23 december 2010

Årets julklapp: Senapskulan

På min önskelista över julklappar i år stod att läsa en stor mortel. Ända sedan gymnasiet har jag velat ha en ordentlig jävla mortel som man kan göra rediga grejer i. Typ pesto. I min ägo finns enbart en sketen men rätt söt liten mortel i porslin köpt på Indiska för kanske 8 år sedan.
I somras såg jag för första gången en senapskula. Först tyckte jag mest att det var en snygg sak, ett svart lite skavt järnklot. När jag sedan förstod att den hade en mortels funktion insåg jag att det var något som skulle göra mitt liv inte bara godare utan också enklare och lyckligare. Och nu, idag, har jag köpt mig en senapskula!
Jag är så glad. Den är så fin.
Jag hittade den förra veckan i den lilla butiken utan namn på Friisgatan i Malmö. Det är en gammal dam som heter Lillian eller Margareta som har den och hon är väldigt speciell och mycket bestämd. Hon är inte rädd för att säga vad hon tycker och snudd på läxa upp sina kunder. Men jag gillar henne. Och titt som tätt har hon någon gammal grej som jag inte kan låta bli att köpa.
Margareta eller Lillian intygade att det var ett verkligt bra köp jag gjort, en riktigt rejäl senapskula med tillhörande träskål. Även hennes väninna instämde i hyllningen över senapskulan och demonstrerade hur man skulle sätta kulan i rullning mellan benen...
Ja, med viss träning ska jag nog kunna greja det där.
130 kronor fick jag pynta och jag kan utan att överdriva påstå att det är ett av 2010 bästa köp.
Nu längtar jag redan till den 30 december då jag är tillbaka i mitt kök igen och får premiärrulla min kula.


Har man en kula behöver man ingen kille.

För att fira mitt köp delar jag med mig av ett recept på en svensk variant på peston. Min vän Lotta bjöd på det någon gång och sedan har jag utifrån smakminnet försökt återskapa den här röran. Jag har inga exakta måttangivelser så ni får helt enkelt prova er fram. Och jag vill bara avsluta med att säga att det inte finns ord för att beskriva hur god den här peston är. Så det är bara att gört', på en gång!

Persiljepesto
  • 1 stor bunt bladpersilja
  • 1/2 - 1 citron
  • 1- 2 dl kallpressad rapsolja av god kvalitet
  • 150 g västerbottenost
  • 2 dl solroskärnor
  • salt & ev nymald svartpeppar 
Rosta solroskärnor i en torr stekpanna tills de är gyllenbruna. Hacka persilja grovt (det gör inget om det åker ner några stjälkar också) och lägg i en skål tillsammans med de svalnade kärnorna, en skvätt citronsaft och en hög riven västerbottenost. Mixa ihop och späd med rapsoljan till önskad konsistens. Smaka av med salt och mer citron om det behövs. Man får prova sig fram tills balansen är perfekt.
Jag skulle vilja påstå att jag föredrar den här varianten framför klassisk pesto. Men det kan bero på att jag är persiljoman. Jag gillar att den blir så nötig i smaken från rapsoljan och solroskärnorna och så finns där sälta från den vällagrade osten och så lite syra.

Servera peston till rostade grönsaker eller pasta. Man kan även blanda den med gräddfil eller liknande för en kall sås till sallad. Den är inte heller dum att doppa nybakat ljust bröd i.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar