8 september 2011

Smörig salvia & fikonsymfoni

Salvia Burro. Hur många gånger jag har jag skrivit om det nu? Ja, jag vet det börjar bli tjatigt men jag tänker fortsätta tjata tills någon berättar om sin smöriga salviaupplevelse i kommentarsfältet. Så de så. Tills dess fortsätter terrorn, men med små justeringar.
Parmesanost verkar vara omöjligt att få tag på här på ön. Grana padano är nog det närmaste jag kan komma men den osten var inte där jag var när den här rätten skulle tillagas så jag fick ersätta parmesanen med färska fikon. Logiskt va?
Gott blev det. Och hade jag haft en riktigt fin Parmigiano Reggiano tillhands hade tungan slagit volter. Så jag rekommenderar att uppdatera denna gamla trotjänare Salvia Burro med ett färskt fikon puffat med några droppar balsamvinäger. Sötma. Syra.
Och titta på himlen. Så vacker blir den när man steker i ordentliga mängder smör!


Istället för att variera mitt middagssällskap så varierar jag min middagsplats. 


Salva, manteiga e figos com penne
1 port.
  • 100 g pasta eller gnocchi
  • 15 - 20 salviablad
  • 25- 50 g smör
  • 1 -2 färska fikon
  • salt
  • nymalen svartpeppar
  • 1 skvätt balsamvinäger
  • rostade skalade mandlar
Klipp så många salviablad du tror ni vill äta. Smält smöret i en panna tills det bubblar, lägg i salvian och låt de fräsas tills de är krispiga. Ställ pannan åt sidan och plocka upp bladen. Koka gnocchin eller pastan enligt anvisning på paketet. Blanda smör, pasta, salt och sjuka mängder nymalen svartpeppar. Servera i djupa tallrikar, lägg på salviabladen och riv över rikligt med parmesanost. Och toppa med klyftade färska fikon och en skvätt balsamvinäger. Och så mandlarna, hackade, rostade, skalade!
Rött vin, en lika röd himmel och lyckan kommer med detsamma.





2 kommentarer:

  1. Hallå Fru Palsternacka! Det är som vanligt ett lyft för sinnena att kolla din matblogg. Jag har precis lovat mig själv att göra det lite oftare framöver. Välskrivet o underhållande.Åsså himla intressant med alla nya växter som går att nyttja.Jag gillar skarpt bilden med tårna som tittar fram under tallriken. Leker med tanken att berätta vems fötter de minner mig om.

    SvaraRadera
  2. Far: Tack du, det var fint att höra att du håller koll på mig. Jag gissar att det är dina fötter mina fötter liknar. Eller vems annars, Herr Ankfot?

    SvaraRadera