9 oktober 2011

Rapport från Avocadofarmen

Jag hade hört talas om honom, Senhor Cogumelo, mannen som säljer svampar till Restaurang Rotas och även är Ruis gamla barndomsvän. På morgonen hade jag berättat för Rui om mitt livs första möte med ett avocadoträd som jag haft dagen innan och när han hörde min entusiasm över detta sa han "Jag har en vän som har en avocadoskog, vi kan åka dit någon dag."
Att denna någon dag skulle visa sig vara samma dag var jag helt oförberedd på. Men ibland faller det sig liksom så. Att drömmar slår in. Innan man ens hunnit säga guacamole.

Det visade sig att denna vän var snäll och lite tokig och hade en superfin familj som han delade denna farm med och de bjöd oss på lunch och lät mig gå vilse efter bästa förmåga. Jag fick till och med fotografera ostört.
Att kalla det avocadofarm är egentligen inte rättvist för där växer en miljard grejer, både ätbara och inte, men det var avocadoträden tillsammans med mangoträden som gjorde starkast intryck på mig. Det var som att gå i en bokskog, om det verkligen hängt riktiga böcker från grenarna.
Jag är svag för frukter och mango och avocado i synnerhet så jag fick liksom nypa mig i armen då och då för att se att det hela var på riktigt och inte bara en våt dröm. Och jag mindes att jag en gång tänkt att jag skulle vara redo att dö om jag fick ligga (inte ligg-ligga bara ligga) under ett mangoträd. Men nu vill jag inte alls dö för jag känner mig mer levande än någonsin.
Haha. Det var en riktig utflykt, en av de bästa hittills.


För två år sedan flyttade Francisco, Patricia och Victoria till farmen i Rabo de Peixe från Ponta Delgada. Än så länge bor de i ett provisoriskt hus med kombinerad verkstad men planerna för livet på farmen är stora och många. 


I avocadoskogen växer även mangoträd. Ganska små och gröna mangos. På marken hittade vi en mogen frukt med rödaktigt skal. Om inte vi räddat den kunde den ha legat där och dött och mangodöd gör mig sorgsen. 


Ingången till köksträdgården där de odlar aubergine, ockra, paprika, sallad, rödbetor, lök, bönor och en massa annat.
Här och där citronträd. 


Ockra är som ni kanske ser på bilden släkt med Hibiskus.
Frukten är grön och avlång, paprikalik och mycket fet. 


Patricia grillar ostronskivling kryddad med citrontimjan i tunnan.
En ostronskivling saftigare än alla jag tidigare ätit.


Ockra från köksträdgården, avocado från avocadoskogen och färskost från affären. I kannan te bryggt
på en näve färskt citrongräs. Vansinnigt gott ljummet eller kallt. Under bordet hunden Chanel. 


Efter en tur på farmen frågar jag vilka grönsaker de handlar i affären och får svaret morötter, vitlök, lök, kål, äpplen.
Det är  ungefär de grejer som jag med lite tur skulle kunna tvinga upp ur jorden hemma i Sverige. 


En två år gammal tebuske. Om man tittar noga på de sötdoftande, vita
blommorna ser man att de är släkt med Kameliabusken.


Huset där svamparna bor. 


Hängmattan med bra utsikt över matplatsen, huset och delar av farmen. 


Och tittar man upp inser man att man ligger upphängd i ett eukalyptusträd. Då har man svårt att inte le.


Francisco pratar lika entusiastiskt om yams, tebuskar, bananträd som den
giftiga monstersvampen som poppat upp ur jorden.
Det är en djungelfarm, varm och fuktig.


Bananträden bär frukt endast en gång och huggs ner efter två år. Då tar
dotterplantan eller barnbarnsplantan som stått bredvid över stafettpinnen. 


Omplåstring av skada.


Bananerna plockar man från trädet när de är gröna sedan mognar de snabbt.
De azoriska bananerna är små och koncentrerade i sin smak.
Världsbäst vill jag påstå.


Spaghettipumpan vid namn Chila. En jätte som man kokar kompott av och sedan trollar till portugisiska bakverk.
Jag fick med mig en hem och lovar rapport när jag tagit mig an den. 


Francisco och Rui studerar resterna av svampodlingen. 


På avocadofarmen odlar de fyra olika sorters avocado. På bilden den som heter Ettinger.


Francisco och den hemmabyggda avocadohåven. 


Man ser på storleken när avocadon är mogen. Då håvar man ner dem och sedan behöver de
ligga ungefär en vecka för att mogna. 


Francisco och magsäcken full av mango och avocado.


Matplatsen. De stora gröna bladen på bergsväggen är spaghettipumpans.


8 kommentarer:

  1. Hej!

    Jag känner Francisco. Trevlig blogg

    Jag bodde i Rabo de Peixe drygt 5 månader okt 2010- feb 2011

    Kanske åker ner i vinter igen.

    http://www.aquinta.net/

    Francisco har min mail-adress

    SvaraRadera
  2. Pier: Är det ett sammanträffande det här eller fick du länken av honom? Blir ju nyfiken nu.
    Kul att du gillar bloggen. Jag gillar ön här. Och avocadofarmen, den gjorde mig fullkomligt lycklig. Bor du i Sverige nu?

    SvaraRadera
  3. Å finstämda bilder tar du också, man får verkligen känslan av att vara på plats.

    Jag bodde på en B&B i Kalifornien som var en avocadofarm, otroligt mysigt. Ägarna bjöd på drink o guacamole i skymningen.

    Eva

    SvaraRadera
  4. Eva: Tack igen.
    Ja du det låter fint med guacamole i skymningen i Kaliforniskt landskap. Avocado är verkligen exotiskt för oss nordbor, jag tycker att det är en av de lyxigaste grönsakerna (eller är det en frukt). Förmodligen för att de är så dyra i Sverige och svår att hitta bra exemplar av.

    SvaraRadera
  5. Hej!
    Jo jag fick länken av Francisco.

    Jag är i Lunnarp utanför Tomelilla. Har tänkt att åka ner igen men
    råkade hamna på sjukhuset i Ystad. Väntar på remiss till Malmö för att kolla hjärtat och få rätt mediciner.
    4e oktober skulle jag på årlig koll på vårdcentralen men de skickade mig med ambulans till Ystad.

    Knäckebrödsbagaren Jerry hälsade på mig förra november.
    Jerry är konditor/bagare. Ganska känd i Sverige.

    Hoppas på att komma ner i mitten på november till Sao Miguel.

    SvaraRadera
  6. Gosto gosto Um bom natal e um melhor ano de 2012

    SvaraRadera