5 september 2011

Trädgårdsexkursion

I det drisslande eftermiddagsregnet tog jag mig ut på en trädgårdsexkursion för att se vad det fanns för ätbart där. Det är en stor trädgård med många gömmor och den som letar skall finna och jag fann mer än vad jag kunnat hoppas på och även en del frågetecken. Bland annat finns det många stora träd som jag gissar burit frukt men som nu är helt tomma. De gör mig småtokig. Jag måste få reda på vad det kan vara för ett träd. Och barrträden som jag först trott var pinjetallar har inte några kottar som liknar de som omsluter dessa små lyxnötter.
Så vad kan man då stoppa i sig och sina grytor utan att behöva gå uppför den branta backen till den lokala mataffären?




Fikon. Gula och blåa fikon. Sötare än alla jag hittills ätit i mitt liv. De gula är mina favoriter än så länge och jag är rädd att om jag fortsätter proppa i mig dem i den här takten kommer jag tappa intresset om någon vecka. Skulle det bli så ska jag först se till att göra fikonpizza samt fikonpaj. Samt äta riktigt sur yoghurt med fikon, honung och valnötter.




Kvitten. Jag vet inte så mycket om kvitten för det växer inte i Sverige. Eller med lite ihärdighet kan man få dem att växa i Skåne men jag har aldrig träffat på något kvittenträd än så länge. Kvittenfrukten är ett gulgrönt ludet äpple som ser stenhårt ut. I Portugal stöter man ofta på något som heter membrillo. Det är en sorts fastare och helt slät marmelad som man skär skivor eller bitar av och äter till till exempel ost. På den fenomenala Möllans Ost i Malmö säljer de membrillo för den som är nyfiken på att prova. Jag har bara ätit det ett par gånger och minns knappt hur det smakar men ni kan ju gissa om jag kommer göra egen kvittenmarmelad under min vistelse här. 

 


Sharonfrukt. Tre träd hittade jag men bara ett som bar frukt och där fanns endast ett exemplar kvar på det. En stor och lite sprucken orange frukt som jag tog mig friheten att plocka av och in i min mun. Men jag måste säga att den var så söt att jag inte klarade mer än en liten liten bit. Den var sötare än socker och tänderna och tungan blev helt sträv. Sharon och jag är inte vänner i nuläget.

 


Vindruvor. Vinrankorna växer lite här och var: på sluttningen av lavasten, bakom grillen och bland fikonträden. Jag har smakat på de flesta nu och de är söta och goda. Druvorna är ganska små, skalet lite tjockare och smaken mycket god men väldigt annorlunda. Jag tänker russinmakeri och vindruvspaj (Gaby, Jens och Olof minns ni den goda vindruvspajen som vi åt på det där caféet med jättestora växthus på Österlen förra året?).




Salvia. Det är så fint att jag hittade en salviabuske när det var precis det jag önskade mig. En stor buske med fina ljusgröna ludna blad som kommer förgylla många middagar här i höst. Jag kan ju inte få nog av den smörstekta slavian med pasta och parmesanost. Oh vad jag gillar salvia. Bra är också att det portugisiska namnet Salva är mycket likt det svenska. 

  
Rosmarin. Ett miniträd med klargrön rosmarin växer i rabatten bredvid lavendelbuskarna. Jag provade den idag i min gryta med vita bönor och paprika.

Timjan. Inte viltväxande just här men ändå ett mycket fint och välsmakande knippe i en kruka på terassen.




Och så en ört som jag skulle gissa är anis. Jag har sett den på flera ställen i trädgården men också längs vägen upp till byn i någon av de övergivna gårdarna. Det är en hög växt som pryds av något som liknar en dillkrona högst upp. Den doftar sött och lakrits och jag ska se om den går att använda på något sätt snart.


2 kommentarer:

  1. Jag ser en mycket viktigt detalj på frukostbordet. Nyttigare än rågbröd tillochmed...

    SvaraRadera
  2. Moa: Ja visst vettu. Den är färdigläst och jag är frälst och fram tills i förrgår kväll klättrade jag uppför klippiga bergen likt en Tarahumara. Sen gjorde de fantastiska benhinnorna sig påminda. Fyra turer hann jag med. Nu paus. Det är skit men jag har stora planer. Tusen tack för boken! Fantastisk.

    SvaraRadera