7 oktober 2011

Problemlösarpasta - när maten hjälper på traven


Jag kände en viss oro, var rädd att min middagsgäst skulle komma med åskmoln och ett dåligt humör. Att vi skulle missförstå varandra och göra fula märken i det som varit fint. Så jag funderade jag på vad jag skulle laga till oss att äta, om maten kunde påverka den här kvällen i en positiv riktning. Jag tänkte att det måste vara något värmande, något som öppnar dörrar, är välkomnande och vänligt. Inget kryddigt, inget uppseendeväckande. Inget stylat eller snofsigt eller speciellt. 
Jag ville bjuda på en middag som var snäll mot oss båda och fick oss att slappna av. Eller egentligen är det fel att kalla det "bjuda på middag" för redan där blir det lite uppstyrt och speciellt. Jag ville nog att det skulle verka som om vi lagat maten tillsammans.
Och det är roligt att tänka på mat på det sättet, för visst har det ett stort inflytande över stämningen och konversationen och det gäller att pricka rätt. Det fungerar på samma sätt som klädsel. Rätt klädsel vid rätt tillfälle kan göra underverk. Fel klädsel skapa distans och bygga murar mellan människor. 
Och eftersom jag hade för avsikt att lösa problem och skapa en bra samtalsmiljö så tänkte jag att det måste bli något opretentiöst. Pasta är alltid bra. Det kan vara bilden av den stora italienska morsan som står där och rör i en jättegryta av värme, kärlek och gemenskap. Superklyshigt jag vet. Så pasta fick det bli (även om jag i det här fallet inte vill ha något med en trygg mammafamn att göra) och en sås som sprider mycket dofter. 
Att servera maten på bordet ur kastruller eller skålar istället för att lägga upp en portion på tallriken (som jag annars har för vana att göra) är ett annat bra trick. Det är välkomnande, känns familjärt och mer som vardag. Och det doftar gott och blir mer avslappnat om man har något att pilla med och själv får bestämma hur mycket man vill ha och man kan "be att få såsen eller salladen eller whatever". 

Min vän kom inte med åskmoln eller dåligt humör. Han kom med hunger och ett öppet sinne och tillsammans åt vi den här pastarätten och pratade om det som behövdes pratas om och vi värmdes av maten och varandra och allt blev bra och vi levde lycklig i alla våra dagar. 
Tänk vad lite mat kan göra stor skillnad.
Fantastiskt!

Det hade varit fint att ta del av er bästa problemlösarmat. Berätta för mig. Och gillar ni inte morötter eller grädde eller så men har stora problem att lösa bistår jag gärna med andra recept som eventuellt kan hjälpa på traven.  

Värmande problemlösarpasta
5-6 port.
  • 2 stora morötter
  • 1 gul lök
  • 2 vitlöksklyftor
  • 1/2 zucchini
  • 1/2 aubergine
  • broccolibuketter
  • 1 jättetomat
  • 3 msk tomatpuré
  • 1/2 buljongtärning
  • 1,5 dl grädde
  • 1 dl vatten
  • olivolja
  • stora mängder färska örter
  • russin
  • en skvätt vinäger
  • en knivsudd piripiri 
  • salt
  • nymalen svartpeppar
  • pasta, färskost, rostade nötter och lite oliver till servering
Tärna zucchinin och auberginen och stek gyllene i olivolja och lite salt. Ta upp ur pannan. Hacka löken och vitlöken och riv morötterna grovt. Stek det i olivolja tills det mjuknat. Tillsätt en skvätt vatten, tomatpuré, hackad tomat, buljong, piripiri, vinäger. Rör runt och släng i broccolibuketterna. Låt puttra tills allt är mjukt. Slå på grädden och lägg i auberginen och zucchinin. Hacka en stor mängd färska örter (t ex basilika, persilja, timjan, oregano eller vad du nu vill) och rör ned tillsammans med russinen. Smaka av med salt, peppar. När såsen är mjuk, välkomnande, lite söt och känns som något som kommer lösa alla problem är den färdig att serveras. 
Ät den med pasta, lite annat krafs och en positiv inställning så lovar jag att allt blir bra. 

Receptmakare: Fru Palsternacka

4 kommentarer:

  1. Du känner inte mig och jag känner inte dig men jag kan inte hålla mig ifrån att kommentera. Du skriver så vackert så jag finner inga ord. Kanske har du redan använt alla ord.....Jag blir lite sorgsen över att jag inte ser så många kommentarer hos dig. Men jag tror att du har massor av läsare men man blir fullkomligt ordlös.

    Tack för att jag får ta del av ditt öliv.
    Eva

    SvaraRadera
  2. Eva, Eva, Eva: Du ska höra hur jag brister ut i ett högt lyckoskratt här när jag läser din kommentar. Så fantastiskt glad jag blir. Du anar inte. Nu kommer jag fortsätta skriva med lust och glädje til death do us part.
    Tack tack tack. Och skriv mer, skriv igen vad du känner eller vad du tänker. Skriv även om du inte har några ord, det gör jag och de kommer liksom av sig självt då så fort man börjat knappra på tangenterna och öppnat slussen i hjärnan. Bom fin a semana Eva.

    SvaraRadera
  3. "Utstuderat, skarpt, finkänsligt och kärvänligt med andäktigt eftertryck och avvägd pondus." Fem av fem interrobang. ‽‽‽‽‽

    SvaraRadera
  4. Olof: Vilken våg av bekräftelse som kommer över mig. Jag drunknar nästan.

    SvaraRadera