22 mars 2011

Rotselleribiffar & äppelraita

Jag är mig själv tacksam för att jag gillar att laga mat. Igår såg jag verkligen framemot att få ställa mig bakom pannorna (jag har varit i Göteborg flera dagar och inte lagat annat än kaffe) och riva till biffar till ett helt kompani (det vill säga mig, Anna W och så ett gäng matlådor).
Den uppmärksamme och trogna läsaren känner nog igen de här biffarna. Kombinationen rotselleri och kanel har jag skrivit om tidigare, men det var i november och jag vill tro att de flesta har förträngt hela november månad och alltså inte har något minne av vare sig biffar, mörker och småspik i luften. Här är i alla fall den gamla versionen och kombinationen som jag lagade hemma hos Louise på landet. 
Igår skulle jag bjuda Anna W på middag innan vi gick på bio och såg Norwegian Wood av Anh Hung Tran efter boken med samma namn av Haruki Murakami. Det blev sent, filmen var lång och jag somnade och Anna och jag var eniga om att den inte var så särskilt bra. Att vi liksom inte fastnade eller blev engagerade i någon av karaktärerna. Men den här scenen ur När solen står som högst av ovan nämnda regissör bör man inte missa.

Spontana vardagsmiddagar med vän och vin är mitt bästa. Jag ringer till någon och så låter det så här ungefär:
-Hej, det är Maja, jag tänkte laga ditt och datt och ditt ikväll och det hade varit mysigt med ditt sällskap. Så har du lust att komma förbi och spisa och snacka en stund hade det varit jätteroligt.
- Ja, det låter som en bra idé. Käk ska man ju ändå få i sig och lagar du så kommer jag.
- Ah, va fint, då ses vi senare. Ska vi säga vid sju?
- Ja, sju blir kanon. Dricker du vin på vardagar förresten?
- Ja visst, jag har lovat mig själv att aldrig tacka nej till ett glas vin.
- Okej då tar jag med mig en flaska. Ses senare!
- Okej, hej då!
- Hej då!

Och så sitter man där, en tisdag med gott sällskap, gott vin och god mat och tycker att livet är ja, precis, så där gott och man funderar på att döpa om sin blogg till något mer cheesy och aldrig mer prata allvar.


Den nakna sanningen del 1 (jag har visst ingen kjol på mig) i väntan på Anna W. 

Rotselleribiffar med kanel & rosmarin
14 stora biffar (6 port.)
  • 500 g rotselleri
  • 2 stora palsetrnackor
  • 400 g stora vita bönor, helst hemma kokta
  • 1,5 gul lök
  • 3 ägg
  • 2 tsk finhackad färsk rosmarin
  • 1 tsk malen kanel
  • 0,5 citron, saften
  • salt & nymalen svartpeppar
Har du en matberedare gör du såhär:
Bygg ihop maskinen och sätt i kniven. Skala löken och lägg den i maskinen. Tryck på "Kör" och kör tills den är finhackad. Ner med bönorna (väl sköljda om de är från konserv) och mosa ihop allt. Ta upp hacket och lägg i en stor skål. Skala rotfrukterna, sätt i den grova rivplattan i maskninen, släng i dem och tryck på "Kör" och kör tills allt är rivet. Lägg över rivet i skålen och kläck äggen och blanda ner resterande ingredienser. Smaka av med salt och peppar.
Stek i smör på medelstark värme.
Servera med äppelraita, råris och färgglad sallad.


Anna tog med sig en nyhet från systembolaget vid namn Santa Inés


Äppelraita
en skål lagom till 4
  • 3 dl turkisk yoghurt
  • 1 syrligt fast äpple
  • 1 tsk riven ingefära
  • 3 torkade aprikoser
  • en nypa salt
  • ev. lite limeskal
  • ev. sambal olek 
Riv äpplet grovt och ingefäran fint, blanda med yoghurt, finhackade aprikoser och salt. Vill du ha chilihetta klickar du ner lite sambal olek annars låter du bli. Den är väldigt finstämd i sin smak med ingefäran och äpplet. Det blir lite sött, lite syrligt och mycket gott.
Om den får dra en liten stund skadar den ingen - tvärtom!


Den nakna sanningen Del 2. Fy sjutton vilken ugn, måste svinta den.  Fotografera aldrig ugnen med blixt! 


Receptmakare: Maja Atterstig

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar