6 oktober 2011

Lunch på avcoadofarmen

Och så efter en period av någon sorts gastronomisk torrperiod vänder det plötsligt, det symboliska regnet öser ner och det som varit dött blommar upp igen. Jag ser mig omkring och upptäcker att jag befinner mig i en oas - en avocadofarm - och nej det är ingen hallucination, det är på riktigt. 
Det är söndag mitt i veckan och jag har blivit medlurad på utflykt till Ruis vänner i Rabo de Peixe efter en biltur i de dimmiga bergen. Vi stannar på vägen och inhandlar bröd, färskost, äpplen och en flaska vitt vin. 

Det kommer ett riktigt reportage från den här farmen inom kort här på bloggen men innan det så vill jag dela med mig av det som dukades upp där bordet och som sedan landade i våra magar. Rui hade lite försiktigt antytt att han alltid ätit otroligt gott när han hälsat på dessa fina vänner. Och efter den här måltiden kan jag verkligen förstå det. Och känna det.
För här handlar det inte om en välplanerad, påkostad måltid, ett välskrivet recept eller tillfällig tur i köket. Nej, nej, nej. I det här köket lagas det mat på ett annat sätt, det märks. Det tror jag mig kunna säga redan efter ett enda besök. 
Visserligen har Patricia och Fransisco lagat massa mat i sina dagar och har erfarenheter från resaturangvärlden, men det tänker jag inte på när jag sitter där och äter. Snarare är det enkelheten och det helt opretentiösa som gör starkast intryck. Det är mat, ingen uppvisning. Och det är fantastisk mat gjord på egenodlade grönsaker. Kryddad med örter från rabatten. Tillagad i en lagom kaotisk vrå som ser ut som en blandning mellan ett sjavigt pentry och ett funktionellt restaurangkök. 

Och när lunchen är avklarad, kaffet uppdrucket och vi slängt i oss en snabbt hopknåpad efterrätt känner jag bara att jag vill stanna där. Jag vill sitta under det där parasollet och äta avocado tills jag dåsar och då förflytta mig till hängmattan under eukalyptusträdet och ligga där och kika medan Patricia, Francisco och dottern Vitoria stökar runt på gården. Allt i något sorts ordnat kaos. 




Avocado tärnad i bitar dressad i olivolja, citronsaft, salt, 4-pepparblandning, och torkad oregano.

Färskost av komjölk, toppad med finhackad gräslök, torkad paprika och olivolja. 

Färsk ockra stekt i panna med en gnutta salt. Ingen olja. Ingenting. Bara lite salt. 

Egenodlad ostronskivling snabbt marinerad i olivolja, färsk citrontimjan och salt. Grillad ett par minuter enligt bilden nedan. 

Bröd. Te gjort på färskt citrongräs (enastående). Vitt vin. 




Ni kan ju gissa om det här besöket gjorde mig helt lycklig. Att få äta en måltid där huvudingredienserna är odlade bredvid middagsbordet. Att innan eller efter maten se hur träden, blommorna och växterna ser ut från vilka råvarorna kommer. Jag känner mig nästan löjlig när jag sitter här som en cityråtta och hyllar det enkla livet på landet och maler på om dessa tillbaka-till-naturen-tankar. Men va fan. Jag visste ju inte ens hur ett avocadoträd såg ut innan jag kom till den här farmen. 

Och lyckan i form av avocado fick jag med mig hem. Sju stora fina avocados av sorten Ettinger i olika mognadsstadier så att jag kan äta perfekt mogen avocado även nästa vecka. Och mango och citron och färskt citrongräs att göra te av fick jag också. Och en stor spaghettipumpa som kräver mycket omsorg och tålamod vid tillagning.
Ett tusen tack Patricia, Francisco, Victoria för er generositet och gästfrihet. Och Rui, tack för att du delar med dig av dina vänner.

Receptmakare: Patricia

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar