20 februari 2011

Förträffliga skockor med mera

De ugnsbakade jordärtskockorna jag nämnde i gårdagens inlägg var precis så goda som jag hade föreställt mig. Ja, till och med godare då tanken och föreställningen om något sällan överträffar den faktiska händelsen. Smaksensationen, näe den kan inte ens min vildaste fantasi trolla fram.
Anna W plingade på min dörr klockan halv åtta och då var skockorna och hela förrätten klar. Vi drack Prosecco la Robinia som den braiga killen (han i 30-årsåldern som är lugn, skallig, smal och med ett särskilt drag över munnen) på Systembolaget Hansa rekommenderat. Killen föreslog den för att den hade en liten sötma och det skulle bryta av fint mot chili-stinget och citrustonerna. Jag blev inte det minsta besviken. 
Det blev en stillsam bjudning. Mycket prat och desto mindre fotograferande. Det var ganska allvarstyngda samtal som präglade kvällen och egentligen kändes det dumt att ens ta fram kameran, stämningen var liksom inte sån. Men min pliktskyldighet gentemot er bloggläsare fick mig ändå att fira av några blixtar för att dokumentera maten. 

Jag tycker så mycket Anna Ws sätt att lukta på saker. När hon rör vid blad, blommor eller annat levande med doft med sina fingrar och sedan för dem till sin näsa. Sniffar och kanske kommenterar. Jag gillar närvaron i den handlingen, att man ser och vill ta del av det som finns i ens omgivning. Men jag tror att det många gånger är en nästan omedveten gest från Annas sida och det är väl det som gör det så charmigt och speciellt. 

När vi kramades Hej då i hallen bad jag henne att ge mig en kritisk bedömning av middagen och hon lovordade förrätten. Sa att hon tyckte den var riktigt god och att hon tyckte mycket om jordärtskockor generellt och att jordärtskockssoppa var hennes favoritsoppa. Jag kunde inte låta bli att tipsa henne om det receptet som jag bloggade om för ett par veckor sedan och sedan tillät jag mig själv att hylla förrätten jag gjort. Låt mig säga så här: Det är en hit! 
Varför?
1. Jordärtskockor är megagott och jag har aldrig kommit över ett recept där de bakas i ugnen alltså kändes detta extra speciellt. 
2. Mandel, man serverar skockorna med mandelkräm och alla som läst 2 inlägg eller mer här på bloggen vet att jag är löjligt förtjust i mandel (och nötter av alla slag). 
3. Herr Persilja och Fröken Citron är också med i leken och de är Skockans goda smakkamrater. 
4. Det är en enkel, snabblagad men ack så raffinerad rätt. 
5. Allt som man rekommenderas dricka bubbel till får en stor guldstjärna av mig!


Självservering hos Atterstig. Lägg märke till mina nya fina vattenglas av återvunna
glasflaskor från Rif Design i Malmö.


Okej, åter till kritiken i hallen om natten.
Huvudrätten var vi överens om att den var god, absolut, men jag ursäktade den något genom att säga att det är enkel vardagspasta och Anna tyckte tyvärr att den var lite för chilistark. 
Men - det måste inte ett men här - om den inte vore värd att göra skulle jag aldrig skriva om den här. Så håll till godo. Snabblagade och goda vardagspastor är icke att förringa och den här klassiska syditalienska varianten har verkligen sina fördelar: Den enda färskvaran är broccoli och möjligen parmesan men det räknar jag till basvarorna så rätten kräver inga längre inköpsrundor. 
Och som med alla klassiska recept så finns det också en uppsjö varianter på det. Efter en stunds googlande igår kunde jag konstatera att den största skillnaden rörde hur man tillagar broccolin. Om den kokas för sig själv eller tillsammans med pastan eller om den rentav inte kokas alls utan delas i små små buketter och fräs mjuk i olivoljan. 
Sedan är ju jag ett stort fan av frukt - färsk som torkad - i mat och en näve russin slängdes ner i den här pannan också. Och så en sista grej, i ett av recepten - det som är mest likt det jag publicerar nedan - stod det att "Ost passar inte till denna rätt!" men det ger jag fullkomligt fan i. Antingen är jag inte tillräckligt välutbildad för att se de få tillfällen då en näve parmesan inte passar in eller så kan man dra till med den gamla klyshan att "smaken är som baken" och Peter Loewe och jag får representera en varsin del där. 
Ni gör som ni vill!




Ugnsbakade jordärtskockor med mandel
2 port. 
  • 4 medelstora skockor
  • 100 gram mandel
  • (några rostade mandlar)
  • 1 dl vatten
  • slätbladig persilja
  • 1/2 citron, skal och saft
  • chiliflakes
  • olivolja
  • salt
Skrubba skockorna och baka dem i ugnen på 175 grader med lite olivolja och salt tills de är genommjuka. 
Skålla mandeln, låt den ligga kvar i vattnet en stund sedan kastrullen dragits från plattan. Tryck bort skalen och låt svalna. Mixa mandeln med vatten, en skvätt olivolja och lite salt. Det ska bli en vit mjuk kräm. 
Finhacka persilja så det blir ca 1/2 dl, finriv skalet från en halv citron och blanda ihop allt med chiliflakes. 
Pressa saften ur citronen. 
Lägg en stor klick mandelkräm på en tallrik, dela skockorna och lägg bredvid. Stänk över lite citronsaft, olivolja, salt och persiljeströssel. Toppa med några delade mandlar, gärna rostade. 

Originalrecept av: Stefan Eriksson hittas här


Pasta med broccoli, chili, vitlök & pinje
2 port.
  • pasta
  • 1 broccolistånd (250 gram)
  • 2 vitlöksklyftor
  • chili efter smak, flakes eller färsk
  • 1/2 dl russin, blötlagda
  • pinjenötter
  • parmesanost
  • salt och nylaen svartpeppar
  • ev. finhackad persilja
Finhacka vitlöken. Skär bort de grova delarna av broccolin och dela den i små buketter. Rosta pinjenötterna i torr stekpanna och ha dem under uppsikt för de bränns på nolltid!
Koka upp vatten och salt i en stor kastrull och släng ner lagom mängd pasta och koka enligt anvisning på paketet. När några minuter återstår (antalet beror såklart på storleken på broccolibuketterna) slänger du ned broccolin. Den får absolut inte bli för mjuk, då blir det bara gojs av allt och de hånfulla italienarna kommer skratta så högt att det hörs över hela kontinenten. Om du blir ängslig nu så rekommenderar jag att du lägger broccolin i en sil och sänker ner den i kastrullen med pastan, på så sätt kan du enkelt ta upp broccolin även om pastan inte är klar.
Häll av vattnet när pastan och broccolin är nästan klara men spara en deciliter kokvatten till senare.
Pytsa i en ordentlig skvätt olivolja i en panna och fräs vitlök och chili på ganska låg värme, se till så det inte bränns. Släng ner russinen, pastan och broccolin och veva runt en stund. Slå på pastavatten om det verkar torrt. Servera i en stor skål med rostade pinjenötter, salt, nymalen svartpeppar, lite persilja och parmesan.
Smaklig spis!

Receptmakare: Maja Atterstig

1 kommentar:

  1. Jag kan bara instämma i att jordärtskockor och mandlar passar utmärkt tillsammans, och jag har gjort en underbar sås/creme på just den kombinationen, tillsammans med bl a lime och mandelpotatis: http://vegologi.blogspot.com/2009/03/jordartsskocks-och-zucchinicreme-med.html

    SvaraRadera