2 juli 2011

Picknicktider

Juli tar vid och visserligen går solen ner tidigare för var dag som går men ännu är det varma kvällar och rastlösa ben. I skrivande stund känns det som om det enda jag gör är att äta. Äta och sedan skriva om att jag äter. Sjukt. Men ändå bra och gött (eller gott). Jag gillar staden på sommaren, att göra utflykter, ta med sig lunchen, frukosten eller middagen ut. Ja nästan varsomhelst, det kan räcka med gården eller närmaste bänk under en platan. Så länge som himlen är taket. Den här veckan har nästan varje måltid ätits utomhus och här följer en rapport från några:


Fabian ser nöjd ut redan innan första klotet kastats. 


Tisdagkväll. Fabian och jag är på väg mot boulebanan i Pildamsparken. Vi cyklar mot Lilly Anh vid Södervärn för att hämta upp ett gäng av deras goda sommarrullar med hoisinisås att ha som picknick men de visar sig ha semesterstängt och mitt goda humör försvinner för en stund. Om det är något jag kan få cravings efter så är det just deras sommarrullar. (Kort beskrivning för er som inte ätit dem: Fuktigt rispapper ihoprullat och fyllt med sallad, friterad tofu, böngroddar, koriander, rostad lök och jordnötter. Doppas i deras hemmagjorda söta Hoisinisås. Makalöst gott och beroendeframkallande) Vi driver runt en stund, funderar på thaimat men kan inte riktigt bestämma oss så det slutar med att jag lyckas få Fabian att gå med på att köpa med mat från Shawarma Specialisten på Bergsgatan trots att han tidigare sagt "vad som helst utom falafel". Det visar sig vara ett bra beslut. För en ynka 50-lapp får vi med oss 8 nyfriterad falafelbullar, stark sås, vitlökssås, grönsallad, saltgurka, hommous, en sallad på morot, persilja, oliver och något starkt, en sallad på persilja, rödlök och något syrligt, en (supergod) ratatoullieliknande röra av paprika, aubergine, tomater samt plattbröd. Ni hör ju själva, det är för bra för att vara sant. 
Vi äter maten i motljus, dricker torr fransk cider (som sig bör en sommarkväll vid boulebanan) och spelar tills solen går ner bakom husen.


Det här är badmode på hög nivå enligt mig.


Torsdagmorgon och något seg efter veckans andra boulekväll. Jag och Gaby har stämt möte vi Maria Grillen vid Sankt Knut för att tillsammans cykla ner till havet och ha picknick innan jag börjar jobbet vid tolv. Staden är varm trots att klockan bara är halv tio. Vi bestämmer oss för Västra Hamnen och en av de runda bryggorna. Det var där vi satt för ett år sedan och hade picknick med Fläderblomschampagne i solnedgången med Olof och Jens. Nu är allting annorlunda men bryggan ligger där den ska. Havet likaså. Om det är något som är beständigt så är det väl vattnet och dess rörelse men idag ligger det alldeles stilla. Knappt en krusning på ytan.
Frukost är bland det godaste som finns och ännu godare är det att äta den utomhus med en vän vid ett hav en sommarmorgon innan resten av världen vaknat till liv. Vi dukar upp kaffe, hallonjuice, rågbröd, riskakor, färskost, sveicaost, persilja, rödbetsblad, hemmagjord pesto, tomater, plommon, jordgubbar, annanas, körsbär, banan och björnbärsmarmelad. 
Efter en stund blåser det upp, blir kallare. Vi pratar om förändring. Vad som ska hända härnäst. Jag berättar att jag köpt min biljett till Azorerna. Den första september reser jag. Undrar hur jag ska klara mig utan alla vänner. Utan Gaby.
Kom och hälsa på mig hörrni! Gör det snälla. Jag bjuder på passionsfrukt och salta atlantvindar, jag lovar.


Radiobrunch kl. 12.00 i Malmös vackrast burspråk i O:et i Ordet


Lördag förmiddag. Regnet faller ner och jag är lite glad över att få användning av min regnkappa och paraply i snygga finska mönster när jag går över stan hem mot Moa i O:et i Ordet. Vi ska göra brunch och spisa den i samband med direktsändningen av Huset mittemot på radio. Hos Moa är Siri på besök. Vi ska frälsa henne med Huset mittemot men det visar sig bli lite svårare än väntat för i direktsändningen är det alldeles för mycket musik så programmet bli uppstyckat och det är svårt att riktigt komma in i det. Som tur är kan vi frälsa henne med maten istället. Vi dukar upp i Moas fantastiska burspråk. Kaffe, valnötsbröd, små franska bullar, grapefrukt, grönsaker, gorgonzola & andra stinkande ostar, plommon, färskost, kokta ägg, fikonmarmelad, äppelmust, koppar med tjockyoghurt, blåbär, mango, banan & valnötter. Och ett fat med olika bakverk!
Det är en högtidsstund. Och det bästa är att Siri tror att Moa och jag har det såhär varje lördag.


