5 februari 2011

Var ska vi va? I köket förstås.

- Mitt kök, mitt kök, vad har ni gjort med mitt kök?
- Ingenting, ingenting, vi har intet rört på säkert 30 år. Jag svär. 

Nej men det är ju just det som är problemet! 

Jag önskar mig ett nytt kök.

Och här ser jag min chans att visa upp några fina exempel på kök man kan ha om man har tur/är rik samtidigt som jag gör lite SMYGREKLAM för en sida jag varit med och byggt. Bilderna nedan har jag fotograferat och de är hämtade från den färska och fenomenala sidan Bolaget Inspiration.

Nytt arkitektritat kök i en fin lägenhet på 1 1/2 plan på Torpgatan. Snyggt inrett av Homelab

Pytteliten men fin kokvrå. Gillar träplankorna och att ena väggen består av fönster. 

Typiskt originalkök från kulturhusen vid Sankt Knut.  Fantastisk färg. 

Avskalat och vackert. Kanske är jag lite överdrivet intresserad av mortlar. 

Favorit med lite storköks-känsla i form av gummigolv och diskbänk utan underskåp.
Originalinskåp från 40-talet.

Nytt kök från Byggfabriken i gammal stil. Så fint med den mossgröna färgen på luckorna,
perstorpsplatta och rutlagt linoleumgolv. 




4 februari 2011

Broccolisoppa med cashewnötter

Och så var det en sån där dag igen, då man inte har någon aning om vad man vill stoppa i sig, vad som finns hemma eller om man ens har lust att äta.
"Men nåt ska man väl ändå få i sig." säger den där sjukt präktiga rösten i mitt huvud och så rotar jag fram det som i kylen: Broccoli, potatis, lök. Och i frysen lite grönkål. I fönsterkarmen står en svag basilika och väntar på avrättning och i min handväska ligger en påse fina naturella cashewnötter från Astrid & Aporna.
Ja, ni hör ju själv, det är ju en soppa det är frågan om.
Bläddrar fram ett recept i Renée Voltaires Peace, Love and Food och bekräftar att - Jo, visst kan man mixa ner nötter i soppan.
Det är bara att köra!
Se det här som en skiss, som en idé, något att lägga på minnet och sedan ha i bakhuvudet när den där kvällen av icke-inspiration kommer, för det gör den, gång efter annan, hela livet ut.

Jag tycker att soppan blev god, annars hade jag aldrig upplåtit utrymme åt den här på bloggen. Med ett hembakat bröd fyllt med avocado, tomat och mozarella får den till och med betyget Väl Godkänd av den allsmäktige domaren Atterstigskan.


Jag vet, det där gröna lilla fatet matchar inte. Ursäkta. 


Broccolisoppa med cashewnötter
3- 4 port.
  • 1 broccolistånd
  • 2 potatisar
  • lite hackad grönkål el spenat
  • 1/2 gul lök
  • 1 vitlöksklyfta
  • ca 6 dl buljong
  • cashewnötter, naturella
  • färsk basilika
  • citron
  • salt & nymalen svartpeppar
  • smör eller olivolja

Hacka löken och vitlöken och fräs den i en klick smör eller olja. Tärna potatisen och dela broccolin i små buketter. Fräs grönskaerna plus grönkålen/spenaten tillsammans med löken och slå på buljongen. Koka till grönsakerna är mjuka. Släng i nötterna och låt dem mjukna någon minut. Sila bort en del av vätskan och späd sedan succesivt till önskad konsistens. Mixa soppan helt slät med stavmixer och blanda ner en bunt färsk basilika samt en del pressad citron. Smaka av med salt och nymalen svartpeppar.
Servera med en macka proppad med goda grejer.

Receptmakare: Maja Atterstig



Pasta med gorgonzola & fejkon

En kväll då jag väntade mig att bli bjuden på räksoppa (utan räkor) hemma hos Jonas blev planerna inställda. Han hade glömt bort ett möte och jag erbjöd mig att fixa käket istället. Och så löjligt nöjd jag var när jag knåpade hemma i mitt kök, jag tycker bara att det blir roligare och roligare att laga mat.
(Därmed inte sagt att jag inte vill bli bjuden på middag. Nej, tvärtom, jag längtar efter det.)
Jag hade köpt en stor bit gorgonzola på Möllans Ost tidigare under dagen och visste redan då när jag stod i butiken vad jag skulle använda den till - en riktigt fet pastarätt. Gorgonzola är ingen stamgäst i mitt kök, snarare än ny bekantskap. Men jag blev positivt överraskad av dess egenskaper. Fru G var generös i sin smak men samtidigt hänsynsfull mot de andra inbjudna i grytan. Hon tog absolut plats men inte på ett störigt sätt, inga divafasoner alls. Hon var fet men det var Herr grädde också och de trivdes bra ihop. Och så var hon lagom salt.

