19 februari 2011

Franska små bakverk & skogsutflykt





Imorse kom en inbjudan till att följa med ut på en utflykt till bokskogen i Torup. Det är Klackaskons tillflyktsort och hon undrarde om jag ville sällskapa på en promenad. Det ville jag gärna. Solen öste på och min tidigare idé om att fara till Lund och gå på konsthallen kändes plötsligt rätt dålig.
Men i min värld finns det ingen utflykt som inte blir bättre av något gott att äta.
Kim och Joel berättade igår att de ätit fantastiska macarons från La Boulangerie så jag begav mig till det franska favortibageriet för att inhandla en varsin sockertopp till mig och Klackaskon.
Det fanns två varianter så jag tog en av varje. Den ena var ljust rosagul med små rosa glittriga strössel på och den andra var svart med små chokladbitar och kopparfärgat skimmer. Bedårande söta - inuti och utanpå.
Den ljusa marängen hade en kräm av choklad, saffran och mango och den svarta marängen hade fått sin färg av aktivt kol och hade en kräm av mjölkchoklad och anis. Så goda!
Perfekt sega maränger och rikligt med fyllning. Rekommenderas varmt. Och när jag ändå nämner La Boulangerie så måste jag slå ett slag för deras fantastiska bröd, speciellt det svarta lilla brödet med aktivt kol, russin och anis. Måste provas.
Efter en halvtimmes bilfärd satt jag där på rastplatsen med en kopp kaffe, en macaron, en sol och Klackasko. Sedan gick vi fem kilometer, gungade gunga och mådde allmänt bra.
Jag tror på att gunga. Jag blir lite lycklig av det. Jag ska gunga mer framöver.
Nu pausar jag hemma innan det är dax att börja med middagen. Klockan sju kommer Anna Wahlgren på besök och då ska vi dricka prosecco och äta ugnsbakade jordärtskockor.


Variation på pizza

Igår kväll vände det. Jag känner det. Vinden vände och någon sorts inspiration blåste liv i mig efter en veckas fjantig förkylning som fått mig att mest känna tristess och elände inför det mesta. Så även mat och matlagning. Jag lyckades komma undan med att bara laga en enda maträtt den här veckan, en potatiskaka med tångkaviar och en sås på matlagningsyoghurt, dill, rödlök, citron och kokt ägg. Tre dagar senare stod disken från den måltiden fortfarande kvar och det får fungera som en illustration över misären i det Atterstigska hemmet.
Men nu var det inte misären utan inspirationen jag skulle fokusera på. 
Det började med ett glas vin på Tempo efter jobbet med Kim. Ett glas som faktiskt bara var ett glas. Stämningen var god (och vinet likaså, Buffy rekommenderad oss att ta Riojan istället för husets vin och den är fin) och vi delade tankar som jag nog aldrig delar med någon. Och sedan blev jag medbjuden på Pizza hos Kim och Joel. 
Jag skjutasde kim på min cykel o det kändes vårlikt. 
Det var ju inte alls länge sen jag skrev om pizza här på bloggen men jag måste ändå dela det här med er, för det här är inga vanliga svennepizzor. Nej, nej, det här är snarare någon sorts mingelpizzor. De är tunna, knapriga och man kan hålla dem som en snitt, som ett chips i handen. Fräscht lockar det mig att säga nu, så jag säger det: Fräsha pizzor. 
Och inte nog med det, det är pizzor som jag hört talas om tidigare genom Kim och varit nyfiken på att testa. 
Här följer skissrecept på tre olika varianter. Spontant skulle jag säga att jag gillar lökpizzan bäst. Den var så fin då löken blivit alldeles söt och mjuk och så den ettriga heta piri pirin och friska små tomater.  Men potatispizzan var också god, verkligen. Den är roliga för den förvånar och är så mycket mer raffinerad än man kan ana. Den blev mer som ett stort chips. Mycket bra mingel eller förrättsmat. Och även mangoldpizzan var god. Det är kul att prova något annat än den vanliga pizzan med obligatoriskt tomatsås och osttäcke. Tack Kim och Joel för en trevlig och god stund i köket. Och tack för vinet, det kommer jag dricka flera gånger och bra fungerade det ihop med pizzan. Det var en italienare vid namn Langhe, av druvan Nebbiolo och producenten Fontanafredda. Tips!

Och inte nog med att det serverades fina pizzor hos Kim och Joel, på bordet hittade jag ett gamalt nummer av DN söndag som jag inte kunde hålla mina nymålade fingrar ifrån. Jag är, av erfaranhet, mycket skeptisk till DN söndags recept. Det är sällan något som faller mig på läppen. För det mesta så är det kött, kött, kött, fisk och är det inte animaliskt så är det skitsvårt och jättepilligt med dyra ingredienser som tryffel och guld. Typ. Men likförbannat så bläddrar jag direkt fram till matsidorna så fort jag kommer över ett nummer och blir besviken, gång efter annan.  
Men eftersom det var lite av min dag igår så överraskades jag av temat Grön festlig meny och hittade ett recpt på ugnsbakade jordärtskockor men mandel, persilja och citron. Och det är nog det här jag ska ägna min helg åt. Jag återkommer med rapport. 
Nu ska jag hoppa upp ur sängen. God morgon lördag. 


Lök, körsbärstomat, mozzarella
  • pizzadeg till en plåt
  • 2 gula lökar
  • en näve körsbärstomater
  • 1 mozzarellaost, gärna på buffelmjölk, 
  • 1-2 piri piri
  • torkad rosmarin
  • olivolja
  • flingsalt
Skala löken och skiva den i tunna ringar. Fräs helt mjuk och genomskinlig i olivolja på medelvärme. Dela körsbärstomaterna i halvor. Kavla ut degen och lägg på en mjölad plåt. Lägg på löken, mozzarellan och tomaterna. Krossa piri pirin och fördela jämnt över pizzan. Strössla över rosmarin och flingsalt och sprinkla på en god olivolja. 
In i ugnen på 250 grader tills kanterna fått fin färg. 

Receptmakare: Kim Borgström


Pappans potatispizza
  • pizzadeg till en plåt
  • potatis, fast sort
  • 1-2 piri piri
  • olivolja
  • flingsalt 
  • nymalen svartpeppar
  • ev. ost
  • ev. torkad rosmairn
Kavla ut pizzadegen och lägg den på en mjölad plåt. Skala potatisen och hyvla tunna runda skivor med potatisskalaren och bred ut i ett tunt lager över hela pizzan. På med krossad piri piri, olivolja, salt och svartpeppar. 
Vi åt den så här, plain. Men det är lätt att föreställa sig lite smält mozzarella eller varför inte hyvlad pecorino ost. Rosmarin och potatis är ju också en vinnande kombination. 

Receptmakare: Kims pappa David

Mangold, paprika, vitlök
  • pizzadeg till en plåt
  • 1 rejält stånd mangold
  • 1/2 röd paprika
  • 1-2 vitlöksklyftor
  • olivolja
  • salt
  • pinjenötter eller andra nötter
Skölj mangolden och bryt loss de stora bladen från stammen, skär bort den nedersta vita biten om den känns träig. Koka upp lättsaltat vatten och förväll mangolden ett par minuter tills den vita stjälken mjuknat. Slå bort vattnet, låt den rinna av ordentligt och ställ åt sidan. Skiva paprikan i tunna ringar och finhacka vitlöken. 
Kavla ut degen och lägg på en mjölad plåt. Lägg på mangolden på pizzan, sedan paprikaringarna och vitlöken. Sprinkla över olivolja och ordentligt med salt. (På med nötter) Skjuts in i ugnen på 250 grader. 
Vi åt den så här och det smakade väldigt bra men det var inte utan att vi fantiserade om hur gott det hade varit med små rostade pinjenötter på toppen.

Receptmakare: Okänd


13 februari 2011

Tomatkompott, råris, gulbetor & smörfräst spenat

Jag har sedan jag skaffade min blogg lite omedvetet skaffat mig tydliga söndagsrutiner. De senaste fyra söndagarna har varit väldigt lika varandra med början i en stor söndagsfrukost, promenad, en kopp kaffe på kaffebaren och en ordentlig bloggrapportering från helgens bjudning på kvällen.
Idag har det dock funnits en - nej två - otrevliga ingredienser i min söndagskompott: storstädning och småsjuka. De två i kombination är riktigt dåligt för jag vet att om man är sjuk och känner sig hängig så ska man ta det piano och ligga på sin kammare med ingefärste i strupen och ett gäng böcker framför ögonen. Men kammarliggande på dagtid är inte alls min grej. I synnerhet inte om det är smutsigt och stökigt runtomkring mig.
Okej, nu spårar jag ur, det var inte det här det skulle handla om.
Jag börjar om.

Helgen har mest bestått av förberdelser inför en fotografering och fotografering så någon storslagen middagsbjudning har jag inte ställt till med. Däremot bestod motivet för nämnda fotografering till stor del av mat. En jättebrunch med nio gäster fotograferades i Anna von Limhamns lägenhet (läs våning) igår till en annonsbild som kommer gå i Sydsvenskan Bostad nästa söndag för Bolaget Inspiration.
Och eftersom den här brunchen är det närmaste bjudning jag kommer så får det bli en kort rapport därifrån.
Det här var en brunch av sällan skådat slag med överdåd som något slags tema. Vackert, galet, gott och smådekadent blev det. Bland annat fanns där en pannkakstårta bestående av 80 pannkakor, champagnepyramid, 40 kokta ägg, kilovis med frukt uppdukat i trevåningfat, bröd i mängd från Boulangeriet, ostar, grädde, dammsugare, godis i trevåningsfat och mycket mer.
Palt-koman som följde brunchen var också den något utöver det vanliga, förmodligen för att matintaget pågick samtidigt som vågen av lättnad över att fotografering gått bra sköljde över mig. Å andra sidan finns det få saker som är så trevliga som att känna bubblets bubblor rusa runt i blodet när solens strålar och man precis avslutat ett ganska krävande arbete.
Skål!


Dagen innan fotograferingen. Blommor, fat och ljus är på plats men
maten saknas. 

Den här veckan har bestått av alldeles för många äta-ute-luncher. Goda förvisso men jag är en förespråkare för matlådor. Bara för att det oftast är godare än det man kan få på lunchrestaurang, om man inte vill betala mer än 100 spänn. Så idag fick det bli en ordentlig söndagsmiddag. Jag lagade mat som är bra att ha i matlåda och som är lätt och god att bygga nya rätter av.
Med tanke på mitt rätt dåliga tillstånd så tycker jag att ambitionsnivån blev rätt hög ändå. I och för sig har nog aldrig ambition och förutsättningar varit beroende och i synk med varandra i mitt liv. Det har både sina för- och nackdelar, helt klart. Jag kan till exempel bli rätt så trött på all den hårda kritik som jag får utstå från mig själv vareviga dag.
Okej, över till maten nu Maja!
Nog om inåtblickande!

Tomatkompotten är en mix av två olika recept plus lite eget tillägg. Recepten är skrivna av min idol Lisa Förare Winbladh och publicerades i Sydsvenskan söndagen 3:e oktober 2010 respektive 28:e februari 2010. Anledningen till att jag inte bara lagade ett av recepten rakt av är att jag saknade några av ingredienserna. Och - jag erkänner - att jag tvångsmässigt måste hålla på och lägga min spetsiga lilla näsa i blöt i andras grytor.

Fruktig tomatkompott med mandel
4 port.

  • 1 1/2 dl mandel
  • 1 gul lök
  • 1 vitlöksklyfta
  • 1 burk Muttis körsbärstomater
  • 2 färska plommon (om man är knäpp nog att ha plommon på vintern)
  • 1/2 dl sherry
  • 1/2 tsk fänkålsfrö
  • 1/2 tsk torkad rosmarin
  • 2 dl grönsaksbuljong
  • 1/2 eko citron, finrivet skal 
  • färsk basilika (jag hade ingen men rekommenderar ändå)
  • 1 tsk råsocker
  • salt & nymalen svartpeppar

Rosta mandeln i ugnen cirka 10 minuter på 200 grader. Skala löken och skiva den tunt. Bryn den i olivolja med fänkålsfrön tills den fått fin färg, i med rosmarinen och vitlök och fräs lite till. Slå på sherryn och buljongen och låt puttra någon minut. I med tomaterna och de tärnade plommonen och låt grytan puttra på låg värme cirka 15 minuter. Rör om då och då så det inte bränns. Rör ner den grovt hackade mandeln mot slutet och smaka av kompotten med socker, finrivet citronskal, salt och peppar.

Jag åt tomatkompotten med råris och kokta gulbetor som jag tärnade och lät fräsa med färsk spenat i smör, salt och torkad chili. På toppen av maten några parmesanflisor.

Smaklig spis!


Försökte mig på en snygg uppläggning men allt det gula blir bara för mycket.