste och kanske det bästa på julen är grönkålssalladen. Det är den jag längtar efter innan och det enda jag vill äta när julafton väl är över. En utmärkt sallad att laga resten av vintern, eller i alla fall till man tröttnar på tugget.
Jag ger er två versioner. Dels min mors klassiska recept och dels min egen och något förenklade veganska version. Jag har som vanligt inga måttanvisningar så ni får känna er fram. Personligen så gillar jag när det är mycket frukt, så den blir riktigt saftig. Anisen ger salladen en fin lakritssmak och min mor hälsar att 1 tesked anisfrön kan vara lagom till 2 dl gräddfil.

Mors klassiska grönkålssallad
  • grönkål
  • apelsin
  • äpple
  • russin
  • honung 
  • citron
  • gräddfil
  • anis
Pressa citron och rör ut en klick honung i saften. Lägg i russinen och låt svälla ett par timmar. Eller så blandar du citronsaft, honung och russin och blandar ner i salladen på en gång men då måste salladen få stå och dra några timmar. Skölj grönkålen, repa bort bladen från stammen och hacka den fint för hand. Skala apelsinerna med kniv så allt det vita tas bort. Tärna apelsinerna och äpplena och blanda med grönkålen i en skål.
Mortla anisfrön och rör ut med gräddfil till en dressing.
Både salladen och dressingen blir godare om den får sova i kylen över natten.

Majas variant
  • grönkål
  • apelsin
  • äpple
  • russin
  • honung 
  • citron
  • anis
  • valnötter
Skölj grönkålen, repa bort bladen från stammen och hacka den fint för hand. Skala apelsinerna med kniv så allt det vita tas bort. Tärna apelsinerna och äpplena och blanda med grönkålen. Rör ut honung i citronsaft och tillsätt en nypa salt och mortlad hel anis. Släng i en näve russin i salladen, häll på dressingen och krama in den i kålen med händerna.
Låt stå kallt ett par timmar eller över natten.
Innan du serverar salladen knäcker du ett gäng valnötter som du rostar i ugnen (ja, om du är lat går det bra i stekpannan också men det blir inte lika gott) och toppar hela kalaset med.
Smaklig spis!

23 december 2010

Dödssynder & brysselkål

Det är dan före dan och dan efter dan då jag lyckades förflytta mig 50 mil norrut med tåg (eller det blev i och för sig buss sista 15 milen men ändå, jag är så glad över att jag kom fram). Nu har jag landat hos familjen i Svartå och hittills har jag hunnit smaka mors hembakade knäckebröd, rullat tre olika sorters chokladtryffel i tre olika sorters topping, druckit irish coffee, lagat middag i form av brysselkålsgryta, postat två blogginlägg samt tjuvsmakat hemgjord kola med jordnötter och marshmallows.

Idag fick jag en förfrågan från kära Gertrud om jag inte skulle skriva något om vegetarisk julmat här på bloggen och nu är jag på ett sånt fantastiskt generöst sockerstint julhumör att jag tänker göra det på stubben. 
Det här ska jag bland annat äta och delvis laga imorgon: Svampterrin med nötter & rotfrukter, grönkålssallad med apelsin & äpple, ägghalvor med tångkaviar, majonäs & grönt, ugnsbakad omelett med katarellstuvning, mandelfrikadeller, ingefärsbrässerad brysselkål. Jag kommer även inmundiga  olika sorters hembakat bröd. Annanaspaj. Stolle. Ostar med namn som cheddar, appenzeller och gruyere samt något med mögel. Tryfflar och kolor... 
Och jag tror jag stoppar här. Det börjar liksom kännas smått perverst. Sjukt. Frosseri är en av dödssynderna får jag påminna mig om. Och just nu vill jag bara borsta tänderna och krypa till kojs.
Receptet på brysselkålsgrytan jag lagade idag är hämtat från Dagens Nyheter men jag har ändrat det en del.
Jag har gjort den här grytan två gånger och här är sex argument för att du ska laga den innan året är slut:
1. Den goda smaken! Kanel, timjan och lite citron tillsammans med de söta rotfrukterna, kålen och den något bitiga senapen. Mums.
2. Den går snabbt att laga.
3. Det är ingredienser som man (jag) ofta har hemma.
4. Den är väldigt enkel att göra.
5. Grönsakerna är i säsong nu.
6. Den kostar nästan inget men smakar massor.

Brysselkål & rotfruktsgryta
3-4 port.
  • 500 g brysselkål
  • 1 gul lök
  • 1 - 2 vitlöksklyftor
  • 2 morötter
  • 1 palsternacka
  • 1 bit rotselleri
  • 1 kanelstång
  • 1 lagerblad
  • 1 tsk timjan
  • ca 2 dl vatten
  • 1 grönsaksbuljongtärning
  • stora vita bönor
  • 1 eko citron, rivet skal + ev lite saft
  • salt & nymalen svartpeppar
Senapsdressing
  • matyoghurt
  • dijonsenap
  • salt
Putsa bort eventuellt skadade delar på brysselkålen och dela kålen i halvor. Skär löken i strimlor och hacka vitlöken. Skär morot, selleri och palsternacka i ganska tunna bitar. Fräs grönsakerna i en klick smör och lite olivolja i en rymlig panna med kanel, lagerblad och timjan.
Stek 4–5 minuter, rör om emellanåt. Sänk värmen, häll på vatten och smula i buljongtärning.
Låt sjuda cirka tio minuter eller tills morot och brysselkål är mjuka. Tillsätt bönorna efter halva tiden. Riv citronskalet fint och rör ner i grytan.
Smaka av med salt, peppar och ev lite citronsaft.
Rör ihop matyoghurt, senap och lite salt. 
Servera grytan med dressingen och en bit gott bröd. 


Årets julklapp: Senapskulan

På min önskelista över julklappar i år stod att läsa en stor mortel. Ända sedan gymnasiet har jag velat ha en ordentlig jävla mortel som man kan göra rediga grejer i. Typ pesto. I min ägo finns enbart en sketen men rätt söt liten mortel i porslin köpt på Indiska för kanske 8 år sedan.
I somras såg jag för första gången en senapskula. Först tyckte jag mest att det var en snygg sak, ett svart lite skavt järnklot. När jag sedan förstod att den hade en mortels funktion insåg jag att det var något som skulle göra mitt liv inte bara godare utan också enklare och lyckligare. Och nu, idag, har jag köpt mig en senapskula!
Jag är så glad. Den är så fin.
Jag hittade den förra veckan i den lilla butiken utan namn på Friisgatan i Malmö. Det är en gammal dam som heter Lillian eller Margareta som har den och hon är väldigt speciell och mycket bestämd. Hon är inte rädd för att säga vad hon tycker och snudd på läxa upp sina kunder. Men jag gillar henne. Och titt som tätt har hon någon gammal grej som jag inte kan låta bli att köpa.
Margareta eller Lillian intygade att det var ett verkligt bra köp jag gjort, en riktigt rejäl senapskula med tillhörande träskål. Även hennes väninna instämde i hyllningen över senapskulan och demonstrerade hur man skulle sätta kulan i rullning mellan benen...
Ja, med viss träning ska jag nog kunna greja det där.
130 kronor fick jag pynta och jag kan utan att överdriva påstå att det är ett av 2010 bästa köp.
Nu längtar jag redan till den 30 december då jag är tillbaka i mitt kök igen och får premiärrulla min kula.


Har man en kula behöver man ingen kille.

För att fira mitt köp delar jag med mig av ett recept på en svensk variant på peston. Min vän Lotta bjöd på det någon gång och sedan har jag utifrån smakminnet försökt återskapa den här röran. Jag har inga exakta måttangivelser så ni får helt enkelt prova er fram. Och jag vill bara avsluta med att säga att det inte finns ord för att beskriva hur god den här peston är. Så det är bara att gört', på en gång!

Persiljepesto
  • 1 stor bunt bladpersilja
  • 1/2 - 1 citron
  • 1- 2 dl kallpressad rapsolja av god kvalitet
  • 150 g västerbottenost
  • 2 dl solroskärnor
  • salt & ev nymald svartpeppar 
Rosta solroskärnor i en torr stekpanna tills de är gyllenbruna. Hacka persilja grovt (det gör inget om det åker ner några stjälkar också) och lägg i en skål tillsammans med de svalnade kärnorna, en skvätt citronsaft och en hög riven västerbottenost. Mixa ihop och späd med rapsoljan till önskad konsistens. Smaka av med salt och mer citron om det behövs. Man får prova sig fram tills balansen är perfekt.
Jag skulle vilja påstå att jag föredrar den här varianten framför klassisk pesto. Men det kan bero på att jag är persiljoman. Jag gillar att den blir så nötig i smaken från rapsoljan och solroskärnorna och så finns där sälta från den vällagrade osten och så lite syra.

Servera peston till rostade grönsaker eller pasta. Man kan även blanda den med gräddfil eller liknande för en kall sås till sallad. Den är inte heller dum att doppa nybakat ljust bröd i.

Presenter & klappar



I förrgår den 21 december var det inte bara midvintersolståndet och en helt makalös fullmåne redan klockan fyra utan också min födelsedag. 
Till min stora ära och glädje firades den med två vänner. Louise och Anders kom hem till mig för en aptitretare på bubbel, oliver, kex och ost innan vi vankade likt tre pingviner på de upptrampade snöstigarna bort till Tempo Bar och Kök.

Jag fick paket. Flera stycken. Varma och fina ullvantar som doftade får. En röd moleskinkalender, tyvärr hade jag redan köpt en svart likadan men det var en fin bekräftelse på att Anders vet vad jag gillar. En flaska portvin, Six Grapes. Jag älskar portvin men har varit lite dålig på att ha det hemma sedan min och Olofs storhetstid.
Och en chokladkaka fick jag. Mörk choklad med ingefära från en av mina bästa chokladfabrikanter - Dolfin. Inte nog med att de gör god choklad i utsökta smaker som rosépeppar, lavendel, ingefära och earl grey te, de har även otroligt fina förpackningar. Enkla skisser som illustrerar smaksättningen på chokladen och så mjuka pastellfärger i bakgrunden. Förpakningen väcklar man ut likt en tobakspåse. Mycket läckert.




Och så en bok - Sorgesång av Siri Hustvedt. Även den en fullträff, det är en bok som jag tänkt och velat läsa sedan den kom ut för drygt ett år sedan. 
På Tempo var det precis så trevligt och roligt som det brukar vara. Det är liksom ett säkert kort. Jag åt kroppkakor fyllda med rökt svamp och till det mangold, lingon och smör. Det var gott, något annat vill jag inte påstå. Men i ärlighetens namn så var det inte så bra som det brukar vara. De flesta gånger jag ätit middag på Tempo har jag häpnat och blivit alldeles lycklig över alla smaker som uppträtt i min mun. Jag har hyllat kockarna gång på gång. Men igår levde det inte riktigt upp till mina förväntingar. Varför?
Kroppkakorna var mer som potatismos i konsitensen, inte sådär kompakta och lite klibbiga som man kanske är van vid. De blev snudd på torra. Men de hade en fin gyllenbrun och lite knapriga stekyta. Sedan kunde det vara mindre potatis och mer fyllning. Jag petade till och med bort en del potatis och jag är inte den som petar i maten utan anledning. Mangolden och lingonen var mycket goda tillbehör men det kunde varit lite mer skirat smör och salt. En eller två dillvippor extra hade inte heller skadat. För den godaste tuggan var den med dill på toppen .
Till saken hör ju att jag ätit den här rätten tidigare, eller rättare sagt tjyvsmakat från Olofs tallrik och jag vill minnas att då, för kanske ett år sedan, så storknade vi. Det var så gott!
Kontentan blir väl: Ät aldrig samma rätt två gånger!
Nåväl, Tempo sitter fortfarande på förstaplatsen över restauranger med bra vegetarisk mat i Malmö. De är bäst! Och det var en både god och mysig kväll. Tack för det Louise och Anders. 




Medan jag öppnade födelsedagspresenter passade jag på att ge Anders julklappen jag snickrade ihop i helgen. En stor zinklåda fylld med hemmagjorda gramhamsskorpor samt en burk av den Engelska frukostmarmeladen med whisky. Skorporna är ett väl beprövat recept komponerat av Anna Bergenström taget ur Annas kokbok. Mormor har alltid varit en stor skorpätare, hennes favorit är Krisprolls fullkornsskorpor och sedan vill jag minnas att det var min bror Petter som var först i familjen med att baka de här grahamsskorporna. Och lillasyster (läs härmapa) som jag är var jag inte sen med att ta efter och vilja vara lika duktig som honom.
Jag vill varna för att de här skorporna är väldigt svåra att sluta äta när man väl börjat. Om man dessutom har fri tillgång till hemmakokta marmelader och god lagrad ost då är det enbart extremt god självdiciplin eller alternativt magknip som sätter stopp för frosseriet.

Grahamsskorpor
  • 50 g jäst
  • 5 dl mjölk
  • 3 - 5 msk honung
  • 100 g smör
  • 1 - 2 tsk salt
  • 8 dl grahamsmjöl
  • 5 - 6 dl vetemjöl
  • ev lite krossad kardemumma 
Smula jästen i en stor bunke och strö över saltet. Smält smöret och honungen i en kastrull och tillsätt mjölken. Värm tills det är 37 grader (fingervarmt) och slå en skvätt över jästen. Rör ut jästen i degvätskan och tillsätt resten. Rör ner gramhamsmjöl och vetemjöl och låt den degen jäsa ca 30 min under bakduk.
Värm ugnen till 225 grader.
Häll degen på ett bakbord. Arbeta degen smidig och dela den i fyra delar. Rulla varje del till en korv och platta till den. Skär 3-4 cm breda bitar och lägg på smorda plåtar. Låt jäsa i ca 15 min.
Grädda bullarna mitt i ugnen i ca 15 min. Låt bullarna svalna och dela de sedan på mitten med hjälp av en gaffel som du sticker in i bullen och liksom bänder upp. Lägg dem med snittytan uppåt och rosta dem ca 6 min i ugnen tills de fått fin färg. Torka skorporna i ugnen på 100 grader med luckan lite på glänt, det tar 2 - 3 timmar.

Severa med smör, marmelad, ost och en stor kanna te!




19 december 2010

Sockerstinn frukt i burk


Receptmakare: Jan Hedh 
Hämtat ur boken Sylt och Marmelad på Prisma förlag

Engelsk frukostmarmelad med whisky
  • 4 torkade pomeransskal
  • 2 grapefrukter
  • 4 apelsiner
  • 2 citroner
  • 3 liter vatten
  • 1550 g mörkt muscovadosocker
  • 50 g riven ingefära
  • 2 dl skotsk whisky
  • 500 g äppelsaft (se recept nedan)
Dag 1
Lägg pomeransskalen i vatten så de kan svälla över natten. Tvätta alla frukter noga och ta bort skalen. Skär bort det mesta av det vita och skär skalen i ytterst tunna strimlor. Skär fruktköttet i små bitar och plocka bort kärnorna. Lägg dem i en lite tygpåse att koka med marmeladen.
Häll skalstrimlorna i 3 liter kokande vatten och låt koka 5 minuter. Slå bort vattnet och upprepa en gång till. Blanda alla ingredienser utom pomeransen i en stor gryta och koka upp under omrörning.
Häll upp i en bunke och låt svalna. Täck över med plastfilm och låt såt i rumsteperatur till nästa dag.
Dag 2
Lägg pomeransskalen i kokande vatten och koka fem minuter. Upprepa proceduren en gång till och spola dem kalla. Strimla skalen.
Häll allt i syltgrytan och koka upp under omrörning. Pensla grytans insida med en pensel doppad i vatten för att förhindra sockerkristaller. Skumma noga under kokningen så att marmeladen blir klar.
Efter ca 60 minuter, när skalbitarna börjar blir transparenta och marmeladen börjar bli gelé, kontrollera temperaturen som bör vara 106-107 grader. Eller gör ett syltprov.
Fyll genast upp på steriliserade burkar. Skruva på lockan och vänd burkarna upp och ned.

Äppelsaft
receptet ger ca 2000 g saft
  • 3000 g gröna matäpplen
  • 2000 g vatten
  • 2 citroner, saften
Koka upp vattnet med de sköljda och fyrdelade äpplena samt citronsaften. Låt sjuda tills äpplena faller sönder, ca 30 min.
Häll upp i en stor sil och tryck med baksidan av en slev för att pressa ur så mycket saft som möjligt.
Häll över i en stor med silduk och låt självrinna tills massan känns torr, ca 60 min.
Mät upp i små burkar de kvantiteter du ska använda och frys in den klara äppelsaften tills den ska användas.
Äppelsaften fungerar alltså som pektin när man kokar sylt och marmelad.