Jag använde vegetariskt bacon, av ovan nämnda Jonas helt genialt döpt till Fejkon, men om man gillar gris så kan man ju ta vanligt bacon istället. Och tycker man att det är otäckt med halvfabrikat så föreslår jag svamp istället. Jag tycker generellt att halvfabrikat är tråkigt men det det där fejkonet kan jag inte låta bli. Det är en enkel genväg till en god lite rökig smak och det är tycker jag är något av det svåraste att få till utan animalier.
Det fina med det här receptet, det som gör det till något annat än en vanlig ostsås, är kombinationen av gorgonzola, rosépeppar och basilika. Giftermål!
Jag använde ganska mycket fejkon och lök men vill man ha en såsigare sås drar man bara ned på de två ingredienserna.
Glöm inte sallad, det behövs något grönt och krispigt till den här smörjan!

Behöver jag säga att det är gott med rostade nötter till, typ hassel eller vanöt.


Mise en place. 


Pasta med gorgonzola & fejkon
4-5 port. 
  • 200 g gorgonzola
  • 3 dl matlagningsgrädde
  • ca 100 g fejkon (vegetariskt bacon)
  • 1 gul lök
  • färsk basilika, halv kruka
  • 1 bit rotselleri
  • rosepeppar
  • salt & nymalen svartpeppar
  • smör eller olivolja
  • pasta
Finhacka löken, skala och strimla rotsellerin. Förvall rotselleri några minuter tills den mjuknat något. Fräs lök, rotselleri och fejkon i en klick smör eller olivolja tills det har fått fin färg. Slå på grädden och klicka ner gorgonzolan. Låt osten smälta under omrörning och låt det koka upp. Smaka av med salt och lite svartpeppar. Strimla ner basilikan och toppa med krossad rosépeppar. 
Koka pasta och servera med såsen plus en sallad. 
Och vin, till exempel Anté från Barbera d'Asti.

Receptmakare: Maja Atterstig


Och efter två portioner pasta får man paltkoma, det borde alla veta vid det här laget. 


1 februari 2011

Hon vaknar till doften av nybakat bröd

Ibland är jag en god vän.
Ibland går jag hem tidigt en fredagskväll för att sätta en deg och städa lite extra inför besöket av en vän.
Ibland vaknar jag halvåtta en lördag efter 5 timmars sömn och stiger upp för att baka ut den där degen medan min vän ligger kvar i sängen och snusar.
Ibland dukar jag upp frukost för mig och min vän på det stora bordet i vargdagsrummet. Pressar blodapelsiner och river färsk ingefära. Låter henne välja bland de 5 hemmagjorda marmeladerna och kokar äggen precis så länge som hon önskar.
Det är så sällan hon är här, denna vän. Och när hon väl är det känns det alldeles speciellt. Och den känslan vill jag ska genomsyra allt, även frukosten.


Kerstin i cigarrkappan. Ett sällsynt vackert sällskap.


Nattjästa frukostbröd är ett sätt att visa uppskattning. Det är enkelt men kärleken de rymmer är komplex.
Till dig Kerstin, min böna.
För att vara på den säkra sidan gjorde jag två olika degar. Du gillade bröden med rågmjöl och hasselnötter bäst, de andra slängde du i frysen.

Recepten står den fantastiske Pain de Martin för. Men jag tog mig friheten att lägga till hasselnötter.


Två sorters nattjästa frukostbullar. 


Yoghurt, graham, sesam
10 små bullar
  • 3 g jäst
  • 400 g yoghurt (jag hade ekologisk mild naturell)
  • 300 g (5 dl) vetemjöl special
  • 90 g (1 1/2 dl) grahamsmjöl
  • 9 g ( 1 1/2 tsk) salt
På kvällen
Blanda ut jästen i yoghurten (så gott det går, man ser den knappt) och tillsätt sedan resten av ingredienserna. Rör tills allt blandats ordentligt, täck med lock eller plastfolie och låt stå i rumstemperatur under natten.

På morgonen
Sätt ugnen på full värme med en plåt eller baksten på mittenhyllan och en oöm plåt på nedre våningen. Skrapa ut degen på ett mjölat bakbord, dra ut den till en kvadrat och vik ihop den till ett litet paket, ovanifrån och underifrån, från ena och sen från andra sidan. Det är inte alls nog hur det går till eller hur det ser ut. Låt degen jäsa 40 minuter ungefär (har du bråttom lite mindre, har du sovmorgon lite mer).

Strö en näve grahamsmjöl och två nävar sesamfrö på bordet bredvid degen. Dela små bitar av degen som du rullar i mjöl- och fröblandningen och lägger på ett bakplåtspapper.
Och så skjuts in i ugnen! Dra upp papperet med bullarna på en skärbräda eller en bricka och låt det sedan glida in på den heta plåten. Lägg några isbitar eller häll en skvätt vatten på den oömma plåten. Sänkt genast till 250 grader och låt bullarna stå inne cirka 15 minuter. Håll koll mot slutet, man vill helst inte att sesamfröna blir brända.


Råg, hasselnötter, honung
10 små bullar
  • 4 dl (400 g) vatten
  • 2 tsk (10 g) jäst
  • 9 dl (540 g) rågsikt
  • eller 340 g vetemjöl special & 240 g rågmjöl
  • 1 dl rostade hasselnötter, grovt hackade
  • 1 ½ tsk (10 g) salt
  • 1 msk (25 g) honung
På kvällen
Rör ut jästen i vattnet och blanda sedan ner resten av ingredienserna. Du behöver bara röra tills allt blandats ihop ordentligt. Täck bunken med plast och ställ den i kylen över natten.

På morgonen
Skrapa ur degen på ett ordentligt mjölat bakbord. Dra ut degen till en lång rektangel, ungefär 10 cm bred och sisådär 40 cm lång. Vik sedan ihop den på längden så att den blir cirka 5 x 40 cm, det är inte så noga. Pensla på lite vatten, strö på solrosfrön och sist lite mjöl. Sätt nu på ugnen på 275 grader (eller så varmt det går) och låt degen vila medan ugnen blir riktigt varm, ungefär 30 minuter kan vara lagom. Låt en plåt stå i ugnen under tiden.

Ta ut plåten ur ugnen och ställ den på spisen eller på några grytunderlägg. Dela degen i små bitar med en bakspade (har man ingen går en stekspade eller osthyvel alldeles urmärkt) och lägg degkluttarna på den heta plåten. Eftersom plåten är varm kommer bröden inte fastna, men om man vill kan man förstås lägga ett bakplåtspapper emellan.

Och så skjuts in i ugnen! Låt bröden stå inne tills de fått ordentligt med färg på ovan- och undersidan, ca 15 min. Ta ut bröden och låt dem svalna på ett galler.


31 januari 2011

Pizza för gamla & nya vänner

Det sitter en ny man vid mitt bord. Han heter Einar och verkar vara ett charmtroll. När Einar kommer har han med sig en bukett tulpaner. Jag blir imponerad och hinner tänka att han är en väluppfostrad man innan han snudd på ursäktar sin gåva med att han var nervös för att dessertvinet han köpt kanske inte är så bra. Vi har bara träffats en gång tidigare, det var tidigare på dagen under 2 hätska minuter på systembolaget och jag kände mig så jävla pretentiös då jag bad honom fråga personalen om ett desssertvin som passar till chokladfondant. Einar såg lite ut som ett frågetecken.
Bredvid Einar sitter anledingen till att Einar sitter där han gör - Kerstin. Min allra finaste Kerstin som kommit med tåg från huvudstaden kvällen innan. Kerstin känner inte heller Einar särsklit väl, men hon känner på sig att han är i kategorin "Bra människor". Kerstin är definitivt i den kategorin. Vi har känt varandra länge.
Mitt emot Kerstin sitter Olof, välkänd för mig och kanske även för dig vid det här laget. Olof är något av det bästa som vandrar på vår jord.


Och här gör jag skäl för mitt gamla skunk-alias "Broccolihora".
Foto:Kerstin Carlsson


