12 april 2011

Lissabon - tips och minnen


Vykort från Lissabon


Kärlek är det jag känner för Lissabon. Kärlek för att alla tusentals enkla små resaturanger där sopa do dia kostar runt en euro och där uma cafe kostar ännu mindre. Kärlek för människorna som hänger ute på gatorna i Bairro Alto med sina glas istället för inne på barerna. Kärlek för utbudet och de vidunderliga vyerna. För vänligheten, alla vackra bedagade byggnader och den sköna atmosfären. 
Men kärlek är inte det jag känner för den uppsjö av äggstinna sötsaker som bjuds. Därför blev min pudding på Hotell Roma en skulptur istället för uppäten (se bild ovan).
 
Här kommer en liten sammanfattning av det jag såg och åt och gjorde under mina tre dagar Lissabon. Mycket nöje!


På Café Pois har man det gött en hel dag. 


Café Pois är ett otroligt fint café/restaurang som ligger precis intill den gamla Katedralen Sé i stadsdelen Alfama. Som ni ser på bilden är det inrymt i en mycket gammal byggnad och har vackra valv i taket. Stämningen kändes avslappnad och skön och folk verkade hänga kvar där i sofforna länge, länge. Tidskrifterna som bjuds ut till läsning och de sköna sittplatserna uppmuntrar till det tycker jag. 
Pois serverar frukost, lunch och brunch. Det finns såklart massa olika drycker, kaffe och alkholhaltigt och det är inga problem att vara vegetarian här. I en monter vid kassan fanns det tjusiga bakverk och tårtor men jag smakade inte på något tyvärr.
Jag fick en mysig plats i en ensam stor läsfåtölj med ett litet sidobord och golvlampa intill. Där satt jag och skrev, läste och åt en mycket god och ganska fet quiche och en sallad till det. Vino verde i glaset som sig bör vid lunchtid. 
Och går man till Pois men det är fullt eller om man kanske känner mer för att äta på en uppstyrd restaurang ligger det en fin sådan vägg i vägg. Tyvärr har jag glömt bort vad den heter men de hade italienskt stuk på maten och både lokalen och inredningen är väldigt tjusig. 

Marknader är ju något av mitt bästa när jag är på resa och så mataffärer såklart men jag ska erkänna att det blev inte så mycket av den varan då jag planerade att göra mina inköp vid nästa stopp, Ponta Delgada på ön Sao Miguel i Azorerna, för att slippa släpa tungt. Det var en miss. 
Jag besökte marknaden för grönsaker, frukt, fick och kött som ligger vid metrostationen Cais do Sodré. Mercado da Ribeira är ett sånt där gammalt ställe som påminner om en tågstation i arkitetkturen. Vid ena ingången låg en liten butik som sålde ekologiska varor och där köpte jag torkade shiitakesvampar, rosmarin och russin som tillskillnad från de flesta russin faktiskt såg ut som torkade blå vindruvor.
Där finns även en marknad i en annan del av stan, ganska nära Gulbenkianmuseet och El Corte Ingles vars supermercado jag inte tycker att man bör missa men mer om den sen, som heter Mercado 31 de Janeiro. Enligt mina uppgifter ska de ha ett vegetariskt café/ restaurang men jag kom aldrig så längt tyvärr. 


Ett av alla caféer med vidunderlig utsikt över stad och flod. Det här i Alfama.


I en frukteria vid metrostationen Parque på Avenidas António Augusto de Aguiar (samma gata som El Corte Ingles) blev jag smålycklig över deras fina utbud av grönsaker och frukt och där köpte jag en burk pollen. Vad jag ska ha det till är jag fortfarande osäker på men det kändes så poetiskt på något sätt. Frukterian har ett café med enklare bakverk, mackor och soppa (såklart) som man inte bör missa, främst på grund av den rara personalen och att man kan dricka "dagens juice" för 80 cent. En stort glas pressade jordgubbar sitter ju aldrig fel.
Och en idé är att köpa med sig picknick där på frukterian, antingen i caféet eller butiken (de har även lite ost, bröd och sånt) och traska upp till den Parque Eduardo VII som ligger på andra sidan vägen.

Åter till El Corte Ingles som jag kommit att gilla efter några turer till Spanien. Eller själva varuhuset är ointressant men de har en mycket stor supermercado och på vissa ställen även Gourmet club. Om man vill handla med sig matvaror hem så tycker jag det här är ett bra ställe för de har ett sånt enormt utbud av allt. Jag kikade till exempel på olivolja, ville ha någon riktigt fin en, och samma olivolja kostade cirka fyrtio kronor mer på flygplatsens butik. 
Sedan gör deras förpackande av varor på lösvikt mig fullkomligt galen. Att de packar in allt i plast, plats, plast, det känns så fullkomligt korkat, miljö-o-vänligt och omodernt. 


Brunch på Deli Delux innan långpromenad i Alfama, "En modern klassiker",
 precis som det står på min bok Inuti.


Deli Delux heter en annan mataffär. Eller affär, nej det är ju en deli eller man ska kanske säga boutique, för de säljer bara de där finaste varorna av bästa kvalitet. Jag fönstershoppar för det mesta bara i den typen av affärer och sedan handlar jag varorna på nåt annat ställe. Tycker liksom att det är för lite sport i att handla varor på såna välsorterade ställen. Det är lite som att gå in i en antikaffär, plocka ut det man vill ha, köpa det och gå hem. Istället för att fynda på loppis, bli tillfälligt lycklig, spara några kronor och sen gå hem.
Men det fina med Deli Delux är att de har ett café också med ganska sena öpettider ( = vindrickande på uteserveringen på kajen) och på helgerna har de bruncherbjudanden och ett sådant smakade jag på. 
För 10 € får man kaffe eller en kanna te, jag valde teet för det var Mariage Freré, en croissant (perfekt frasig och ljummen), en brödbulle, smör och marmelad. Ett stort glas nypressad apelsinjuice och en skål med fruktsallad (kiwi, melon, annanas t ex) och yoghurt med honung ringlat ovanpå. Det tyckte jag var en perfekt start på min söndag. Deli Delux ligger på kajen vid stationen Santa Apolónia i kanten av stadsdelen Alfama. 
Vägg i vägg ligger en omåttligt populär italiensk restaurang med stenugnsbakade pizzor. Jag ställde mig i deras kö för att få ett bord men ångrade mig sedan och gick vilse i Alfama istället. Men jag har hört att det ska vara ett bra ställe. 


På A Vida Portuguesa blir det estetiska sinnet tillfredsställt. 


Annat kul: 
Feira da Ladra - jättestor loppis på flera gator runt pampiga Igreja de Santa Engrácia i Alfama. Loppis öppen tisdagar och lördagar. 
A Vida Portuguesa - kul och superfin butik i Chiado som säljer tvålar, matvaror, böcker, pryttlar och pynt med den gemensamma nämnaren att allt är otroligt välgjort och har utsökta förpackningar och ser ut som förr i tiden. Perfekt för presenter till andra och sig själv. 
Centro Cultural de Belém i stadsdelen Belém. Ta spårvagnen eller bussen dit och kolla utställningar eller bara häng runt i det häftiga området. Bra ställe att fika på med vacker utsikt. Det är modernt, stramt och snyggt. Bredvid ligger dess motsats i arkitektur, Mosterio dos Jerónimos, och den bör man inte heller missa. 
Spotted by locals är en websida där jag fick mång abra tips på saker att göra och se och äta i Lissabon så den får bli mitt sista tips. 

Om någon eller några dagar kommer det en post om Azorerna. Så håll utkik!



1 kommentar:

  1. Fina tips - man blir verkligen sugen på en tripp!

    SvaraRadera