15 juni 2011

Crêpes i O:et

En middag som kommer sig av en tillfällig hemifrånrymning. Jag ska spendera två nätter på Regementsgatan 14 och får checka in i det här vackra rummet.


Ett av de finaste rummen jag bott i. Tack Gudmund!


En fredagkväll i kollektivet O:et i ordet börjar med strålande sol rätt in i köket. Jag går genom två mörka korridorer och så öppnar det stora köket upp sig framför mig. Jag badar i ljus och senare även i bubbel och kärlek från Moa och Olof. Det är en sån där stund som jag väntat på och sett framemot, det är en kväll som är en början på en planlös helg.
Vi lagar crêpes på Olofs initiativ och dricker bubbel och äter rostade nötter på mitt. På Moas initiativ knapras det finncrisp med gorgonzola, jordgubbar och basilikablad. Det är en helt ny och snygg kombination.


Olof och Moa skålar in helgen. Livet. Sommaren. 


Olof har en idé om att göra en vegetarisk variant på dillkött i form av crêpes med stuvade morötter, dill och citron med tillhörande tångkaviar. Jag förstår inte riktigt hur han tänker och när Moa säger att det mer liknar lax med rom så känner jag att jag närmar mig det vi är på väg att skapa. Det är greppbart och inom räkhåll men jag är klok nog att inte lägga mig i fiskrätten utan ägnar mig åt svampfyllningen istället.


I det jämställda hemmet hjälps man åt med matlagningen. 


Det är Oloroson som är orsaken till svampfyllningen. Flaskan stod öppen och ropade på mig i köket och jag kunde inte låta den dö i sin ensamhet. Och eftersom jag lärt mig att Oloroso sherry och svamp är som ler och långhalm så föreslog jag en andra fyllning bestående av gräddig svamp med Oloroso och persilja.
Förslaget antogs.


Olof jobbar på de stuvade morötterna. 


I takt med att solen går ner går humöret upp och doften av nystekta pannkakor, sherry och rotfrukter svepar upp och iväg över Davidhall. Hettan stiger i köket och jag som alltid fryser är smålycklig över att klara av att laga mat i bara ett linne. Crêpesstekningen föll på Moas lott och det tar hårt på henne. Så i rädsla för överhettning tar hon sin flykt till balkongen för att kylas ner.


Några djupa andetag och så på det igen.


Lagom till serveringen kommer en andra Moa förbi, Moa G kan vi kalla henne. Hon kommer bara för att hon är så bra och för att kvällen är sådan - spontan. Allt är bara superlativ och jag vill inte trötta era öron med sånt där onyanserat hyllningstjafs så jag berättar om salladen istället.
På Möllevångstorget i Malmö står under vår och sommartid en man som heter Nisse och säljer grönsaker. Hans plats är alltid den samma och hans tomater alltid de bästa. När Nisse är på plats är våren på plats brukar jag tänka. Och när Nisses tomater är där på torget är sommaren här i Malmö. Och allt är på plats nu. Röda, gula, orange, gröna, randiga, rosa och nästan svarta. Han har tomater i alla former och färger och de kostar ingenting jämfört med hur mycket de smakar. Ibland säljer han även rocculasallad och den är alltid fuktig, krispig och storbladig. Det är kort sagt till Nisse man går om man planerar att göra en god sallad.
I salladen till crêpesen fanns där roccula, olika sorters tomater, ugnsbakad paprika (kvar sen en annan dag), svarta oliver, kruspersilja och lite dill.


Två rullar var är tillräckligt visar det sig. 


När solen smyger sig runt huset och maten är uppäten förflyttar vi oss till Olofs rum för lite på-maten-tobak, musik och efterrätt. Olofs och Moas respektive rum ligger med utsikt över kyrkogården, kanalen, biblioteket och den där skruvade byggnaden. Där är det kvällssol och fåtöljer uppställda mot varandra i en uppmaning till samtal. Jag blir nostalgisk i Olofs rum. I Elsas gamla fåtöljer, i det gyllene ljuset och i ljudet från den avtagande trafiken på Regementsgatan. Många timmar har vi suttit där. Många känslor har känts där, i kroppen när den tynger fåtöljen med trasig fjädring på vänster sida.
Men ikväll är det mest eufori.


När efterrätten nästan lagar sig själv. 


Moa vispar grädde, kokar kaffe och lägger upp jordgubbar i en skål. Och i kylen finns en supergod kladdkaka med en lapp som uppmanar kollektivmedlemmarna att äta upp den. Så vi äter den och hyllar Josefin, bakerskan, på avstånd. Och allt är bara sådär bra som det kan vara efter en middag och före en dansig kväll med de bästa av människor.


Moa G tänder torson. 


Som så ofta i mina recept så finns här inga bestämda måttangivelser och det är för att jag lagar mat på en höft. Kanske börjar jag mäta mängderna till en början för att underlätta för er men sedan brukar det spåra ur. Så ni får göra likadant. Gissa, chansa och framförallt titta och smaka. Så blir det bra.
Jag måste motvilligt erkänna att jag kände viss skepsis mot tångkaviaren ihop med crêpes och morötter men lyckligtvis var det helt i onödan för det blev helt över förväntan och jättegott. Lite pressad citron över crêpes på tallriken och så små skedar av tångkaviar bredvid. Strålande!


Crêpes med morot, dill & tångkaviar
  • crêpes
  • morötter
  • mjölk
  • smör
  • mjöl
  • dill
  • citron
  • tångkaviar, svart
  • vatten
  • salt
  • vitpeppar
Sätt någon på pannkaksstekningen.
Skala och tärna morötterna smått. Koka dem i lite vatten tills de har lagom tuggmotstånd. Spara spadet som blir över. Gör en vit stuvningssås genom att smälta smör i en kastrull, vispa i mjöl och sedan vispa i morotsspadet och mjölk. Låt den puttra ihop under omrörning. Salt och vitpeppra. Rör ner morötterna och hackad dill. Smaka av.
Fyll crêpes med morotsstuvningen, rulla ihop och lägg i en ugnsfast form. Baka dem i ugnen en liten stund så de blir genomvarma. Servera med pressad citron och tågkaviar.

Crêpes med svamp, grädde & oloroso
  • crêpes
  • champinjoner
  • ostronskivling
  • lök
  • vitlök
  • oloroso sherry
  • grädde
  • mjölk
  • smör
  • krusbladig persilja
  • parmesanost
  • salt
  • svartpeppar
Sätt någon på pannkaksstekningen.
Putsa svampen och skär i mindre bitar. Finhacka lök och vitlök. Fräs löken i en klick smör i en djup stekpanna och lägg i vitlöken mot slutet så den inte bränns. Tillsätt svamphacket och fräs tills vätskan dunstat. Slå på en ordentlig skvätt sherry, sänk värmen och låt den sugas upp av svampen. Salta och peppra. Häll på grädde och låt puttra ihop under omrörning. Kanske behöver du tillsätta en skvätt vatten, kanske inte. Det beror på vilken konsistens du vill ha. Jag behövde i alla fall en skvätt vatten plus en redning av mjölk ihopskakat med lite mjöl mot slutet.
Finhacka en rejäl mängd persilja och rör ner den. Smaka av med salt och nymalen svartpeppar.
Sedan kan man välja om man vill ha parmesanosten i fyllningen eller riven och strödd ovanpå rullarna för gratinering. Parmesanost är ju torr och har man den ovanpå blir den liksom ännu lite torrare, men väl så god. Lägg på fyllningen på crêpes och rulla ihop. Placera dem tätt i en ugnsfast form och värm i ugnen en stund.

Receptmakare: Olof Werngren, Maja Atterstig & Moa Björnson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar