5 april 2011

Ofrivillig gäst på hotell Roma

Jag kan ändå gilla hur naiv jag är ibland. När vi resenärer igår fick reda på att vårt flyg till Ponta Delgada inte skulle lyfta på grund av dimma på Azorerna blev jag inte helt förtvivlad som de andra på flygplatsen. Nej, snarare blev jag lite pirrig och glad för att flygbolaget skulle köra oss till ett hotell i Lissabon där vi skulle få middag och frukost. Jag såg genast framför mig hyr jag satt och bläddrade i en meny på något tjusigt ställe och bad dem att laga något riktigt smaskigt. Och frukosten, den vågar jag inte ens beskrivs hur den såg ut i min fantasivärld, då skulle jag låta naiv på gränsen till korkad.
Men när den första rätten av tre dök upp i matsalen igår började jag så smått ångra min sprallighet för att vid den tredje rättens intåg absolut önska mig bort till ett dimmigt Azorerna. Den första rätten var en vit sparrissoppa som måste varit gjord på pulver. Den gav mig dåliga minnen och kväljningar. Sedan fick jag, so snällt bett om vegetariskt, in en tallrik med dåligt kokt ris, överkokt potatis, vita sönderfallande konserverad sparrisar, vattensprängd broccoli samt en hög med strimlad kokt zucchini och morot. Voila!
Hur kan grönsaksdiskarna i affärerna vara så överfulla med läckerheter och restaurangerna så komplett värdelösa på att tillreda dem?!
Jag vet det är ingen nyhet, men jag slutar inte att förvånas.
Som tur var så smakade vinet utmärkt och jag fick stänka olivolja och salt på grönsakerna. Och då gick i alla fall det färgglada ner.
Till efterrätt var det pudding, en söt dallrig sak i stil med flan. Äggstinn och läbbig är en passande beskrivning.
Men nu är det morgon och jag har en positiv inställning så jag ska strax våga mig ner till restaurangen och slås med häpnad över deras magnifika frukost, jorå. Sen hoppas jag att flyget lyfter klockan ett som planerar.
På återhörande.

2 kommentarer:

  1. maja på resa! så spännande! har alltid velat åka till azorerna, så jag ser fram emot att få öarna recenserade och fotograferade av en äkta gourmande. håll oss uppdaterade! kram

    SvaraRadera
  2. Gaby: jag är på plats nu på sao miguel och efter ett knappt dygn här känner jag mig helt överväldigad och funderar på att komma tillbaka snart igen. Har en lite märklig känsla av att 'vara hemma' här som gör mig både osäker och rörd.
    Jag tänker på dig nu, och de andra i bandet, för jag vet att ni har releasefest för skivan imorrn och jag skulle så gärna vara med och fira med er men det går inte ny. Istället ska jag lyfta mitt glas, vända mig mot Atlanten och utbringa en skål till er ära! jag vet att succeen står runt hörnet. Puss puss

    SvaraRadera