5 september 2011

Palsternackan på Azorerna del 1

Det här blir det första inlägget i en lång rad som jag skriver från en annan plats på jordklotet. Jag befinner mig långt borta från det som brukar vara mitt hem i ett hus som jag från och med nu kommer tala om som mitt hem. Ett hus med många rum varav ett är mitt sovrum, ett annat ett stort kök med bord i mitten, många fler meter upp till nocken än vad jag är van vid och en gigantisk gasspis. I huset finns två stora kylskåp och en gigantisk frys som luktar rutten fisk sedan någon lämnat ett blötdjur däri och farit iväg till stan varpå det blev strömavbrott och detta döda tinade upp och började göra sig påmint iform av stank. 
Öppnar man någon av de åtta dörrarna på nedervåningen som leder ut till trädgården så hör man vågorna slå mot lavaklipporna. Vattnet heter Atlanten och syns i princip från alla fönster i huset. Så även från balkongen som hör till mitt sovrum på ovanvåningen. Till och med i badrumsspegeln visar hon upp sitt blåa oändliga vatten. Atlanten är en hon.
Tittar man åt andra hållet, bort från havet, ser man berg. Gröna berg som ofta höljs i dimma eller moln och nedanför dem en by vid namn Água de Pau.
Min plats på jorden heter Caloura och mitt hus Quinta do Garajau. Det är ett vitt hus med gröna fönsterluckor närmast omgärdat av en stor trädgård prydd med hortensior, bouganvilla, tallar, fikonträd, kvittenträd, en och annan vinranka samt ett gäng träd och buskar som jag än så länge inte kan namnen på. I stora terakottakrukor växer pelargoner och kryddor som mynta och timjan.
Jag har varit här sedan 19.30 den 1 september och börjar så sakteliga förstå att det är här jag ska vara ett bra tag framöver. Den här utsikten, de här ljuden, vindarna, vågorna, fikonen, solen och saltvattnet. Allt det här som är ovant för mig kommer snart känns välbekant. 


Ja, så här ser den alltså ut, middagsutsikten. Jösses.


I Água de pau finns en mataffär, några kafeer, restauranger och en del klungor av unga och gamla män som hänger i gäng på torget. I matafärren jobbar Donna Maria. Donna Maria är den enda kassörskan förutom Rita ("Tackaaaar") på Coop vid Folkets Park i Malmö som jag kunnat namnet på. Donna Maria är bekant till Luisa som jag hyr huset av. Det är en mataffär där jag inte kan hitta allt jag vill ha och är van vid att kunna köpa. Men å andra sidan har den många saker som jag vill ha och inte kan köpa i vanliga fall hemma i Malmö. Sånt som regionalt odlad sötpotatis eller lika regional ost gjord på mjölk från kossor som betar på sisådär femhundra meters höjd.
Min första riktiga middag gjorde jag idag den 2 sep. Den improviserades fram av de varor som Luisa inhandlat till mig samt de varor jag köpt tidigare under dagen hos Donna Maria. Man hade kunnat göra något mer av den här rätten, självklart, men man hade inte kunnat byta ut platsen jag åt den på och fortfarande behålla känslan och smaken. Nix.
Medan jag lagade den här lilla rätten tänkte jag på en av de många gångerna som jag åt middag på den vegetariska restaurangen Rotas i Ponta Delgada i april. Det var en sojafärsfylld aubergine om jag inte minns fel och till den serverades bland annat sötpotatischips. Och det var just de här chipsen som gjorde sig påminda.
Hittills har jag ätit sötpotatis i tre former som är värda att prova: friterade som chips, kokt och mixad i soppa samt klyftad och bakad i ugnen. Hur man än gör den så är salt en viktig ingrediens och rivet citronskal eller annan citrusfrukt något som lyfter potatisen till nya höjder.
Såhär kommer det första receptet från ön mitt i Atlanten. En enkel grej. 


Bakad sötpotatis & morot med färskoströra
  • sötpotatis 
  • morot 
  • vitlök 
  • färskost 
  • färsk timjan 
  • rivet citronskal 
  • olivolja 
  • salt och nymalen svartpeppar 
  • sallad + vinägrett 
Värm ugnen till 225 grader. Skala och klyfta morötter och sötpotatis och lägg i en ugnssäker form. Krossa några vitlöksklyftor och vänd ner dem med en ordentlig skvätt olivolja bland rotfrukterna. Salta rejält. Baka i ugnen tills de är genommjuka. Finriv citronskal och strö över dem.
Blanda färskostmed timjan och lite svartpeppar. Servera den till de bakade grönsakerna och en sallad.
Smaklig spis!

3 kommentarer:

  1. Herrejösses vilket palats! Det ser helt fantastiskt ut Maja!

    SvaraRadera
  2. Ha! "En enkel grej", sådärja! Majagnifikt, sannerligen. Så fint att se din middagsutsikt. Bisou!

    SvaraRadera
  3. Ja, jag kan inte annat än hålla med. Vilken utsikt! Vilket palats! Det är knäppt. Världen är upponer här nere.

    SvaraRadera