5 december 2010

Bovetegröt & självförakt

Vaknar upp i allt det vita. Vitt täcke, vitt tak, vita väggar, vitt ljus, vit snö på takfönstret ovanför mig. Tänker att det här kan man ju vänja sig vid - ett vackert loft under ett tungt snötäcke en söndagmorgon. A tassar upp och iväg och "Hej då vi ses om en vecka, flyg försiktigt, ha det så bra, tack för fina dagar! ". Jag ligger kvar, somnar om.
Vaknar igen, hämtar tidningen och en kopp te. Då blir det plötsligt svart - en artikel i Svd "Livet på toppen". En släng av existentiell ångest och funderingar över hur livet kunde bli som det är. Vad hände med Maja från Baggetorp?
Artikeln handlar om medelklassens strävan efter det perfekt boendet och vad människor är beredda att göra för att komma dit de vill - till toppen, råvinden, loftet och utsikten ut över de andras takåsar. Det brutet vita, fräscha, den jävla tepanyakihällen och regnduschen. Vad hände med riksbyggens ursprungliga vision och vad hände med folkhemmet? "Lars Berge söker svaret på vad som hänt med vår syn på boendet och staden."
Så där ligger jag, i sängen bland allt det vita och vackra. Minnena från gårdagen och dagen innan det -valrhonachokladen, surdegen, finvinet och hela veckans medelklassyoga - det känns inte lika kul längre. Smaken är fadd i munnen, inte sådär härligt fräsch.


Jag ser ut som jag känner mig. Eländig. 

Ibland vet jag inte vad som är viktigt. Känner mig aningen borttappad där upp på toppen. Lyckligt lottad men samtidigt lite som en bluff. Jag har planerat att göra bovetegröt till frukost - ekologisk och biodynamisk och grön och skön och så jävla medveten. Självföraktet växer men jag kokar den ändå. Påminner mig själv om att det inte är fel att må bra. Att det inte är fel att ta hand om sig själv och skapa sin egen verklighet. Att det inte är bovetegröten som är problemet utan den vansinniga hetsen, de sjuka idealen och statusjakten - och den är jag faktiskt inte en särskilt stor del av. Trots allt. Jag har inte tappat fotfästet ännu. Jag cyklar runt på en skrothög i snöstorm och jag tycker fortfarande att det är jättegott med kålrötter - en fredagkväll.
Men visst, jag lockas samtidigt av vackra ting, älskar att handla smålyxiga saker och med tanke på min bakgrund, det arvet jag fått, kan jag skämmas litegrann när jag uttrycker mig i superlativ över exklusiv choklad och den fantastiska ullen i kläderna från Nygårds Anna.
Det är väl bra med såna här morgnar också, tankarna och illamåendet som väcks av en tidningsartikel, det kan väl ändå vara ett tecken på att jag inte är helt tappad... eller?


Precis som i kockduellen. 


Bovete & quinoagröt
  • hel bovete
  • röd quinoa
  • vatten
  • torkade aprikoser
  • hela linfrön
  • frön och kärnor
  • kanelstång
  • kardemummakärnor
  • salt
  • tillbehör som äpple, hallon, blåbär, banan & havremjölk
Koka upp två delar bovete med en del quinoa i dubbla mängden vatten. Häll av vattnet och skölj noggrannt. Häll på nytt vatten, linfrön, en kanelstång, några krossade krademummakärnor, lite salt och hackade aprikoser och koka 25-30 min på medelvärme. Solroskärnor / pumpafrön / semsamfrön /nötter är i mitt tycke godast att rosta lätt och strössla över gröten vid servering men man kan såklart låta kärnor koka med det andra också. När boveten är mjuk och det kokat ihop ordentligt kan du smaka av gröten och tillsätta mer kryddor och salt om det behövs. Servera med havremjölk och färsk frukt eller släng ner några frusna bär i den varma gröten.
Jag brukar göra många portioner på en och samma gång och förvara gröten i kylen, den klarar sig bra i 4 dagar och är lätt att bara värma upp till frukosten. Gröten är mycket mättande och ger en bra känsla i magen.
Smaklig spis!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar