12 februari 2011

Oloroso - nu fattar jag

I flera månader har jag tänkt på det här med Oloroso sherry och svamp. Jag har läst om den smått magiska kombinationen både här och där och gång efter annan förvånats över att jag ännu inte inhandlat den där undegörande vätskan på flaska.
Men så en dag, då bara händer det. Man gör slag i saken, konsulterar personalen på systembolaget och köper en flaska Oloroso. Och jag är mig evigt tacksam för det beslutet.
Och än mer tacksam är jag Margit Richert och Lisa Förare Winbladh för fin sherry-pepp och tips om koriander/sherry/svamp-kombinationen.

En kväll slängde jag ihop den här gräddiga svampsåsen med en rejäl skvätt sherry i. Det var min sherrydebut och jag tycker att det blev en fin premiärrätt värd några bloggrader.
Jag kände mig lite less på att äta pasta, det har blivit lite för mycket av den varan på sista tiden, så jag serverade såsen med hälften pasta och hälften kokta rotfrukter. Det är gott med sötman från rotfrukterna här. Och som vanligt när jag står vid pannorna toppas det med nötter, parmesan och persilja.
Smaklig spis!
Hör gärna av er om ni har tips på andra goda rätter med sherry.


Gräddig sherrysvamp till pasta
3 port.
  • 400 g svamp (jag hade portobello och champinjoner)
  • 1/2 gul lök
  • 1 liten bit rotselleri
  • 1 vitlöksklyfta
  • 1 dl vispgrädde
  • 2 dl grönsaksbuljong
  • 0,75 dl oloroso sherry
  • 1/2 - 1 tsk korianderfrön, rostade o mortlade
  • pasta
  • morot
  • palsternacka
  • salt
  • parmesan
  • valnötter
  • persilja
Rensa svampen och dela den i mindre bitar. Finhacka löken och rotsellerin. 
Värm en teflonpanna och släng i svampen. Stek den utan smör så vattnet kommer ur den. 
I med en klick smör, lök, vitlök, koriander och rotselleri och bryn tills allt fått fin färg. Slå på buljong, sherry och grädde och låt det puttra ihop tills det smakar fint. Smaka av med salt och nymalen svartpeppar. 

Servera med pasta eller lättkokta rotfrukter i smala stavar. 
Och en sallad. 

Receptmakare: Maja Atterstig

8 februari 2011

3-rätters i päls & klackar

Så var det i lördags dax för del 2 i stafettmiddagarna med Anna von Limhamn, Emma af Klackasko, Sara af Hässleholm och jag - Maja af Svartå. Du kan kalla det vad du vill så länge du inte kallar det tjejmiddag för det är jag allergisk mot även om vi - det ska faktiskt erkännas - i de här stunderna uppfyller alla krav på ingredienser i en tjejmiddag. Och i min fantasivärld är det saker som:
- mousserande vitt vin
- rom eller räkor (där fick vi ett halvt poäng för romen var av tång)
- killsnack (det betyder att man pratar om karlar, oftast i negativa ordalag)
- flams
- klackaskor
- smygrökning
- nagellacksmålning
- fotografering av oss själva

Middagen hölls i Klackaskons lilla lägenhet (läs garderob) på Kockumsgatan i Malmö och vi blev alla tre
minst sagt överraskade när det visade sig att Klackakon verkligen lagt manken till för att få ihop en fin och hemmalagad middag. Hon har ju inte precis gjort sig känd för att vara "hemma vid pannorna". Faktum är att jag tvivlar på om hon ens har några pannor. Jo, det vet jag att hon har när jag tänker efter, för en kastrull serverade hon chips i och en stekpanna stekte hon burgare i. Rätt ska va rätt men det är troligt att hon premiäranvände dem i lördags.


Anna, Emma, Maja & Sara i full pälsmundering hos Klackaskon. Nej, vi är inte i hennes
walk-in-closet, lägenheten är en enda garderob.


Vid ankomsten serverades sprakande och kall crement, Geisweiler Monopole samt lantchips-i-kastrull. Aptitretaren är en specialitet på Kockumsgatan och receptet är topphemligt. Klackaskon lånade ut ett par riktigt höga dojor till undertecknad som jag sedan stolt bar resten av kvällen. Faktum är att de var så snygga och bekväma att jag funderar på att skaffa mig ett par. Jag tycker liksom att det är dax nu, att se världen från en ny något högre nivå.


Kvällens aptitretare chips-i-kastrull. 


Emma sparade inte på krutet utan började med att fira av kvällens mest hemmalagade och avancerade rätt - Blinier. Jag kunde skönja en viss (läs stor portion) stolthet i hennes röst när hon 1 minut efter min ankomst deklarerade att blinismeten stått och jäst halva eftermiddagen och att hon precis rört ned vispad äggvita samt smör.
De var superfina, fluffiga och aningens syrliga av den långa jästiden. Blinierna toppades med de klassiska tillbehören: crème fraiche, finhackad rödlök, rom och dillvippa. Jag åt fem stycken.
Det var två för mycket.


En lyxig rysk blini i kontrast till den något trashiga looken på Klackaskon. 


Under kvällen fick vi reda på att Emma af Klackasko tillhör en gammal körsnärsfamilj från Motala och det förklarar den stora mängden päls. Jag skulle säga att mängden päls på de 35 kvadratmetrarna är större än den sammanlagda mängden av husgeråd och ätbara ting.


Mousserande vin är stapelvara hos Emma. Sånt gillar vi. 


Efter blinier, bubbel och en del pälsprovande var det dax för huvudrätten. Där hade valet tydligen varit enkelt. Klackaskon ville bjuda på sin favoriträtt - Burgare.
Och vilken burgare sen!
Jag äter kanske två burgare per år så det här var verkligen en höjdpunkt för mig.
Även här chockade hon oss med sin höga ambitionsnivå. Klackaskon hade tidigare under dagen gjort ett tappert försök att göra egna burgare av quornfärs men misslyckats så det blev köttburgare för de andra och quornburgare till mig. Tanken var god, som man säger.
Men dressingen var hemmalagad och riktigt fet och fin. För mig är detta med remoulad en helt främmande värld så jag tycker att en innehållsdeklaration kan vara på sin plats.

Klackaskons remoulad
  • creme fraiche
  • majonäs
  • chilisås
  • bostongurka
  • salt
  • svartpeppar
Blanda ihop en lagom mängd av allt.
Klart.


Klackaskon bygger burgare med säker hand. 


Anna von Limhamn utbröt i glädjetjut när hon fick se de mörkt gula inplastade skivorna av cheddar som skulle in i burgarna. Vi kom fram till att det nog inte är ost. Inte ens cheese. Och jag var artig nog att inte läsa innehållsförteckningen. Men den där gula skivan besatt enastående ihoplimnings-egenskaper, det ska jag inte sticka under stol med.


För att citera en folkkär artist från Klackaskons hemtrakter "Ibland gör man rätt,
ibland gör man fel, lev med det."


Enligt Emma ska en burgare byggas såhär: Först bottendelen av ett bröd som värmts i ugnen följt av ett salladsblad, tunt skivad rödlök och dressing. Dressingen ska foga samman löken och tomatskivan. Ovanpå tomaten sprutas ketchup och senap och därpå placeras en välstekt burgare. Sedan kommer cheddarn och till sist locket på brödet. Till burgaren drack vi ett - citat - skitgott öl i form av Samuel Adams Boston Lager.


Hur Klackaskon gett marängerna samma färg som hyllan har jag ingen aning om. 


Och så när man trodde att man inte kunde få ner något mer ja då kom Marängswissen fram. Denna ljuvligt söta och kalla klassisker. Kanske aningens bortglömd och hos somliga placerad i skamvrån, men icke här i sällskap av pälsklädda damer. Åh nej!
Marängswissen var högt uppskattad trots graden av mätthet men så ska det väl sägas att jag har nog aldrig i hela mitt liv bangat en dessert.
Klackaskon hade bakat maränger (se bilden ovan) och det enda som inte var som vanligt var serveringen i tekopp (i brist på porslin) samt frånvaron av grädde (den glömdes bort). Men inte mig emot, jag tycker ändå att bananerna och chokladsåsen är godast. Grädden brukar jag peta bort.