Egna anteckningar:
Jag tog 750 g äpplen, 500 g vatten och en halv citron och det gav ca 500 g klar äppelsaft. Lagom till en sats marmelad alltså.
Jag hade bara en irländsk whisky hemma så den fick gå i stället för skotsk, det kan ju inte spela så stor roll. Och för mig räckte det inte med 60 minuters koktid men jag kanske inte hade tillräckligt hög temperatur.
Till beredningen av frukten behöver du en extremt vass kniv. Har du inte det så kommer du bli tokig och strimlorna allt annat än "ytterst tunna". Skalningen och strimlandet tog så lång tid att jag fick russinfingrar, alltså såna där skrumpna fingertoppar som man får efter att ha badat för länge.
Så en portion tålamod, lite bra musik och en marmeladpassion är nödvändigt för att lyckas skulle jag tro.

En dag i somras slog det slint i mitt huvud och jag gjorde 4 olika sorts marmelader. Jag utgick från recepten i Jan Hedhs bok men improviserade lite och de blev vansinnigt goda. Så med den framgången i ryggen kände jag att det faktiskt kunde vara värt att testa ett sånt här riktigt tidskrävande recept.
De frukter och bär jag gjorde marmelad på i somras har inte säsong nu så det känns lite onödigt att skriva  recepten här på bloggen men om det är någon som är intresserad så delar jag mer än gärna med mig. Bara säg till i kommentarsfältet!
Det här kokades det marmelad på:
* Färska aprikoser med mandel, vanilj & kardemumma
* Plommon med cognac & citron
* Färska fikon med äpple, apelsin & mörkt muscovadosocker
* Bjönbär med lime & citron

18 december 2010

Jan Hedh is killing me

Jobbar på en Engelsk frukostmarmelad med whisky som tar två dagar att göra. Varav säkert fyra timmar är effektiv arbetstid! Om inte den blir överjordiskt god ska jag koka Jan Hedh levande i sockerlag och sedan göra Romtopf på honom. (Okej jag vet att man inte har sockerlag i Romtopf men ordet är så festligt.)
Det är hans fel, det är hans bok Sylt och marmelad som jag slaviskt följer. Jan Hedh - konditorn, bagaren, choklad- och syltmästaren. Han som får mig att pilla citruskärnor och linda dem i gaslinda. Ni hör ju hur sjukt det låter.
Jag är sjuk. Jag vet.
Jag är även singel.

Och somliga straffar Gud dirket, medan jag skrev det här om Jan Hedh så kokade marmeladhelvetet över på spisen!

Jag checkar ut. Nu.

Jan Hedh. Bild publicerad
utan tillstånd. Förlåt.

Förlåt Herr Hedh. Jag tycker ju att du är kungen över socker. Verkligen. Jag avgudar dig. Och är lite avundsjuk på all kunskap du besitter.

Paketering - en konstform

Design av Depot WBF Branding Agency


Idag ska det pratas paketering. Snyggt förpackad mat. Sånt som är så grafiskt tilltalande att jag liksom utgår från att innehållet håller minst samma nivå. De där ryska mjökpaketen på bilden ovan är så fina att jag kunde tänka mig att emigrera till Ryssland och börja dricka mjölk! Och får man folka att känna så tycker jag att man har lyckats som förpackningsdesigner.

Jag gillar mataffärer, marknader och små hål i väggen. Alla ställen där det finns mat, engagemang och kunskap. Och när jag är på resande fot är matshopping något som tar upp ganska stor del av tiden. Att hitta riktigt bra matmarknader eller shyssta butiker med varumärken man aldrig sett tidigare kan göra mig smått lycklig. Mitt behov av matshopping är alltså omättligt.
Häromdagen hittade jag till min stora glädje märket RAW Health på Atsrid och Aporna i Malmö. Jag såg deras ursnygga förpackningar på den oemotståndliga mataffären Whole foods Market i London (mer om den i framtida inlägg om mataffärer) och köpte med mig en burk chocolate and brazilian nut spread. Gillar dels formen på paketen, att de är toppiga, och så tilltalas jag av färgskalan. Färgerna gör sig så fint på den mattan pappersytan. Och så den fina detaljen med de fönstren som visar innehållet.


Design av Pearlfisher


Och nu snubblade jag precis över Lovely package, en blogg som visar precis det namnet säger. Det är en ritktig guldgruva för alla som gillar förpackningsdesign. Below the clouds är en annan blogg med många fina exempel på denna ädla konst.
I våras var jag på kort visit i Nancy i Frankrike. Där hittade jag en delikatessaffär med restaurangdel som sålde en pasta av ett märke med mycket snygg formgivning. Jag köpte ett paket med 50 cm lång extra tunn tagliatelle (linguine?) som jag släpade med mig ända ner till Spanien och sedan tillbaka hem till Malmö. Men väl hemma, förväntansfull över att få installera denna skönhet i mitt skafferi, var den helt spårlöst försvunnen. Jag letade igenom min resväska tre gånger men ingen pasta någonstans. Och som ni hör har jag fortfarande inte släppt den där förpackningen. Men idag hittade jag den här finessrika lösningen på Lovely package.


Design av Neal Fletcher


Det finns ju hur mycket som helst, så många bra exempel och smarta lösningar och jag vill ha allt. Och så vill jag spara det, ha det att titta på, men samtidigt vill jag äta upp det. Åh, vilket klassiskt dilemma - Man vill ha kakan kvar och samtidigt äta upp den!
Och inte nog med det, har man snygga förpackningar vill man ju att de ska få en synlig plats och det kräver ett kök med öppna hyllplan och det har inte jag. Nej, hemma hos mig trängs läckerbitarna bakom smått vulgära mörkbruna svulstiga träluckor i 70-tals stil.
I sinom tid skaffar jag mig nog ett flott kök där jag kan arrangera mina fynd och tills dess kanske jag bara ska nöja mig med att dregla över bloggar som Lovely package och blind-handla på Lidl.

Nedan är en bild av yoghurtburkar. Innehållet står den spanska chokladmannen Rubén Álvarez för och den fina idén med burkarna som runnit över har designbyrån Zoo kommit på. Under det vita rinniga på den bruna burken finns ett metallock som man bryter upp (precis som på en målarfärgsburk) och innanför gömmer sig glasburken. Nej nu blev jag genast hungrig, får nog avsluta här och hoppa upp och äta frukost. Idag blir det rysk kaviar och champagne, det är ju ändå lördag!


Design av Zoo

13 december 2010

Den godaste linssoppan

I gårdagens blogginlägg nämnde jag en puttrande linssoppa och nu blev den så vansinnigt god att jag bara måste dela med mig av den. Det händer titt som tätt nu förtiden att jag gör mina vanliga gamla recept men skruvar upp det hela något extra och blir mycket positivt överraskad av resultatet. Ibland utbrister jag till och med "Oj, det här är den godaste linssoppan/tomatsåsen/apelsinsalladen jag någonsin gjort!" och så känner jag mig så sjukt nöjd över att matlagningen faktiskt utvecklas.
Ett tack till Lisa Förare Winbladh på Taffel som fick mig att ta i med smöret (något jag annars fegar lite med...) Hennes sätt att rosta kryddor och inte vara rädd för åderförkalkning gav min soppa ett lyft. Här är hennes variant. Och nedan följer min egen.

Linssoppa med kokosmjölk
5 port
  • 1 tsk hel spiskummin
  • 0,5 msk hela korianderfrön
  • 8 hela svartpepparkorn
  • 0,5 msk bruna senapsfrön
  • 1 kanelstång
  • 1 rejäl bit färsk ingefära
  • 1 tsk gurkmeja
  • 1 msk garam masala
  • 8 dl grönsaksbuljong 
  • 1 burk goda tomater
  • 1 burk kokosmjölk, ej light 
  • 2 dl röda linser
  • 1 gul lök
  • 1 stor morot
  • 1 stor palsternacka
  • 4 torkade aprikoser
  • 2 msk tomatpuré
  • 1,5 msk sambal badjak
  • 50 g smör eller mer
  • färsk persilja
  • salt & ev nymald svartpeppar
Hacka lök, ingefära, morot och palsternacka ganska fint. Rosta de hela kryddfröna i en tjockbottnad gryta (jag gillar min emaljerad stora järngryta till såna här rätter) tills senapsfröna blivit grå. Släng i en stor klick smör, den hackade ingefäran och löken. Tillsätt resten av kryddorna och rör runt så det inte bränns. Häll i alla ingredienserna utom smöret och ta inte all buljong på en gång buljong utan späd allteftersom till önskad konsistens. Linserna sjunker till botten av grytan medan det puttrar så var noga med att röra om ordentligt och ofta. Koka sakta tills soppan är alldeles krämig, det tar ca 45 min. Smaka av med salt och rör ner så mycket smör som du har lust till plus en stor näve hackad bladpersilja.
Smaken blir otroligt rund och fin. Mycket kryddig och lite söt. Och det bästa av allt - jag har får äta den till lunch i dagarna tre!
Servera med mjukt bröd eller kanske finncrisp.
Smaklig spis!

12 december 2010

Vad 17 ska jag äta till middag? 8 Tips & 1 Recept

I morse när jag diskade upp efter gårdagens kombinerade lunchmiddag funderade jag på om jag har något mission med den här bloggen. Om jag har ett budskap eller någon kunskap jag vill förmedla. Varför skriver jag om mat? Nu har jag inte kommit fram till något klart och tydligt svar men tankarna går runt i mitt huvud och ungefär såhär ser de ut:
Jag vill få er läsare att laga mat. Att tänka på mat, att uppskatta mat, att laga god och bra mat från grunden. Jag vill vara en inspiratör, någon som ger dig goda idéer och lust att härja loss i ditt eget eller någon annans kök. Så om jag berättar hur jag gör, hur det går till från det att jag står i mataffären eller framför kylskåpet och tänker jag-är-skithungrig-och-har-varken-pengar-eller-idéer tills det att ännu en måltid står på bordet så kanske det ger dig något. Det är intressant hur något blir till tycker jag. Det är precis som när man har sett ett konstverk och sedan får chansen att prata med konstnären och denne berättar om drivkrafterna, hur allting hade sin början, hur idéerna utvecklats och förändrats under arbetets gång. Hur resultatet skiljer sig från den första tanken kring verket. Det är spännande tycker jag.

Idag är det svinakallt ute och på vägen hem från konsthallen bestämde jag för att värma mig med en het och kryddig linssoppa. Nu puttrar den på spisen och sprider ljuvlig doft av kanel, spiskummin, smör, kokosmjölk, koriander och senapsfrö. Tyvärr ser den mest ut som en sörja så någon bild blir det inte idag.
Medan den blir klar att förtäras ska jag berätta om vilka trick jag brukar ta till när det är dax att laga mat men jag inte vet vad jag vill äta. Det är något jag själv skulle vilja läsa mer om på matbloggar nämligen.
Då kan jag börja med att ta ett konkret exempel:
Igår pratade jag med Kim på telefon, det var eftermiddag och jag började bli hungrig. Jag bjöd över henne på "en mycket simpel lördagslunch" och lovade mig själv att inte göra något komplicerat. I vanliga fall brukar jag ha gjort vissa inköp inför helgen och ha en idé om något lite festligare i matväg men så var icke fallet igår. Så jag stegade mot kylen, öppnade dörren och där inne låg en flaska vitt vin, Neetlingshof Sauvignon Blanc. "Den ska vi såklart dricka!" var min första tanke "och vad kan då passa bra till" var såklart min andra tanke. För ska man ändå ha vin till maten vill man ju gärna att det gifter sig.

Tips 1: Sök på drycknyckeln på systembolagets hemsida. Har du ett vin som du vill dricka så söker du först upp vinet i deras lista och sedan klickar du på länken Passande mat längst ner i högra hörnet och då kommer en lista över maträtter som passar bra till drycken. Du kan också söka på ingredienser eller olika kategorier över rätter och sedan hitta dryck som passar bra. Jag har kanske lagat ett tiotal recept på deras hemsida och alltid varit nöjd över resultatet.
Jag hittade vinet och sedan valde jag kategorin vegetariskt och där fanns 11 recept. Eftersom min kyl ekade tom hade jag inte mycket till val utan det fick helt enkelt bli en Spaghetti Limone.
Färsk basilika hade jag ingen men väl en bunt persilja och det går lika bra det. För en sekund övervägde jag att göra en pasta som Anders bjöd på förra lördagen med massa vitlök och chili (ingredienser som faktiskt också fanns hemma) men ångrade mig.
För övrigt tillhör jag numera de som älskar systembolaget och passar (nästan) alltid på att utnyttja personalens kunskap när jag är där. Men om man inte har något vin då, eller drack för mycket dagen innan och inte är sugen. Hur gör man då?


Nötter, fröer, kärnor och torkad frukt. 


Tips 2: Gå på upptäcksfärd i dina gömmor. Om du är hemma och ska laga mat så är det ju självklart att börja med att se vad som finns där. Rota runt i skåp, kyl, frys och se vilka färskvaror som behövs ätas upp. Improvisera. Prova något nytt eller gå tillbaka till tips 1 eller 2 och gör en sökning på nätet. Det är sorgligt och dumt att slänga mat. Ta lite ansvar och gör det istället till en utmaning att aldrig slänga något, bli en mästare på att ta vara på varje liten slatt/skvätt/ände. Det kommer löna sig på fler sätt än bara  ekonomiskt.

Burkar och flaskor med goda grejer samt en låda rotfrukter är en bra start.


Tips 3: Sök recept på DN/Taffel/Tasteline/Hitta recept. Samla dig och känn verkligen efter i magen/munnen/tån/ryggslutet/ vad du är sugen på. En grönsak, en krydda, en konsistens, en särskild sorts rätt - typ sallad eller soppa. Bara känn och utgå sedan från det. Jag brukar ofta söka på en eller flera grönsaker och sedan filtrera sökningen genom att välja "typ av rätt". DN har bra recept tycker jag. Det är mycket som är enkelt och vardagligt. 


Tips 4: Inspireras av utbudet i mataffären och på torget. Du är kanske på väg hem från jobbet. Du är hungrig och lite trött och har ingen aning om vad du ska äta, bara att du måste äta något snart för annars brakar du ihop. Börja då med att ta något som höjer blodsockret, stillar den värsta hungern och ger dig en liten skjuts uppåt. Sedan går du in i affären och ser vad som finns där. Såklart finns det mesta. Det gör det i vår del av världen. Men om du är smart så lagar du mat efter säsong och på det som ser fint ut. Du kan ställa en självdiagnos med några enkla frågor: Vad är jag sugen på? Vad åt jag till lunch? Hur lång tid får det ta att laga? Finns det några fina råvaror med extra bra pris idag? Vilka råvaror är i säsong just nu? Vilken typ av kök vill jag ha (italienskt, libanesiskt, marockanskt, franskt, karibiskt osv)? Vad finns hemma? Ska det vara något som passar bra att äta dagen efter också? Dofta, kläm, provsmaka (i den mån det går) och jobba dig fram genom affären.


Kryddor, örter och teer. 


Tips 5: Dra nytta av den där samlingen kokböcker som står på hyllan och mest bara är snygga. Kokböcker ska användas, de ska ha fläckar och anteckningar i kanten! Kanske ska du rentav bestämma dig för att bara laga mat efter recept från en favoritbok resten av veckan. Gör en matsedel och utgå från den. Då är det liksom löst. Det passar ju inte alla (inte mig till exempel, för jag måste få äta det jag för tillfället är sugen på, inte det som jag planerat dagar i förväg) men för vissa kan det vara en perfekt lösning. Hur som helst, kokböckernas främst uppgift är ju att inspirera dig att laga mat, så låt dem göra det. Läs, titta och känn efter. Den sida som salivdroppen först träffar, det är förmodligen det receptet du ska utgå från just idag.


Få men väl använda.


Tips 6: Fråga en vän/arbetskamrat/sambo/pappa//älskare/mormor/dotter/kassörska/chef/ vad de ska äta till middag. Härmas, det är tillåtet! Sno deras idé och saken är biff.

Tips 7: Laga din favoriträtt. Det behöver inte vara svårare än så. Gör det du gillar mest, något som du alltid är sugen på bara du tänker på det. Jag har en känsla av att den där favoriträtten ändå inte lagas särskilt ofta.