Och brevid Olof sitter jag, Maja. Bloggerskan, exflickvännen, värdinnan och vännen. Många roller att axla på en och samma kväll. Kanske är det därför jag är aningens speedad och far upp och ner ur stolen. Sveper det vita vinet ur glaset i ett nafs och bryr mig inte alls om att verka lugn och sansad men ursäktar mig samtidigt lite för att jag inte är just det.
Jag är lite missnöjd med koordineringen av förrätten och varmrätten. Inser att min idé om att pizza är bra mat när man har bjudning för människor som inte känner varandra inte är helt gjuten. Pizzan den kallnar och jag skäms över att jag varit mitt vanliga diktators-jag i köket istället för den jag vill vara - någon som bjuder bort kaveln och låter alla vara med och leka medan mjölet yr och jag inte alls tänker på att jag slickat golven samma dag.
Men både förrätten och pizzan är god. Mycket god. Dock tar apelsinen i förrätten övertaget på vaniljen och de mer subtila smakerna i marinaden så därför rekommenderar jag er att skippa den om ni vill ha en mer balanserad och smakmässigt annorlunda rätt. Däremot är vinet, Brookhaven Lighthouse Viognier, inte mer än "Okej", precis så som Blondie på systembolaget sa (ja jag vet, det är korkat att köpa ett vin som någon säger är "Okej" men det var den enda rekommandation hon hade). Men det skall ändå sägas att vinet växte i kombination med maten så där hade hon ju en poäng, Blondie.

Vi äter och dricker och jag gillar att Einar inte är den som spottar i soppan (om det finns ett sånt uttryck motsvarande "spottar i glaset" när det gäller mat) utan tar för sig ordentligt av pizzan. Sånt får mig att må bra, när mina gäster äter tills de blir mätta och inte håller på med sånt där fjanteri som att dela den sista ostbiten tusen gånger för att de är så rädda att lämna fatet tomt. Men kanske känner jag ett sting av oro att ingen ska orka den planerade efterrätten. För som vanligt så är det ingen lätt, flyktig sommarvind till efterrätt utan snarare en varm tung, smocka i magsäcken. En chokladfondant.
För de som inte är bekanta med chokladfondanten kan jag beskriva det som en varm chokladbakelse, något i stil med en jättekladdig kladdkaka i portionsform. Man gräddar den i ugnen precis så att det yttersta lagret stelnar och håller det såsiga innanmätet på plats. Fondants är inget för den ängsliga (men ändå så gav jag - ängslighetens okrönta drottning - mig på den) för här gäller det att våga ta ut den ur ugnen trots att du knappt hunnit stänga ugnsluckan. Gör du inte det är den förstörd, eller tja den transformeras till något i stil med en tämligen ocharmig chokladkaka.
Har du däremot mod och plockar ut den i tid kan du sedan kamma hem riktigt många stilpoäng hos dina gäster, men avslöja då för guds skull inte att det är typ den enklaste dessert man kan göra.
I alla fall.
Olof och jag snickrar ihop efterrätten medan Kerstin och Einar har paltkoma i loungen. Vi avnjuter den varma bakelsen med ett glas Delitia och Einar kan pusta ut och med gott samvete ta med sig tulpanerna hem igen (det gör han ju såklart inte för han är väluppfostrad). Vinet smakar nämligen utmärkt till chokladfondanten - ett giftermål i högre-stånds-klassen!
Resten är historia som det heter.
Ät, drick, njut! Och glöm inte vännerna, de är ju ändå (ursäkta klyschan) huvudingrediensen i alla goda måltider.
Tack Kerstin, Olof och Einar för en väldigt rolig kväll. Vi ses snart igen hoppas jag.
Och inte nog med det, vi blev introducerade för ett mycket bra band Dead Man's Bones. Värt att kolla upp! Tack Einar för det.


Förrätt av apelsin, avocado, marinerade bönor och halloumi.


Avocado, ruccola, halloumi & marinerade bönor
  • avocado
  • ruccola
  • halloumiost
  • marinerade bönor, se recept nedan
  • färsk koriander 
  • olivolja
Grunda små assietter med ruccola, lägg på skivad avocado (eller mos), en slev marinerade bönor och lite hackad färsk koriander. Skiva halloumin och stek den i olivolja. Servera genast, annars blir halloumin seg som skosula.


Marinerade bönor med vanilj, chili & lime
4 port.
  • 1 burk stora vita bönor
  • 1 dl olivolja
  • 1 lime, skal och saft
  • 0,5 tsk spansk peppar, finhackad
  • 0,5 vaniljstång 
  • eller 1 krm vaniljpulver (inte vaniljsocker)
  • 1 tsk råsocker
  • salt 
Vispa ihop alla ingredienser till marinaden i en skål och blanda ner bönorna. Låt dem marinera i minst 30 minuter men gärna ett par timmar.
Använder du vaniljstång så snittar du den och pillar ur fröna. Spara skidan till nåt annat kok.



Olof styckar pizza och Einar väntar tålmodigt på att få sig en bit.


