27 april 2011

Rabarberkräm

Jag är uppvuxen på landet, eller inte mitt på en åker kanske men i alla fall har jag bott i hus och på platser där det har odlats en del. Båda mina föräldrar har odlat grönsaker, plockat bär i skogen och även haft en del fruktträd så jag har haft nöjet att få äta egenproducerad mat under vissa delar av året. Något som jag kanske inte hade vett nog att upskatta när jag var yngre men som jag nu i efterhand kan tycka är otroligt lyxigt.
Min mamma gjorde ganska ofta kräm. Jordgubbskräm, äppelkräm, rabarberkräm och krusbärskräm. Pappa gjorde blåbärskräm. Jag gillar kräm och rör själv ihop en och annan kräm ibland.
Häromdagen kokade jag rabarberkräm, det tog kanske fem minuter, och var inget jag hade tänkt blogga om. Men så när tre olika personer påtalat hur god den här krämen blev och nästan verkat lite imponerade över min prestation (som om kräm är något svårt) så insåg jag att krämkokning inte tillhör det där som gemen man gör och tänker på att man kan göra.
Så här slås nu ett slag för den ädla krämkokarkonsten och jag bjuder på en skiss som funkar för den mesta frukten och bären. Smaksättningen gör man som vill med och kan vara kul att variera. Kanel, vanilj, citron och så vidare. Det är även gott att blanda rabarber med äpplen eller jordgubbar.


Rabarberkräm
  • rabarber
  • vatten
  • socker
  • kardemummakärnor
  • potatismjöl
Skölj rabarberstjälkarna och skär dem i stavar. Jag gillar när krämen har ganska långa trådar (cirka 4 cm), tycker att det är lite snyggt, men det kan vara opraktiskt att äta. Lägg rabarberstavarna i en stor kastrull. Häll på vatten så att det knappt täcker. Höfta med sockret och mortla några kardemummakärnor och rör om. Låt det koka upp och puttra sönder. När rabarbern lösts upp rör du ihop lite potatismjöl med vatten i en kopp så det blir en vit tunn smet (doseringshjälp finns på förpackningen) och drar kastrullen bort från platten. Rör runt med en slev eller visp med ena handen och häll försiktigt ned potatismjölet i krämen med den andra. Ställ tillbaka på plattan och låt det koka upp under omrörning. Om man gör såhär så undviker man att det blir klumpar i krämen, det har jag lärt mig av Emils mor Brita Mörk.
Låt krämen svalna.

Jag äter den helt kall eller ljummen, kanske med lite glass till. Det luriga med rabarberkräm just är att den skär sig gärna ihop med mjölkprodukter, speciellt om den är ljummen eller varm.
Men kall kan man ha den i filmjölk (kan låta skumt men jag intygar att det är gott) eller på gröten istället för sylt. Och om man gör den tjockare (tillsätt mindre vatten) kan man stjälpa ner den i en pajform, slänga på lite smulpajssmulor, skjutsa in i ugnen och vips har man en rabarberpaj.

Receptmakare: Maja Atterstig

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar