31 januari 2011

Pizza för gamla & nya vänner

Det sitter en ny man vid mitt bord. Han heter Einar och verkar vara ett charmtroll. När Einar kommer har han med sig en bukett tulpaner. Jag blir imponerad och hinner tänka att han är en väluppfostrad man innan han snudd på ursäktar sin gåva med att han var nervös för att dessertvinet han köpt kanske inte är så bra. Vi har bara träffats en gång tidigare, det var tidigare på dagen under 2 hätska minuter på systembolaget och jag kände mig så jävla pretentiös då jag bad honom fråga personalen om ett desssertvin som passar till chokladfondant. Einar såg lite ut som ett frågetecken.
Bredvid Einar sitter anledingen till att Einar sitter där han gör - Kerstin. Min allra finaste Kerstin som kommit med tåg från huvudstaden kvällen innan. Kerstin känner inte heller Einar särsklit väl, men hon känner på sig att han är i kategorin "Bra människor". Kerstin är definitivt i den kategorin. Vi har känt varandra länge.
Mitt emot Kerstin sitter Olof, välkänd för mig och kanske även för dig vid det här laget. Olof är något av det bästa som vandrar på vår jord.


Och här gör jag skäl för mitt gamla skunk-alias "Broccolihora".
Foto:Kerstin Carlsson


Och brevid Olof sitter jag, Maja. Bloggerskan, exflickvännen, värdinnan och vännen. Många roller att axla på en och samma kväll. Kanske är det därför jag är aningens speedad och far upp och ner ur stolen. Sveper det vita vinet ur glaset i ett nafs och bryr mig inte alls om att verka lugn och sansad men ursäktar mig samtidigt lite för att jag inte är just det.
Jag är lite missnöjd med koordineringen av förrätten och varmrätten. Inser att min idé om att pizza är bra mat när man har bjudning för människor som inte känner varandra inte är helt gjuten. Pizzan den kallnar och jag skäms över att jag varit mitt vanliga diktators-jag i köket istället för den jag vill vara - någon som bjuder bort kaveln och låter alla vara med och leka medan mjölet yr och jag inte alls tänker på att jag slickat golven samma dag.
Men både förrätten och pizzan är god. Mycket god. Dock tar apelsinen i förrätten övertaget på vaniljen och de mer subtila smakerna i marinaden så därför rekommenderar jag er att skippa den om ni vill ha en mer balanserad och smakmässigt annorlunda rätt. Däremot är vinet, Brookhaven Lighthouse Viognier, inte mer än "Okej", precis så som Blondie på systembolaget sa (ja jag vet, det är korkat att köpa ett vin som någon säger är "Okej" men det var den enda rekommandation hon hade). Men det skall ändå sägas att vinet växte i kombination med maten så där hade hon ju en poäng, Blondie.

Vi äter och dricker och jag gillar att Einar inte är den som spottar i soppan (om det finns ett sånt uttryck motsvarande "spottar i glaset" när det gäller mat) utan tar för sig ordentligt av pizzan. Sånt får mig att må bra, när mina gäster äter tills de blir mätta och inte håller på med sånt där fjanteri som att dela den sista ostbiten tusen gånger för att de är så rädda att lämna fatet tomt. Men kanske känner jag ett sting av oro att ingen ska orka den planerade efterrätten. För som vanligt så är det ingen lätt, flyktig sommarvind till efterrätt utan snarare en varm tung, smocka i magsäcken. En chokladfondant.
För de som inte är bekanta med chokladfondanten kan jag beskriva det som en varm chokladbakelse, något i stil med en jättekladdig kladdkaka i portionsform. Man gräddar den i ugnen precis så att det yttersta lagret stelnar och håller det såsiga innanmätet på plats. Fondants är inget för den ängsliga (men ändå så gav jag - ängslighetens okrönta drottning - mig på den) för här gäller det att våga ta ut den ur ugnen trots att du knappt hunnit stänga ugnsluckan. Gör du inte det är den förstörd, eller tja den transformeras till något i stil med en tämligen ocharmig chokladkaka.
Har du däremot mod och plockar ut den i tid kan du sedan kamma hem riktigt många stilpoäng hos dina gäster, men avslöja då för guds skull inte att det är typ den enklaste dessert man kan göra.
I alla fall.
Olof och jag snickrar ihop efterrätten medan Kerstin och Einar har paltkoma i loungen. Vi avnjuter den varma bakelsen med ett glas Delitia och Einar kan pusta ut och med gott samvete ta med sig tulpanerna hem igen (det gör han ju såklart inte för han är väluppfostrad). Vinet smakar nämligen utmärkt till chokladfondanten - ett giftermål i högre-stånds-klassen!
Resten är historia som det heter.
Ät, drick, njut! Och glöm inte vännerna, de är ju ändå (ursäkta klyschan) huvudingrediensen i alla goda måltider.
Tack Kerstin, Olof och Einar för en väldigt rolig kväll. Vi ses snart igen hoppas jag.
Och inte nog med det, vi blev introducerade för ett mycket bra band Dead Man's Bones. Värt att kolla upp! Tack Einar för det.


Förrätt av apelsin, avocado, marinerade bönor och halloumi.


Avocado, ruccola, halloumi & marinerade bönor
  • avocado
  • ruccola
  • halloumiost
  • marinerade bönor, se recept nedan
  • färsk koriander 
  • olivolja
Grunda små assietter med ruccola, lägg på skivad avocado (eller mos), en slev marinerade bönor och lite hackad färsk koriander. Skiva halloumin och stek den i olivolja. Servera genast, annars blir halloumin seg som skosula.