Tips 8: Ät en andra frukost. Har du gått igenom alla ovanstående tips och det ändå bara är tomt i huvudet så är det bara att lägga ner. Du kanske inte ens vill ha någon middag. Du kanske tycker att frukost är det godaste man kan äta. Ja men gör det då! Gör en riktigt ordentlig frukost med omelett/ pannkakor/ ägg, gröt/yoghurt/müsli, jos/smoothie/frukt, bröd/knäcke/skorpor/kex och servera den på sängen.

Har du några tips? Hur gör du för att komma på vad du ska äta på kvällen? Skriv gärna en kommentar och berätta!

Tillbaka till Spaghetti Limone. Den blev god och framförallt så blev Kim glad och nöjd och mätt. När hon kom in i köket och såg vad jag plockat fram så sa hon på Kimskt vis "Oooh, säg att det blir pasta, jag är sååå sugen på det!" Bara en sån sak. Att få uppfylla någons önskan, är inte det fantastiskt? Och när det handlar om en sån enkel sak som torkat vetemjöl och vatten!
Jag utgick från recpetet på systembolagets hemsida men gjorde om det en aning med lyckat resultat.

Spaghetti limone
2 port.
  • 100 gram parmesan
  • 0,5 dl olivolja
  • 1 ekologisk citron
  • en bunt persilja
  • en näve mandlar
  • salt & nymald svartpeppar
  • 200 g spaghetti
Koka spaghettin. Tvätta citronen och skär bort det yttersta gula skalet och finhacka det. Pressa saften ur citronen och riv parmesanosten. Mixa parmesan, olivolja och citronsaft (lite i taget tills det är lagom syrligt) och smaka av med salt och peppar.
Rosta mandlarna i en stekpanna och hacka dem grovt. Hacka även persiljan.
När spaghettin är al dente häller du av vattnet och blandar ner såsen och persiljan. Sleva upp i djupa tallrikar och toppa med rostade mandlar.
Jag hittade några riktigt köttiga gröna oliver marinerade i vitlök och olja och de blev pricken över i. Och för att inte bli helt utan proteiner slängde jag ihop en svartvit sallad bestående av svarta bönor och hackad majrova samt någon sorts vinägrett.
Till detta ett glas kallt Neethlingshof Sauvignon Blanc och eftermiddagen är räddad.


Oordning bland pastorna.

11 december 2010

Sensuella saffransrisotton

Tarmolito tog schalottenlöken i sin hand och betraktade den försiktigt. Det var första gången för honom. Aldrig hade han haft den här typen av kontakt med den avlånga, milda lökväxten tidigare. Visst hade han smakat den - oh ja många gånger - så den var inte helt främmande. Men det är skillnad att ta något i sin mun och i sin hand. Han gjorde ett fint snitt längs med fibrerna och avlägsnade försiktigt det spröda skalet. Färgen förvånade honom, lite blank och blek nästan ljust lila. Tarmolito hackade löken så fint att den sedan kom att smälta i det heta smöret.
"Saffran, detta afrodisakum, denna gyllene sensuella krydda, låt det väcka våra frusna känslor till liv!" sa jag och höjde glaset mot min älskling i en skål.
"Låt oss göra en risotto, krämig och tjock med lite fänkål och smak av guld." stämde Tarmolito in.
Jag bad min kompanjon agera första hackare och han gjorde det med sådan glans, sådan självklarhet, att jag för ett ögonblick trodde han fötts med en kniv i sin näve. Detta trots att det var första gången han hanterade både schalottenlöken och fänkålen. Men vem hade kunnat ana?
Jag spände ögonen i spisen och tände lågan med blicken. Smälte smöret och rörde med ömsint hand ner först löken, sedan fänkålen och avorioriset. Lät det svettas något, bli så där blankt och genomskinligt. Jag slog över vinet i en jämn stråle och lät det tränga in i varje litet korn, under konstant rörelse. När vinet sugits upp var det dax för den gyllene buljongen som fått sin färg i närkontakt med saffranet, lite i taget hällde jag över riset och rörde, intensivt och långsamt om vartannat för bästa krämighet.
Efter en halvtimme var både Tarmolito och jag yra av saffransdoft och endorfinutsöndring. Vi sjönk utmattade ner på varsin stol och intog den gyllene risotton på en bädd av grön bladspenat och med några välstekta skogschampinjoner på toppen.


Hans sensuella sätt att luta benet mot lådorna. Oh.


Saffransrisotto 
4 port.
  • 4 dl avorioris
  • 2 vitt vin
  • ca 8 dl grönsaksbuljong
  • 1/2 gram saffran
  • 2 schalottenlök
  • 1 mindre fänkål
  • smör
  • parmesanost
  • nymald svartpeppar & salt
Finhacka löken och fräs den i en stor klick smör i en tjockbottnad kastrull eller gryta. Rör ner hackad fänkål och riset. Rör ordentligt så det inte bränner fast. Slå på vinet och låt det sugas upp av riset. Rör, rör, rör. Och tillsätt buljongen blandat med saffranet lite i taget tills riset har lagom tuggmotstånd. Då vevar du ner generöst med parmesanost och smakar till sist av med salt och nymald svartpeppar.

Det är gott med svamp till. Vi använde oss av skogschampinjoner som vi skivade och stekte ordentligt i smör och olivolja samt en skvätt sherryvinäger. Lite persilja sitter heller aldrig fel. Och rikligt med salt och peppar ska man ha under tillagningen.
Men annars vet jag att skaldjur och saffranrisotto är en klassiker, om man är lagd åt det hållet.

Receptmakare: Fru Palsternacka

10 december 2010

Fredagsmiddag på solokvist

En ny fredag och jag firar även nu. En bra vecka. Är tillbaka hemma och har städat varje vrå. Mitt ryggslut är slut. Ibland kan man leva på uppsamlad energi och gamla middagsminnen, ikväll är det så.
Men nåt måste man ju få i sig såklart. Så här blev det ikväll.

Fredagsmys - När du glömt middagen
1 port.
  • 1 glas vitt vin, gärna från någon kvarlglömd flaska
  • 4 oliver marinerade i vitlök
  • 1 bit knäckebröd
  • 1 äventyrscigarett
  • 3 godisbitar
Sippa på vinet medan du städar och studsar. Bli överväldigad av tomhetskänslan i magen och stoppa i dig en bit knäckebröd. Knapriknapri. Sippsipp. Fortsätta studsa, öppna kylen och hitta en skål med oliver som du absolut inte ställt där. Glädj dig över fyndet och peta i dig 4 okända oliver. Städa mera, skura, putsa, feja. Torka av en hurts och vips- vad står där?- en skål karameller med fruktsmak. Smaska i dig 3. Gör klart, tappa upp ett bad och sjunk ner. Gör som på den gamla goda tiden - rök i badet.
Somna i fåtöljen.
Smaklig spis!

Avslappna då som nu.
Bakom kameran: Olof Werngren 




8 december 2010

Fransk afton

Klackaskon hade glömt bubblet hemma och jag hade inte alls en flaska cidre Boulard i kylen utan en Écusson, så det var ju bara bara båg allt jag skrev i förra inlägget. Écusson grand cidre är inte lika brödig och fyllig som Boularden men den är ekologisk så det väger upp litegrann.
En småfransk afton blev det. Det var Klackaskons crément som fick mig att fantisera om galetter från första början och vi löpte linan ut med både chèvre och du puy linser. De flesta måltider blir bättre av en sallad och jag slängde ihop en med rödbetor som bas.
Receptet på galetterna är hämtat från allt om mat men jag har, inspirerad av Susanne, lagt till rivet citronskal i smeten. Och citronsmaken gör susen, det lovar jag! Det är även Susanne som är upphovsmakare till den fräscha fyllningen.
Börja med att lägga drycken på kylning, både cider och bubbel ska serveras ruggigt kallt.

Galetter med chèvre
10 stycken
  • 5 dl vatten
  • 1 dl filmjölk
  • 4 dl bovetemjöl
  • 0,5 tsk salt
  • 1 ekologisk citron
  • 50 gram smör
  • 1 ägg, stort
  • chèvreost
  • spänstig ruccola
  • honung, flytande
  • pinjenötter el valnötter
  • nymald svartpeppar
  • salt
Riv av skalet på citronen och vispa samman alla ingredienser utom ägget. Vispa i ägget och låt svälla ca 30 min. Under tiden sköljer du och torkar ruccolan, rostar nötterna och smular osten i bitar.
Smält smöret och häll i smeten. Grädda galetterna i en vid stekpanna på medelvärme. När du vänt galetten en gång och steker den andra sidan fyller du på med ost, ruccola, nötter, honung, salt och peppar på ena halvan. Vik över den tomma halvan så fyllningen döljs. Servera på studs!