Chokladsås
4 port.
  • 1 dl kakao
  • 1 dl socker
  • 1 dl vatten
  • 1 knivsudd salt
Det här är världens enklaste chokladsås. Och den blir förvånansvärt god. 
Vispa samman alla ingredienserna i en kastrull och rör under kokningen. Koka tills såsen fått önskad konsistens. 
______________


Marängerna var mer sega än spröda och de hade en intressant färg som Klackaskon själv kanske kan avslöja hemligheten bakom i kommentarsfältet (please!).
När jag inhandlade kvällens drycker på systembolaget sa personalen att kaffe var det bästa att dricka till Marängswiss. Men där var jag envis och stod på mig och sa att vi visst ville ha någon typ av dessertvin ( och kaffe, självklart). Till slut stannade vi vid en flaska Moscatel de Setubal men det ska nog erkännas att det blev lite i sötaste laget.

Att det var en fantastiskt trevlig kväll det har ni väl själva förstått vid det här laget. Och nästa gång är det Anna von Limhamn som håller i stafettpinnen och ordnar middag för oss.

Avslutningsvis skulle jag bara vilja säga Tack till alla deltagare för en minnesvärd afton samt att det krävs både mod och självsäkerhet för att bjuda på såna klassiker som Burgare och Marängswiss och det har Klackaskon så det räcker och blir över.
Skål!

7 februari 2011

Söndag, vänner, Alfapet, gryta, tårta osv

Ungefär varenda söndag, när söndagsångesten håller sitt hårdaste grepp, brukar jag tänka på att en söndagsmiddag i goda vänners lag hade varit bästa botemedlet. Jag tror att söndagsmiddag egentligen är det ultimata. Men gångerna jag faktiskt bjudit till veckoslutsmiddag är lätträknade.- En. Men så kände jag både kraft, initiativförmåga och framförhållning när jag i torsdags bjöd in ett gäng kamrater till Alfapetspel nämnda söndag. Ja det var mest tänkt som en spelstund men så sa jag något om att "jag ordnar något att äta också" och har jag väl sagt det så, ja då vet jag väl ungefär var det slutar. I köket. En halv dag. Jag vet inte om det är dax att tagga ner snart. Annars kanske min hjärna brinner upp och det vill jag inte, även om man då skulle kunna använda den elden till att förslagsvis grilla majskolvar i. "Bara en middag till! Bara en deg till! Bara en sil, en sista sil."Jösses Maja, det finns annat i livet än mat.- Jaha, vaddå?Ja karlar till exempel. - Blablablabla *håller för öronen och skriker*

Hur det blev en så kallad "Marockansk gryta" tänker jag inte gå in på, inte heller hur associationskedjan i val av soundtrack från orientalisk musik till Johnny Cash såg ut. Det blir bara för mycket. 



Mise en place à la Marocko

Men ni vill säkert veta hur grytan smakade: Supermegagott. Om det passade med kikärtstunnbröd till: Ja!Vilka som höll sällskap vid bordet: Kim, Joel, Olof och Jens.
Och Jens hade fått uppgift att ta med sig några gröna blad och skötsam och plikttrogen som han är knackade han på min dörr med både babyspenat och röd mangold i sin näve. Han svängde ihop en sallad av de två bladen, rostade valnötter samt en vinägrett av olja, citron och honung. Mums. 

Och efterrättskungarna Kim & Joel kom även de med bidrag i form av fransk chokladtårta. Oh, den var fin, tung och kladdig med choklad och valnötter både inuti och utanpå. Sedan var de alldeles för ödmjuka när jag frågade hur de hade gjort den och var receptet kom ifrån. Det var en "vanlig fransk chokladtårta" sa de och ryckte synkroniserat på axlarna. Ja, så låter det om man är kung i landet Efterrätt!- vanlig fransk chokladtårta.

Även Olof hade fina gåvor med sig. Han brukar ta det där med god dryck på allvar så han fick det på sin lott för tredje helgen i rad. Ale blev det. Nils Oscars India Pale Ale och Oppigårds Golden Ale. Som den mycket kritiska och kanske alltför uppriktiga person jag är så måste jag ändå säga att Ale och Marocko inte är bästa polare. I alla fall inte under mitt gomsegel. Alen blev besk. Men tanken var god nog. Och jag höll ju med om att vi skulle ha just Ale så det är inte det att jag vill skylla på någon. Inte alls. Jag vill bara inte rekommendera just den drycken till maten. Men efter maten däremot, när alfapetet dukats upp, då smakade det helt gudomligt. Kort & Gott: Ale & Alfapet = Sant <3

PS. Efterrättskungarna vann i Alfapet. Jag förlorade. Jag var en riktig sopa. DS.



"Marockansk" gryta
6 port. 
  • 1 zucchini
  • 1 fänkål
  • 1/2 liten kålrot
  • 2 palsternackor
  • 2 morötter
  • 1/2 gul lök
  • 1 röd lök
  • 2 vitlöksklyftor, krossade
  • 1 burk körsbärstomater, Mutti
  • 1 burk kikärtor (om man vill)
  • 1 dl tomatpuré
  • 7 dl grönsaksbuljong
  • 1 dl torkade aprikoser, hackade
  • 1 citron, skal & saft
  • 1 bunt bladpersilja
  • 0,5 dl färsk ingefära, hackad
  • 1 kanelstång
  • 1 msk bruna senapsfrön
  • 1 tsk korianderfrön, hela
  • 1 tsk spiskumminfrön, hela
  • 2 piripiri, torkade
  • 1 msk sambal badjak (nej det är inte sambal olek)
  • 0,5 tsk kardemummakärnor, hela
  • 1 kuvert saffran 

Tillbehör
  • svarta oliver
  • färsk koriander
  • tjockyoghurt
  • rostad mandel
  • citronklyftor
  • kikärtstunnbröd eller couscous

Skala och stycka alla grönsakerna i rätt grova bitar (se bilden av mise en place om du känner dig osäker). Rosta spiskummin, koriander, senapsfrö och kardemumma i en torr stekpanna. Ta åt sidan och mortla. 
Slå i en rejäl skvätt mild olivolja i en riktigt stor gryta och fräs alla grönsaker utom zucchini en stund. Ner med de mortlade kryddorna, ingefäran, piripirin och kanelstången. Fräs fräs fräs. På med tomater, buljong, tomatpuré, sambal badjak och saffran. Låt det småputtra tills grönsakerna börjar bli mjuka. 
Under tiden stekar du zuccinibitarna i olja och lite salt. Lägg i dem mot slutet så blir de inte så soggiga. 
Smaka av grytan och tillsätt så mycket skal och saft av citron som du anser nödvändigt. Rör även ner aprikoser, kikärtor och stekt zucchini. Låt grytan sjuda tills den är perfekt god. Strö över en mängd hackad bladpersilja precis innan ni ska äta. 
Servera förslagsvis med bröd eller couscous och tillbehören ovan. 

Receptmakare: Maja Atterstig


Jag tänkte " Jag gör en deg som nästan inte syns".

"Något med samma färg som fejkmarmorbänken."


Men sen kom Kim som kontrast tack o lov. 

Kikärtstunnbröd
15 bröd
  • 50 g jäst
  • 1 1/2 msk honung
  • 6 dl ljummet vatten
  • 1 kg vetemjöl special
  • 1 1/2 msk salt
  • 1 msk korianderfrön
  • 1 msk spiskumminfrön
  • 400 g kikärtor, mosade

Rosta kryddorna i en torr panna och mortlad dem. Låt svalna. 
Rör ut jästen i vattnet, honungen och saltet. Blanda ner mjölet och kryddorna. Knåda ner de mosade kikärtorna i degen på ett bakbord. Knåda 5 min. 
Låt degen jäsa i en skål under en duk till dubbel storlek (40-60 minuter). Dela degen i 15 bitar och kavla ut dem till 1/2 cm tjocka bröd på mjölat bakbord. Grädda två åt gången på ugnsgallret i 230 grader cirka 5 minuter. 

Receptmakare: Jamie Oliver


Joel jobbar med citronen. Det gör han bra. 


"Vanlig" Fransk chokladtårta, Olof & kaffepannan samt en Jens djupt försjunken i
förtvivlan innan han fick en sockerkick och la EXERCIS!