Pizza, pizza, pizza
4 port.
Vi har väl alla våra favoritpålägg på pizzan och de här två alternativen kan nog vara mina. Kombinationen broccoli, apelsin & chili kan låta märklig men är verkligen god så jag tycker du ska testa den. Du kommer bli glatt överraskad.
Tomatsås kan man ju göra på hundra olika sätt. En del kör en okokt variant, andra kokar den i timmar. Jag gör olika varje gång och nedan följer receptet på den jag gjorde i lördags. Funkade alldeles utmärkt och den räcker till drygt 6 portioner.

Pizzadeg
4 port. (2 långpannor el 4 portions pizzor)
  • 2,5 dl ljummet vatten
  • 25 g jäst
  • 7 dl vetemjöl 
  • 0,5 tsk salt
  • 2 tsk olivolja
Blanda ut jästen i vattnet i en stor bunke och rör ner resten av ingredienserna. Knåda degen smidig på bakbord och låt jäsa en timme. Passa på att göra tomatsåsen och förbereda grönsakerna du vill ha på pizzan.
Kavla ut degen, lägg den på olivoljesmord plåt och toppa mede sånt du gillar. Grädda i 250 grader tills den fått fin färg och osten smält, 10-15 min.

Tomatsås
så det räcker och blir över
  • 1 burk tomater av bra kvalitet
  • 0,5 dl tomatpuré
  • 2 vitlökskyftor
  • 2 msk olivolja
  • salt & nymalen svartpeppar
  • torkade örtkryddor du gillar
  • en nypa råsocker
Hetta upp olivolja i en tjockbottnad kastrull och fräs vitlöken tills den fått fin färg. Jag ville inte ha så skarp vitlökssmak så jag krossade bara klyftorna lätt och lät dem koka med i såsen men sedan tog jag bort dem. På med tomaterna och resten av ingredienserna. Låt såsen puttra utan lock i 10-15 min. Vill du ha den helt slät kan du mixa den med stavmixer. Smaka av med salt, socker och peppar.

Pålägg 1
lagom till en långpannepizza
  • tomatsås
  • 1/2 zucchini
  • 1 stor röd paprika
  • 10 skogschampinjoner
  • 150 g fetaost
  • en näve svarta kalamataoliver
  • ruccola
Skiva zucchinin i 0,5 cm tunna skivor. Skär paprikan i tjocka strimlor på längden. Lägg paprika och zucchini på en plåt klädd med bakplåtspapper. Vänd runt dem med olivolja och salt och baka i ugnen på 200 grader och grill tills de fått fin färg. Skiva champinjonerna mycket tunt.
Grunda den utkavlade degen med ett tunt lager tomatsås, strössla på fetaosten, oliverna och grönsakerna. Grädda i ugnen och toppa med ruccolasallat och lite nymalen svartpeppar.

Pålägg 2
lagom till en långpannepizza
  • tomatsås
  • 300 g broccoli
  • 1 eko apelsin
  • chiliflingor, spansk peppar, eller piripiri
  • 150-200 g mozzarellaost
Skär ner broccolin i mindre buketter. Skär bort det allra yttersta på en apelsin med en vass kniv och strimla skalet i långa fina strimlor. Grunda den utkavlade degen med en tunt lager tomatsås. Strö på chili i önskad dos och tunt skivad mozzarella. Lägg på apelsinskalet och broccolibuketterna. Skjuts in i ugnen.


Behöver jag säga det? Grabbatag. Det är precis såhär en chokladfondant ska behandlas. 


Chokladfondant med bär
4 portioner
  • 100 g fin mörk choklad
  • 75 g smör
  • 4 msk socker
  • 2 ägg
  • kakao
Värm ugnen till 175 grader. Smörj portionsformar och pudra dem med kakao. Smält smöret och chokladen i en tjockbottnad kastrull under omrörning. Var noga så den inte bränns. Vispa ägg och socker fluffigt. Vänd ner chokladsmeten i äggvispet försiktigt, men blanda så det blir en jämn brun smet. Häll upp i formarna och grädda i mitten av ugnen 8-10 minuter (beroende på ugn).
Servera med frukt eller bär och vaniljglass.
Jag blandade hallon och jordgubbar med lite socker, vanilj och färsk hackad basilika.


Och att han sedan skulle vara ute och dansa till klockan fem kunde ingen ana. 


Vem står för idéerna?
De Marinerade bönorna är inspirerade av Lisa Förare Winbladhs recept och salladen komponerade jag.
Receptet på Pizzadegen stod Monika Ahlberg för.
Tomatsåsen och påläggen är mitt eget påhitt. Men något med broccoli, chili & apelsin åt jag en gång hos Nina & Palle.
Chokladfondanten hittade jag på nätet men nu är länken borta.

Och precis som vanligt är det jag, Maja, som fotograferar till bloggen.