Sallad på rödbetor & du Puy
  • rödbetor
  • polkabetor
  • du puy linser
  • äpple
  • purjolök
  • persilja
  • hasselnötsolja
  • sherryvinäger
  • nymald svartpeppar
  • salt
Koka jämnstora betor med skal i saltat vatten tills de är mjuka. Skölj dem, gnugga av skalet och skär i bitar. Koka linserna i buljong och med ett lagerblad. Se upp med koktiden så de inte blir för mjuka. Linserna är absolut godast när de är tuggiga. Hacka äpple och strimla purjolöken fint. Lägg upp alla grönsakerna på ett fat och ringla över smaksättarna samt salt och peppar.
Dagen efter kan du äta salladen till lunch med lite chevre, salladsblad och en bit bröd. Om du har tur finns det också några nötter kvar från galetterna. Perfekt!

6 december 2010

Ljuset, galetterna & fröken Klackasko

Jag letar recept på galetter och hittar en artikel på aftonbladet med titeln "Franska knep som fixar din crêpe". Fabrice Cambournac gräddar pannkakor på Crêperie Fyra knop i Stockholm och säger "Man kan grädda crêpes i en vanlig stekpanna hemma om man vill. Det är ungefär som att steka pannkakor. Galette är svårare. Jag vill säga omöjligt i en vanlig stekpanna. Där är det viktigare med rätt temperatur och att gräddpannan är stor." Jag ska inte underskatta Fabrice och hans pannkaksgräddarkunskaper men jag vet att det går att steka galetter hemma, för det har jag gjort, flera gånger. Och första gången, vilken också var den allra bästa, jag åt en galette var hemma i Susannes kök och hon stekte den i vanlig panna och det finns få saker som Susanne gör i köket som jag skulle ifrågasätta, speciellt inte det som gör mig salig.
Dessutom är en stekpannestekt galette godare än ingen galette alls - som det gamla franska talesättet lyder.
Snart kommer Emma Klackasko hit och då ska jag bjuda på galetter inspirerade, för att inte säga kopierade, av Susannes. Klackaskon skulle ta med sig en flaska Crément och här i kylen finns fransk torr cidre Boulard. Det kan bli en bra måndagkväll.
Återkommer med rapport.

Håll till godo med bilden av ljuset jag åt till lunch. Det är något man får försöka fånga så här i dystertider.


5 december 2010

Matmiljö

Restaurant Cocotte på Wanderlust Hotel inrett av Asylum

Det runda bordet, finns det något bättre att ha i en miljö avsedd för ätande och pratande? Runda tallrikar på runda bord. Det är ju självklart att bordet ska ha cirkeln som geometrisk form. Jag har ett runt bord hemma, men det är alltid minst två iläggsskivor inlagda, för att jag också gillar stora bordsytor. Här är en bild från matsalen på det flotta Wanderlust Hotel i Singapore som får mig att längta bort och iväg. Så fint med den klassiska franska Tolix-stolen i olika färger och spindellampan ovanför. Wanderlust hotel hittade jag via bloggen Below the clouds som levererar ett riktigt bra urval av nyheter inom bland annat design, arkitektur och grafisk formgivning. En stående källa till inspiration och ha-begär. Spana in den!

Ytan



När jag var i London i början av november passade jag på att köpa mig ännu en moleskinebok. Då mitt behov av vanliga svarta anteckningsböcker tyvärr är mer än uppfyllt blev jag mycket glad över att hitta den här tjusiga recpetboken. Här i Malmö hittade jag receptboken plus de andra böckerna i samma passion-serie ( t ex film, vin, litteratur, musik) på Bokia så de finns att köpa även här i Sverige. Den gamla receptboken jag har hemma fick jag i 17-års present av min lillebror och är sedan en tid proppfull med urklipp och textkludd. Den är inte alls lika snygg som moleskineboken men har abslout sin charm (läs fläckar) och ett stort dokumentärt värde för mig. Till exempel avslöjar den att det fanns en tid då jag blev lycklig och klippte till med saxen då jag hittade recept på Quorn i tidningarna Hennes och Allers och sedan dess har det - tack och lov- hänt en hel del på matlagnings- och inspirationsfronten.

Det här är ett presenttips!

Bovetegröt & självförakt

Vaknar upp i allt det vita. Vitt täcke, vitt tak, vita väggar, vitt ljus, vit snö på takfönstret ovanför mig. Tänker att det här kan man ju vänja sig vid - ett vackert loft under ett tungt snötäcke en söndagmorgon. A tassar upp och iväg och "Hej då vi ses om en vecka, flyg försiktigt, ha det så bra, tack för fina dagar! ". Jag ligger kvar, somnar om.
Vaknar igen, hämtar tidningen och en kopp te. Då blir det plötsligt svart - en artikel i Svd "Livet på toppen". En släng av existentiell ångest och funderingar över hur livet kunde bli som det är. Vad hände med Maja från Baggetorp?
Artikeln handlar om medelklassens strävan efter det perfekt boendet och vad människor är beredda att göra för att komma dit de vill - till toppen, råvinden, loftet och utsikten ut över de andras takåsar. Det brutet vita, fräscha, den jävla tepanyakihällen och regnduschen. Vad hände med riksbyggens ursprungliga vision och vad hände med folkhemmet? "Lars Berge söker svaret på vad som hänt med vår syn på boendet och staden."
Så där ligger jag, i sängen bland allt det vita och vackra. Minnena från gårdagen och dagen innan det -valrhonachokladen, surdegen, finvinet och hela veckans medelklassyoga - det känns inte lika kul längre. Smaken är fadd i munnen, inte sådär härligt fräsch.


Jag ser ut som jag känner mig. Eländig. 

Ibland vet jag inte vad som är viktigt. Känner mig aningen borttappad där upp på toppen. Lyckligt lottad men samtidigt lite som en bluff. Jag har planerat att göra bovetegröt till frukost - ekologisk och biodynamisk och grön och skön och så jävla medveten. Självföraktet växer men jag kokar den ändå. Påminner mig själv om att det inte är fel att må bra. Att det inte är fel att ta hand om sig själv och skapa sin egen verklighet. Att det inte är bovetegröten som är problemet utan den vansinniga hetsen, de sjuka idealen och statusjakten - och den är jag faktiskt inte en särskilt stor del av. Trots allt. Jag har inte tappat fotfästet ännu. Jag cyklar runt på en skrothög i snöstorm och jag tycker fortfarande att det är jättegott med kålrötter - en fredagkväll.
Men visst, jag lockas samtidigt av vackra ting, älskar att handla smålyxiga saker och med tanke på min bakgrund, det arvet jag fått, kan jag skämmas litegrann när jag uttrycker mig i superlativ över exklusiv choklad och den fantastiska ullen i kläderna från Nygårds Anna.
Det är väl bra med såna här morgnar också, tankarna och illamåendet som väcks av en tidningsartikel, det kan väl ändå vara ett tecken på att jag inte är helt tappad... eller?


Precis som i kockduellen. 


Bovete & quinoagröt
  • hel bovete
  • röd quinoa
  • vatten
  • torkade aprikoser
  • hela linfrön
  • frön och kärnor
  • kanelstång
  • kardemummakärnor
  • salt
  • tillbehör som äpple, hallon, blåbär, banan & havremjölk
Koka upp två delar bovete med en del quinoa i dubbla mängden vatten. Häll av vattnet och skölj noggrannt. Häll på nytt vatten, linfrön, en kanelstång, några krossade krademummakärnor, lite salt och hackade aprikoser och koka 25-30 min på medelvärme. Solroskärnor / pumpafrön / semsamfrön /nötter är i mitt tycke godast att rosta lätt och strössla över gröten vid servering men man kan såklart låta kärnor koka med det andra också. När boveten är mjuk och det kokat ihop ordentligt kan du smaka av gröten och tillsätta mer kryddor och salt om det behövs. Servera med havremjölk och färsk frukt eller släng ner några frusna bär i den varma gröten.
Jag brukar göra många portioner på en och samma gång och förvara gröten i kylen, den klarar sig bra i 4 dagar och är lätt att bara värma upp till frukosten. Gröten är mycket mättande och ger en bra känsla i magen.
Smaklig spis!

4 december 2010

Brynt smör- o ja ba dööör!

Kanske fick jag en insikt igår, att pengar och kreativitet inte går hand i hand. Visst, det är ju ingen nyhet, inte på något sätt, men det har aldrig varit så tydligt för mig i just matlagningssammanhang tidigare.
Jag försökte planera en riktigt lyxig trerättersmiddag och hade gett mig själv en generös budget men hade absolut inte en enda idé. I vanlig fall brukar det vara precis tvärtom. Jag går igång på att laga något raffinerat av några få ingredienser.
Redan kvällen innan när jag skulle sova började tankarna snurra kring kommande middag men det var inte förrän kl. 07.50 under en minst sagt svettig bikramyoga-klass och liggandes i posen xxx som jag fick min första idé - chokladmousse! Sedan kunde jag inte tänka på annat under resten av klassen. Och det kändes minst sagt irriterande, jag gjorde den ena posen efter den andra - böjde, bände och vecklade mig själv ut och in men det enda som snurrade i min skalle var chokladmousse i olika varianter. 
För att sedan komma vidare i min planering surfade jag runt på taffel, dn och allt om mat. Jag var inne på svartrötter efter Lisa Förare Winblads tips kvällen innan men jag hittade inget roligt recept och min erfarenhet av svartrötter är ringa så jag vågade inte improvisera. Så jag gick över till rotselleri istället och fann ett recept som jag bestämde mig för att laga. En sallad på rostade rotfrukter, svamp, stark lagrad ost och brynt smörvinäger
Förrätten var svårare, var inne på creme ninon men hade tidigare i veckan ätit en budgetvariant på den så det kändes inte så spännande. Jag satt där och var beredd att öppna plånboken för diverse läckerheter och så var jag liksom inte sugen på någonting. Har aldrig upplevt det tidigare! 
Det slutade i alla fall med en soppa på rostad röd paprika med en skvätt vin.

Chokladmousse-posen, även känd som locust pose

När mörkret slukat stan och vi burit hem all min packning till Anders var det dags att börja laga. Jag ska som jag nämnt tidigare inte bo hemma på en vecka så jag hade förutom ingredienser till kvällens middag packat med mig andra livsnödvändigheter hemifrån så som Clipper-te, hasselnötsolja, sherryvinäger, vaniljstång, kokosflak och hemlagad aprikos & mandelmarmelad. 
En flaska cava inköpt på rekommenadtion av systembolagets personal vid namn L'Hereu de Raventós i Blanc, ljust surdegsbröd från Boulangeriet samt en lite syrlig brilliat savarin från Möllans ost dukades upp och sedan var vi i full gång. Brilliat Savarin är en fet, fransk, krämig vitmögelost gjord på komjölk och grädde som gifter sig fint med mousserande vita viner men också med Pale ale. 
Humöret var på topp i köket på Ronnebygatan och jag var kökschef och fick Anders att göra allt det jag inte gillar, till exempel knäcka nötter, vispa grädde och äggvita samt stup i kvarten knacka på hos den kära grannen Mattias och låna grejer. När A gick in för att låna en nötknäckare kom han dock tillbaka med Mattias i egen hög person (och utan nötknäckare). Plötsligt var vi tre glada cava-peppade kockar i köket och jag fick lite svårt att koncentrera mig. Jag tappade fokus på soppan med de rostade paprikorna och den blev kanske inte riktigt vad jag tänkt mig. Men så är det också en rätt som jag tänkt göra tusen gånger tidigare men aldrig kommit till skott, så mina förväntningar var ganska höga. Dessutom blir det ofta lite trist när man provsmakat maten under tillagningen, man får aldrig den där wow-upplevelsen då. Men A verkade uppriktigt nöjd över den röda anrättningen.
Det fina med Mattias besök var att han sjöng det brynta smörets lov och tog praktiskt taget över när det var dags för det momentet. Jag ska erkänna att jag aldrig brynt smör tidigare och det är ett av mitt livs större misstag! För oj oj oj vad det var gott. Jag utbrast i spontana glädjetjut när jag smakade av det varma smöret efter Mattias ömsinta behandling. Det smakade verkligen kola med nötter och efter jag droppat i lite sherryvinäger, några saltflingor och pepparkorn var det rena himmelriket som låg och skvalpade i koppen. 
Efter insatsen med smöret smet Mattias in till sig och fortsatte jobba med de portabellofyllda parmakorgarna. Så jäkla trevligt med grannar! 
I alla fall. Salladen, den ljumma, var en riktig hit och jag vet redan nu att den kommer göras om och om igen. Den är enkel att variera, ja man kan nog byta ut det mesta så länge man dränker det i brynt smör innan servering. Drycken var en kraftig Chardonnay vid namn Penfolds Thomas Hyland som kompleterade maten alldeles perfekt. Jag gjorde några tillägg i originalreceptet som jag vill redogöra för här då jag anser mig ha förbättrat resultatet en aning.
Istället för vaxbönor och skärbönor kokade jag belugalinser. Dels för att det inte finns färska bönor vid den här tiden på året och dels för att jag tyckte att det hade varit gott med något tuggigt till. Belugalinserna är små, vackert svarta och naggande goda. Sedan ville jag plocka upp nötigheten i det brynta smöret med några rostade hasselnötter. Även där för att få in ännu en konsistens - den knapriga. Och det var ett genidrag. Speciellt som jag kostat på mig riktiga lyxnötter inköpta på Möllans ost. Jag brukar skratta åt kilopriset (150 kr och då är halva vikten skalen) på nötterna när jag är där men samtidigt lite ödmjukt fundera på om det kanske kan vara värt. Och nu har jag testat och kan både olyckligt (för att nötinköpen kommer ruinera mig) och lyckligt (för att jag aldrig ätit en godare nöt i mitt liv) konstatera att det var värt varenda spänn! Tänk att den där otäcka beskan är utbytt mot ljuvlig sötma och själva hasselnöten är dubbelt så stor som de man köper färdigskalade på påse.
Har jag övertygat er nu, att bryna smör och knäcka nötter?!
Ja just det, i receptet talar de för någon Allerum-ost med bokstavskombination men jag tog en kraftig västerbottenost istället.

Nu över till efterrätten som också förtjänar några rader. Det lagades alltså en chokladmousse med chilikokta aprikoser. Jag valde att använda en fin Valrhonachoklad, Guanaja Grué 70% cacao, med cacaokrisp och tillsammans med en pytteskvätt espresso fick den moussen att bli något alldeles extra. Men vid tidpunkten för efterrättsintaget hade jag blivit lite väl glad i hatten och kan därför inte ge någon vidare analys av hur dessertvinet, Vinsanto Serelle Ruffino, funkade till. Okej, jag kan säga att det var megagott, men det låter ju mindre begåvat... A och jag tog med oss efterrätten in till nämnda granne plus sambon Chris och där blev vi sittandes till sent. Det var en fin avslutning på en god och rolig middag och en fenomenal början på veckan på Ronnebygatan.

PS. Som ni märkt finns det ingen dokumentation i bild av middagen men vad kan man begära av en människa, även om jag är av det andra könet med den berömda simultankampaciteten. Men att laga, äta, dricka, underhålla, bossa och fotografera samtidigt är lite i överkant även för en kvinna av min kaliber.  Jag uppmanar er att använda er därför fantasi! DS



2 december 2010

Kylskåpsrensning = 3 x Kål

På vägen hem från kontoret kom funderingarna över vad jag skulle laga till middag. Såg framför mig fänkålen som låg i kylen, vispgrädden på hyllan och så mindes jag en soppa som Kim bjöd på en gång. Det var en riktigt finstämd strupvärmare med fänkål, mandel och lite kardemumma. Kim, hon har känslan för det där subtila i sig. Jag har lärt mig koka pasta av henne. Kim kokar pasta som ingen annan, hon har en särskild teknik för hur hon lägger i spaghettisarna i katrullen - som en solfjäder ungefär- och sedan står hon där och rör och provsmakar ända tills den är perfekt. När den väl ligger på tallriken säger hon "Pasta väntar inte, som Niklas brukar säga!".
I alla fall. Planen var soppa, jag köpte till och med lök för ändamålet, men när jag väl öppnade kylen så kom jag på andra tankar. I grönsakslådan fann jag fänkål, vitkål och grönkål. "3 x kål" tänkte jag och skrattade, vilken fattig måltid, det får det bli! Men se där fanns även en bit gräddädel och lite kesella och plötsligt såg jag ljuset.
Efter en stadig lunch på di Penco med Pontus bestående av pasta och någon typ av tomatbaserad grönsakssås var jag sugen på något nyttigt, nåt utan kolhydratschock. I ärlighetens namn ger jag inte mycket för deras vegetariska såser men pastan är riktigt fin. Dock känner man ju av den i timmar efteråt och det gillar jag inte. Men skitdetsamma med maten, för det var ju Pontus i sig som var det intressanta med lunchen. Han gav mig mycket bra kritik på bloggen, konstruktivt och idérikt. Tack Pontus! Och han deade även med sig av sina beundransvärda kommande skrivprojekt. De kommer förändra världen!
Sidospår igen.
Åter till ordningen jänta!
Kål är nyttigt och gott och det enda i grönsaksväg jag hade hemma så det fick bli en kålsallad. Lite päron och valnötter gifter sig fint med ädelost så det fick komplettera det gröna. Jag hittade också en ensam halv apelsin i kylen och även om jag vet att kombinationen ädelost/apelsin är illa så kunde jag inte låta denna enda färskvara lämnas där åt sitt öde. Men Nej jag pratar inte med mina grönsaker och Nej jag hävdar inte heller att de har känslor.
Jag vet inte om salladen förtjänar ett eget inlägg och så här mycket utrymme på bloggen utan det är nog snarare processen som är intressant. Hur en rätt blir till. Hur associationerna ser ut och hur recept jag läst för år sedan plötsligt poppar upp i minnet.
Kanske kan den här enkla kylskåpsrensarrätten ändå inspirera någon till något så här kommer receptet.

PS. Imorgon ska jag laga en riktig festmåltid och bjuda Anders på för att han är så rar och låter mig bo i hans igloo medan jag har en fransk familj inackorderad hos mig. Men det är också för att fira att jag klarat fem sjukt tidiga morgnar med bikramyoga och vad passar bättre än lyx i form av alkohol, fett och socker efter en sån galen detoxvecka. Det ska bli en lyxig middag och jag har redan lätt prestationsångest. Funderar på vad det finns för lyxiga grönsaker..? Inte kål i alla fall. Resultatet hamnar här i helgen. DS


Bakom kulisserna och det färdiga resultatet


Sallad på 3 x Kål
  • grönkål
  • fänkål
  • vitkål
  • päron
  • apelsin (bör absolut uteslutas! ta nåt annat gult istället)
  • valnötter
  • mandlar
  • torkade fikon
  • russin
  • gräddig ädelost
  • kesella
  • persilja (endast nödvändigt om man är periljoman som jag)
  • rapsolja
  • citron
  • salt
Skär och hacka och skiva kålarna. Tärna päronet och ät upp apelsinen medan du lagar maten. Knäck ett gäng vanlönnter och torr-rosta dem i en stekpanna. Pressa över några droppar citron på päronbitarna. Hacka några torkade fikon. Blanda kålarna med fikon, russin, persilja, en skvätt rapsolja (Gunnarhögs ekologiska kallpressade är min favorit, den är nötig och smakrik) och lite salt. Lasta upp salladen på en tallrik, strö över päronen och valnötterna. Mixa osten med kesellan och klicka på salladen. Ät!
Jag gjorde dubbel portion för den här salladen är nämligen godast dagen efter när kålen fått smak av rapsoljan och saltet. 

1 december 2010

Supén och dagen efter

"Kom hem till mig på glögg och nåt tilltugg efter cirkeln nästa tisdag!" sa jag till deltagarna på konstcirkeln för en vecka sen. Alla tackade ja och var mycket entusiastiska, jag likaså. Det som till en början var tänkt som en enkel tillställning med glögg och pepparkakor urartade till ett stort och mycket roligt projekt. Delvis på grund av bloggen (nu ska plötsligt allt fotograferas och skrivas om) och delvis för att jag älskar att ha folk runt mitt middagsbord, det gör mig helt lycklig, och jag ville bjuda mina vänner på något smarrigt. Någon form av jul, eller i alla fall vintertema blev det på maten.
Igår efter ett föredrag om videokonst sladdade vi hem till mig genom modden och mörkret. Gun, Dan, Gertrud, Lars, Mats, Agneta, Olof och jag. Det var en mysig kväll med massa babbel och hög ljudnivå. Gertrud kallade tillställningen en supé och det tyckte jag lät utmärkt. Jag har aldrig förstått vad supé är för något, men om det vi hade igår var supé så kan jag lova att det inte var sista gången!

Det här är vad som lagades och serverades: Grönkålspaj med valnötter & cheddarost, fänkålssallad med apelsin & oliver, bröd med aprikoser & linfrö, mjuk pepparkaka med lingon, dadel&valnötsbollar med citron samt möglig ost i form av engelsk stilton och dansk gräddädel. 
Kommentarer: Särskilt uppskattat hos mina gäster var brödet. Det är faktiskt ett enkelt sätt att imponera, det slår liksom aldrig fel. Man ska verkligen inte underskatta ett gott bröd. Och då var det här aprikosbrödet inte ens gjort på surdeg, utan det var ett vanligt nattjäst knådfritt bröd. 
Det mjuka pepparkakan var som jag befarade aningens för torr (min ängslan förlängde tiden i ugnen), men toppingen av philadelhiaost, florsocker och lingon kompenserade det något. I övrigt hade den en god och mycket kryddig smak. 
Grönkålspajen var väldigt god men egentligen blir jag inte klok på grejen med paj. Det tar oerhört lång tid att göra och det är oftast massa olika typer av mjölkprodukter och fetter i. Och ändå så känns det så enkelt när man äter den. En paj är sällan särskilt vacker eller raffinerad. Den mest bara är, men det är den å andra sidan rätt bra på.
















Dadel & valnötsbollar
  • 300 gram dadlar
  • 500 gram valnötter med skal
  • 1 citron
  • florsocker
Först och främst: Köp dadlar med kärnor som är riktigt saftiga. Lite av en garanti för att valnötterna ska vara goda är att de har skal. Så även om det är lite extra jobb så tjänar man på att skala dem själv.  Hur många gånger har man inte köpt valnötter som smakar beskt och härsket? Ett annat tips om valnötter är att förvara dem i kylen eller svalen. De och andra nötter innehåller så mycket fett så de härsknar lätt om de är i rumstemperatur. 
Använda ekologiska citroner, det borde alltid vara en självklarhet men speciellt när man ska använda skalet i matlagning.
Sådär, uppläxningen avklarad. Nu över till det korta arbetet! 
Skala valnötterna, kärna ur dadlarna och riv skalet från citronen. Lägg alla ingredienser i en matberedare och mixa det till en grynig massa. Droppa i citronsaft för att få det att gå ihop till en deg. Den exakta mängden har jag ingen koll på, jag smakar mig fram och ger mig när det smakar gott och jag lätt kan rulla små bollar av massan. 
Rulla bollar, lägg på ett fat och låt dem stå i kylen tills du serverar dem. Lägg då upp dem i en vacker skål och pudra över florsocker. 
PS. Så här gott är det med Raw food! DS




Sallad på fänkål, apelsin & oliv
  • fänkål
  • apelsiner
  • svarta oliver med kärnor
  • slätbladig persilja, färsk
  • olivolja
  • vinäger (jag tog en söt äppelcidervinäger)
  • salt & nymalen svartpeppar
  • ev. rödlök
Putsa fänkålen och skiva den tunt. Skala apelsinerna med kniv så du får borta allt det vita och skivan den. Hacka persiljan grovt. Varva ingredienserna (plus ev. mycket tunt skivad rödlök) på ett fat och toppa med oliver. Sprinkla på olivolja, vinäger och salt och peppar. 
Salladen mår bra av att stå någon/några timmar i kylen (då marineras fänkålen fint av vätskorna) men ta fram den en stund innan servering så den inte är alldeles kall. 
Som vanligt är det gott att toppa med lite nötter, till exempel rostade mandlar eller vanötter.


Dagen efter får jag nöja mig med minnena
som disken väcker.