Klackaskon har en vinnande nonchalant stil på boulebanan och oväntat bra klot-känsla. 


Onsdagkväll, klockan är nitton nollnoll och solen går in i ett tunt slöjmoln. Arbetskamraterna från Bolaget samlas på boulebanan för picknick och bouleturnering. Jag och Anna har styrt upp mat, dryck och klot. De flesta har aldrig kastat ett klot tidigare men allt går förvåningsvärt bra. Matchen är jämn och dryckesflödet likaså. Vi spelar den - vid det här laget - klassiska varianten på Pétanque som heter Bubbel & Boule (uppfunnet av Olof och mig). Det går till som så att man tar en flaska bubbel och skjuter iväg korken ut på boulebanan och så använder man korken istället för den lilla kulan (läs cochonnet) i första spelet. Det sätter liksom stämningen och är det bästa tänkbara startskottet för en match.
Under vår första omgång går det åt fyra flaskor bubbel så det får väl ses som ett tecken på att vi spelar bra allihopa.
Till bubblet äter vi ostar vid namn Appenzeller, Brillat Savarin och en holländsk hård getost. Kex med smak av rosmarin samt fikon och så en variant som är som ett torkat mycket tunt skivat och rostat fruktbröd. De finns på Möllans Ost i två olika tappningar. Den vi knaprar har körsbär, mandel och linfrön i sig och är bland det godaste jag ätit i kexväg. Jordgubbar och smala cigaretter därtill
När första matchen är avgjord och pizzorna från (den löjligt närliggande) Di Penco är hämtade slår vi oss ner på filtarna och samlar ny energi. Sedan är vi mätta, lite rusiga och nöjda. Somliga är även mätta på boule, andra vill spela en match till. Alla vill i alla fall äta körbär och annans. Och så sötsaker från Ahlgrens konfektyr i form av isländsk lakrits, choklad praliner och hemmagjord mörk chokladkola med havssalt. 
Efter matchen mellan Klackaskon, Daniel och mig är avgjord (Daniel vann), bubblet halsas direkt ur flaskan och boulekloten kastas långt utanför banan är det dax att kasta in handduken, tacka för en magnifik kväll och gå hem.

Bubblare: Spontanlunch på gräsplätten bland kulturhusen med Pontus och Fabian. Rödvin i storgungan med Peter i mörkret och duggregnet. Post-yoga-frukost (favoriten var  yoghurt med rostade nötter, jordgubbar, paraguayos och banan) på bakgården med Fabian.

2 kommentarer:

  1. Maja! Ville bara säga såhär i allmänhet att jag älskar din blogg, samt jordgubbar och smala cigaretter och macarons och att äta mat med dig. Alltid när jag läser tänker jag på hur fint livet kan vara, och det är jag väldigt tacksam över för det händer att jag glömmer bort det, ibland i flera dagar. Rapport från fläderblomssaften jag lagade på ditt recept: magnifikt blev det. Just dagen när jag letade blommor hade jag tappat bort all glädje, gick och tittade ner i marken mest och hittade därav bara tolv blomklasar i hela Pildammsparken. Därför blev det bara en halv sats saft. Men vilken saft! Sen var det en annan dag med en helt annan känsla och jag hade Katarina på besök och Tarmo också och vi blandade saften med hemlagat vitt vin och bubbelvatten och citron och kanske var det frysta bär som isbitar. Plötsligt hade vi blåst femtio ballonger i pastell som flög omkring och åkte rullskridskor runt runt i mitt rum. Jodå. Fint. Tack för det! Hoppas se dig snart, på efter-morgonyoga-frukost, till exempel! En vacker dag kommer jag att vakna till 06.15-yogan. Jag känner det på mig. Puss och kram fina Maja!

    SvaraRadera
  2. Moa: du gör mig så glad. Allt du skriver, så fint att höra att någon (du) hör mig och gör något av allt jag vill dela med mig av. Fläderblomssaften, den gör gott låter det som. Såklart ses vi på efteryogafrukost någon dag. Men nu under sommaren finns inga 6.15 klasser så det blir tidigast kl 7. Tusen tusen tack för att du delar med dig. Det är det bästa man kan göra har jag insett.

    SvaraRadera