6 mars 2011

Luksuslördag i Köpenhamn

Äntligen tog jag mig över den där bron, till den där staden, Köpenhamn. Jag är sämst på att åka dit. Men igår gjorde jag det. Med Lousie (känd från frukostklubben, eller kanske inte känd för er men känd för mig. Vi har frukostklubb en gång i veckan. Rekommenderas varmt om man har en god vän som man vill träffa ofta men har svårt att synka kalendern med.). Solen gassade på och allt vara bara bara bra. 
Vi gav oss hän våra nycker och behov på en gång och grundade stadigt med stor kaffe och bakverk på Lagkagehuset redan efter fem minuter i staden. Varför hymla med att man är älskar bakverk? Särskilt inte när man är på semester. Jag åt någon form av wienerbröd-kanel-choklad-snäcka som smakade precis som det låter - mycket och gott. Den var perfekt så när som på en lite för stor klick vit glasyr som jag pillade bort. Louise hon klämde i sig en fastlavsbulle, någon dansk variant med smördeg (?) och grädde smaksatt med vanilj. Som vanligt fick jag lite småpanik när det var vår tur att beställa och utbudet på bakverk var enormt och precis allt såg gott ut. Jag rekommenderar Lagkagehuset, det är en kedja som poppar upp lite här och där i Köpenhamn. Förutom bakverk säljer de riktigt fina bröd och mackor och kaffe. De flesta kliver bara in, pekar på ett bröd, slantar upp och släntrar ut. Men det finns även några sittplatser för de som föredrar att äta på momangen. 


Louise, en bagare och en flödespäckad fetbulle på Lagkagehuset.


När socker och koffeinnivån var högre än lagom traskade vi vidare. Jag gjorde några riktigt fina inköp som jag inte tänker skriva om här för jag övar mig på att hålla mig till ämnet - mat och dryck - även om det är lockande att leka modeblogg för en stund. Nej!
Men jo, jag kan ge er en ledtråd: 100% silke och 100% ull i tunna, nästan genomskinliga kvaliteter. 
Efter att ha rört vid och provat diverse plagg var behovet av ett glas bubbel högst påträngande. Vi gick förbi en charmig bistro på Store Regnegade och beslutade oss för att inte utmana vår törst och istället ta detta första bästa ställe vid namn Café Dan Turèll. Bubbel fick vi, prosecco närmare bestämt, samt mindre goda oliver och mycket god bruschetta. Servicen var vänlig men alltför långsam (Herregud vad tror de, att vi har all tid i världen att sitta där och sippa när det finns hundratals merinoullsjumprar och silkesklänningar som måste kännas på precis runt hörnet?). Mysigt ställe perfekt för ett snacks, en kaffe eller en klassisk bistrorätt. Det är den typen av bar som jag kan känna att jag saknar i Malmö. Ett ställe som har öppet från morgon till kväll, där kaffedrickarna samsas med spritnissarna. Enkelt, avslappnat men ändå stiligt häng. Personal med vita skjortor och svarta förkläden. Speglar och massa tavlor på väggarna, gamla lampor, högt i tak. Om jag måste översätta det så blir det en blandning mellan La Couronne och Brogatan i Malmö. 
På tips från Anna O tog vi oss avslutningsvis till Bio Mio i Köttbyn för att spisa middag. Bio Mio är Danmarks största ekologiska restaurang och den ligger i en gammal Bosch-fabrik. Konceptet är lite annorulunda med sin självservice. Man får ett plastkort och en meny i kassan när man kommer in och sedan slår man sig ned vid något av de många borden. När man kommit över beslutsångesten pallrar man sig bort till baren och hämtar sitt dricka och sedan går man till kockarna i det stora öppna köket och beställer maten. Sedan väntar man tills maten är klar och då hämtar man själv det man beställt. 
Smidigt och avslappnat tycker jag. Stället är mysigt även om det är jättestort och folk verkar trivas där, både unga och äldre par, barnfamiljer samt större grupper av firande. 
Louise och jag konstaterade snabbt att det var mat som gjorde en glad, mat som kroppen och sinnet mår bra av. Inga märklig dubbla känslor, ingen magknip eller paltkoma efteråt. 
Menyn kan man läsa här och består i korthet av plockrätter, lite större rätter, huvudrätter samt enkla efterrätter. Vi chansade och beställde två smårätter från Pick'n'Mix-kategorin och två något större rätter och det var precis lagom. 
Det här är bra mat, det är mat som jag gillar att äta och laga och det är inga större överraskningar men det faktum att de är just så enkla och tillagade på fina ekologiska råvaror gör att jag kommer gå till Bio Mio igen och igen. 
Vi åt:
Sallad på rå tunt skivad fänkål, slantade morötter, russin, sojarostade mandlar och apelsinsaft. - Mycket god, saftig och fruktig. Precis som jag gillar det. Sojarostade mandlar med russin är otroligt gott ihop.  
Pesto på grönkål, olivolja, parmesan, nötter och vitlök som serverades med tunt skivat lite grövre rostat bröd samt stjälkselleri, morot och paprikastavar. En stor klick pesto som smakade allra bäst till brödet. Grönkålen kom inte fram annat än genom färgen men den var god ändå. 
Ugnsbakade rotfrukter (morot, palsternackor, sötpotatis) med vitlöksaioli. Det här är varken svårt eller speciellt men när man använder fina råvaror så blir det riktigit riktigt gott. Rotfrukterna var så mjuka att de smätle i munnen och sötman kom fram tydligt. Gott med ailoi till.  
Sallad med getost, spröd ekbladssallad, grönsaker, quinoa blandat med senapsvinägrett samt croustini. En stor bit god vit getost, fast men ändå krämig i konsistensen. God senapssmak och goda salladsblad. Men tomatklyftorna var inget vidare, det är de ju sällan så här års. En stor skål som man kan äta som ensamrätt och bli mätt på, vilket vi såg att det var många andra som gjorde. 
Till detta dracks det fantastiska god weissbier och en lika god men aningen för söt (för sitt matsällskap) cider. 
Vi skippade efterrätterna och kaffet och traskade bort till stationen, hoppade på första bästa tåg och 45 minuter efter det att vi suttit och klappat oss på magen på Bio Mio befann vi oss mitt i Malmö! Citytunneln we love. 


1 kommentar:

  1. Vad kul att ni gillade BioMio, jag gillade jackan och sjalen :)

    SvaraRadera