Marinerade bönor med vanilj, chili & lime
4 port.
  • 1 burk stora vita bönor
  • 1 dl olivolja
  • 1 lime, skal och saft
  • 0,5 tsk spansk peppar, finhackad
  • 0,5 vaniljstång 
  • eller 1 krm vaniljpulver (inte vaniljsocker)
  • 1 tsk råsocker
  • salt 
Vispa ihop alla ingredienser till marinaden i en skål och blanda ner bönorna. Låt dem marinera i minst 30 minuter men gärna ett par timmar.
Använder du vaniljstång så snittar du den och pillar ur fröna. Spara skidan till nåt annat kok.



Olof styckar pizza och Einar väntar tålmodigt på att få sig en bit.


Pizza, pizza, pizza
4 port.
Vi har väl alla våra favoritpålägg på pizzan och de här två alternativen kan nog vara mina. Kombinationen broccoli, apelsin & chili kan låta märklig men är verkligen god så jag tycker du ska testa den. Du kommer bli glatt överraskad.
Tomatsås kan man ju göra på hundra olika sätt. En del kör en okokt variant, andra kokar den i timmar. Jag gör olika varje gång och nedan följer receptet på den jag gjorde i lördags. Funkade alldeles utmärkt och den räcker till drygt 6 portioner.

Pizzadeg
4 port. (2 långpannor el 4 portions pizzor)
  • 2,5 dl ljummet vatten
  • 25 g jäst
  • 7 dl vetemjöl 
  • 0,5 tsk salt
  • 2 tsk olivolja
Blanda ut jästen i vattnet i en stor bunke och rör ner resten av ingredienserna. Knåda degen smidig på bakbord och låt jäsa en timme. Passa på att göra tomatsåsen och förbereda grönsakerna du vill ha på pizzan.
Kavla ut degen, lägg den på olivoljesmord plåt och toppa mede sånt du gillar. Grädda i 250 grader tills den fått fin färg och osten smält, 10-15 min.

Tomatsås
så det räcker och blir över
  • 1 burk tomater av bra kvalitet
  • 0,5 dl tomatpuré
  • 2 vitlökskyftor
  • 2 msk olivolja
  • salt & nymalen svartpeppar
  • torkade örtkryddor du gillar
  • en nypa råsocker
Hetta upp olivolja i en tjockbottnad kastrull och fräs vitlöken tills den fått fin färg. Jag ville inte ha så skarp vitlökssmak så jag krossade bara klyftorna lätt och lät dem koka med i såsen men sedan tog jag bort dem. På med tomaterna och resten av ingredienserna. Låt såsen puttra utan lock i 10-15 min. Vill du ha den helt slät kan du mixa den med stavmixer. Smaka av med salt, socker och peppar.

Pålägg 1
lagom till en långpannepizza
  • tomatsås
  • 1/2 zucchini
  • 1 stor röd paprika
  • 10 skogschampinjoner
  • 150 g fetaost
  • en näve svarta kalamataoliver
  • ruccola
Skiva zucchinin i 0,5 cm tunna skivor. Skär paprikan i tjocka strimlor på längden. Lägg paprika och zucchini på en plåt klädd med bakplåtspapper. Vänd runt dem med olivolja och salt och baka i ugnen på 200 grader och grill tills de fått fin färg. Skiva champinjonerna mycket tunt.
Grunda den utkavlade degen med ett tunt lager tomatsås, strössla på fetaosten, oliverna och grönsakerna. Grädda i ugnen och toppa med ruccolasallat och lite nymalen svartpeppar.

Pålägg 2
lagom till en långpannepizza
  • tomatsås
  • 300 g broccoli
  • 1 eko apelsin
  • chiliflingor, spansk peppar, eller piripiri
  • 150-200 g mozzarellaost
Skär ner broccolin i mindre buketter. Skär bort det allra yttersta på en apelsin med en vass kniv och strimla skalet i långa fina strimlor. Grunda den utkavlade degen med en tunt lager tomatsås. Strö på chili i önskad dos och tunt skivad mozzarella. Lägg på apelsinskalet och broccolibuketterna. Skjuts in i ugnen.


Behöver jag säga det? Grabbatag. Det är precis såhär en chokladfondant ska behandlas. 


Chokladfondant med bär
4 portioner
  • 100 g fin mörk choklad
  • 75 g smör
  • 4 msk socker
  • 2 ägg
  • kakao
Värm ugnen till 175 grader. Smörj portionsformar och pudra dem med kakao. Smält smöret och chokladen i en tjockbottnad kastrull under omrörning. Var noga så den inte bränns. Vispa ägg och socker fluffigt. Vänd ner chokladsmeten i äggvispet försiktigt, men blanda så det blir en jämn brun smet. Häll upp i formarna och grädda i mitten av ugnen 8-10 minuter (beroende på ugn).
Servera med frukt eller bär och vaniljglass.
Jag blandade hallon och jordgubbar med lite socker, vanilj och färsk hackad basilika.


Och att han sedan skulle vara ute och dansa till klockan fem kunde ingen ana. 


Vem står för idéerna?
De Marinerade bönorna är inspirerade av Lisa Förare Winbladhs recept och salladen komponerade jag.
Receptet på Pizzadegen stod Monika Ahlberg för.
Tomatsåsen och påläggen är mitt eget påhitt. Men något med broccoli, chili & apelsin åt jag en gång hos Nina & Palle.
Chokladfondanten hittade jag på nätet men nu är länken borta.

Och precis som vanligt är det jag, Maja, som fotograferar till bloggen.

1 kommentar:

  1. Jösses vilken komplimang. Rörd hela jag. Fina Maja. Så gott det var.

    SvaraRadera