26 februari 2011

Hur kan det vara så bra i Lund?

Jag begav mig till Lund idag med främsta mål att besöka utställningen Escape på Lunds Konsthall men också för att komma bort lite från Malmö. En utflykt, om än bara två mil bort, är alltid fint.
När jag gick omkring där i Lund så växte en känsla av avundsjuka inom mig och det på grund av alla specialbutiker inriktade på mat de har. 
De har en fungerande torghandel - även vintertid - där man kan köpa fina grönsaker och blommor och till och med franska bröd från La Boulangerie i Malmö. Det fanns till och med ett stånd med bara Krav-märkta varor. Medan man i Malmö så här års får vara tacksam om man hittar en vanlig sketen morot på det blåsig Möllevångstorget. Jag känner mig besviken och funderar på om man ska behöva fara till lillasysterstaden för att få sitt behov av matshopping tillfredsställt på lördagen. 



Ett stenkast bort från Mårtenstorget ligger Klostergatan och det måste vara Lunds bästa gata. De har Klostergatans fisk, de har en ostaffär, ett stenugnsbageri, de har Klostergatans delikatess och mer ändå. Plus att de har en saluhall i Lund! 
I Malmö är specialbutikerna utspridda och man får inte alls samma upplevelse när man går runt i staden och gör sina inköp. 



Jag hittar väldigt dåligt i Lund och har aldrig skaffat mig några favoritcaféer eller restauranger så jag visste inte riktigt var jag skulle ta vägen när hungern satte in. Som tur var hamnade jag av en slump på Klostergatan och upptäckte att nämnda stenugnsbageri, Sankt Jakobs, öppnat en servering intill sina lilla lilla butiksdel. Där inne var det mysigt, varmt, ombonat och fullt av folk. De hade ett lagom stor utbud av bakverk och mackor av olika slag och jag beställde en foccacia med en kraftig tomatsås, karamelliserad rödlök och chèvrekräm. Den var riktigt fin och så stor att jag inte orkade äta upp den. Jag ville såklart även prova deras sötsaker och föll för en liten brownie med pistagenötter och ett täcke av mandel. Den var jättegod och fet så den riktigt smälte i munnen. Till detta en god kopp bryggkaffe. Allt för en helt rimlig summa på 85 kronor. 
Det var riktigt mysigt där inne och servicen var bra så dit kommer jag ta mig fler gånger. 
Stort plus för att de hade smörgåsar med pålägg som även passar veganer. 



25 februari 2011

Roströd middag med ragu, rödvin & nyponsoppa

Det kommer komma en dag då jag inte använder mig av sojafärs eller andra frusna halvfabrikat. En dag då jag kokar mina egna sojabönor, smaksätter dem och använder dem i grytor. Ja, det är möjligt att jag till och med gör egen tofu.
Men den dagen är inte idag. Och jag kan ju passa på att laga något gott av halvfabrikaten medan jag väntar på att den dagen ska komma.
Till exempel kan man vika en halv eftermiddag åt en vegetarisk ragu. Min fick puttra på mycket låg värme i två och en halv timme. Jag gillar att laga mat som tar tid. Gillar att ha en långsamt puttrande gryta på spisen medan jag sysselsätter mig med något annat.

Till Moas och min måltid kände jag för att göra mig till lite extra så jag använde den riktigt tjocka lyxiga spaghettin som jag köpte på KaDeWe i Berlin. Jag vet inte hur lång tid den behövde koka men vi hann i alla fall avverka alla möjliga orosämnen medan jag vevade runt där i kastrullen. Men vad är tid när man får så fin pasta?! När jag hällt av pastan blandade jag runt den med svartpeppar, olivolja, citronskal och strimlad färsk basilika. La upp den på djupa tallrikar och strödde över pinjenötter, parmesan och rostade oliver. Och det blev så maxat att det kändes som en rätt i sig självt (jag döper den till Pasta fino). Men det blev ju knappast sämre med den långkokta ragun till.  


Moa fotograferar maten eller försöker "checka in" hos mig.


För att fortsätta i samma mörkt roströda och varma stil så gjorde jag en nyponsoppa till efterrätt. Jag hade en påse nyponskalsmjöl i skåpet som jag köpt för att använda i världens godaste havrekrossgröt så det passade utmärkt. Jag experimenterade lite med kanelstång och blodapelsin i soppan och det blev gott. Moa verkade faktiskt smått lycklig men jag väntar med det receptet för jag känner att det har potential att utvecklas. Men jag passar ändå på att slå ett slag för hemmagjord nyponsoppa med vaniljglass och mandelbiskvier. Det väckte många minnen hos mig.


Vegetarisk mustig ragu
räcker till ett helt kompani
  • 300 g sojafärs
  • 120 g fejkon (vegetariskt bacon)
  • 2 morötter
  • 1/4 liten rotselleri
  • 2 gula lökar
  • 2-3 vitlöksklyftor
  • 2 burkar mutti körsbärstomater
  • 1 dl tomatpuré
  • soltorkade tomater
  • 2 dl rödvin
  • 2 dl buljong
  • 0,5 dl olivolja
  • ev en skvätt balsamvinäger
  • 1 tsk torkad oregano
  • chili
  • 1 tsk salt
  • nymalen svartpeppar
Skala och tärna rotfrukterna i små bitar. Skala och hacka lök och vitlök. Slå i olivolja i en riktigt stor tjockbottnad kastrull (har du inte någon så fräs allt i en stekpanna och lägg över det i en stor kastrull) och fräs löken, tillsätt rotfrukterna och vitlöken och så sist fejkon och sojafärs. Fräs, fräs. I med vinet och låt det puttra in. Slå på buljong, tomater, tomatpure, chili, hackade soltorkade tomater och salt. Rör runt och sänk värmen till tvåan (på en 6-siffrig ratt eller motsvarande) och låt ragun stå där och puttra under lock i runt en timme. Rör runt då och då. Sedan tar du bort locket och låter den puttra en timme till. I och med att vätskan dunstar när du inte har något lock är det mycket möjligt att du behöver späda ragun med vatten eller buljong då och då. När du städat hela huset, svarat på alla mail i din inkorg samt ringt din gamla moster samt rostat de svarta oliverna (Hacka urkärnade svarta oliver grovt, lägg dem i en metallform, ställ in i ugnen och sätt på 125 grader. Rosta tills de smakar gudomligt och blivit knapriga eller halvtorra. Det tar minst 30 minuter) då är ragun nästan klar. Smaka då av med salt, svartpeppar och balsamico och släng i torkad oregano om du gillar det. Slå av plattan och låt grytan stå kvar på eftervärme medan du förbereder tillbehören.


Tillbehören blev så goda att jag kommer göra dem igen som en egen rätt: Pasta Fino.


Pasta fino
  • linguine, tagliatelle eller spaghetti
  • färsk basilika
  • rostade pinjenötter
  • finstrimlat citronskal
  • olivolja
  • riven parmesanost
  • rostade svarta oliver
  • nymalen svartpeppar
Koka pastan enligt anvisning och rosta nötterna under tiden. Skala bort det yttresta gula på en ekologisk citron och strimla det mycket fint. Häll av pastavattnet och rör ner olivolja, nymalen svartpeppar, citronskal och strimlad basilika. Servera i stora djupa tallrikar, strö över nötter, parmesan och rostade oliver.

Smaklig spis!

Receptmakare: Maja Atterstig
Receptet på rostade oliver av Lisa Förare Winbladh hittar du här.

24 februari 2011

Världens bästa havrekrossgröt

Jag gillar gröt. Jag gillar att göra en stor sats tidskrävande gröt och sedan spara den i kylen för att bara ta fram och värma på morgonen eller närhelst jag blir sugen.
Tidigare har jag varit insnöad på olika varianter av bovetegröt men nu har jag hittat en ny favorit - havrekrossgröt. För ett par veckor sedan fanns det ett helt grötreportage i sydsvenskan söndag och ni kan ju gissa vem som låg bakom det, ja Lisa Förare Winbladh förstås. Jag antar att jag har läsare som inte får ta del av hennes fenomenala recept varje söndag och vill inget hellre än sprida den här ljuva frukost/lunch/middags-maten till så många som möjligt.

Havrekrossgröt med rostade mandlar, hallon och kardemummasocker. 


Jag brukar gå på magkänsla när det kommer till smöret och inte använda så mycket men jag tvivlar inte på att det blir godare om man gör som Lisa säger. Och det blir supergott även om man inte har nyponskalsmjöl, jag lovar.

Havrekrossgröt
6 port.
  • 2,5 + 0,75 dl havrekross
  • 12 dl vatten
  • 50 g smör
  • 0,75 tsk salt
  • kanelstång
  • 2 msk nyponskalsmjöl
  • 1 dl torkade aprikoser
  • 0,5 dl koncentrerad äppeljuice
Låt 2,5 dl havrekross, 1 liter vatten och äppeljuice stå i rumstemperatur och dra över natten i en tjockbottnad kastrull med locket på.
Smält smöret i en lite tjockbottnad kastrull och bryn sakta 0,75 dl havrekross tills det är nötfärgat. Rör ner i det blötlagda krosset. (Du kan skippa rostningen om du inte pallar. Rör i så fall ner smöret med nyponmjölet.)
Koka upp det blötlagda krosset med vätskan, salt och kanelstång. Låt sjuda på mycket svag värme 20-30 minuter tills det mjuknat ordentligt.
Rör ner nyponmjöl och aprikoser. Sätt på lock och låt stå och dra på eftervärme minst en kvart, gärna en timme. Smaka av med salt och kanske lite mer äppeljuice. Gröten ska vara milt fruktig och fyllig.

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh (jag har förkortat beskrivningen något)


Förslag på gröt-pålägg: hallon, honung, rostade nötter och frön, banan, blåbär, rivet äpple, kardemummasocker (mortla lätt rostade svarta kardemummakärnor med råsocker).
Havremjölk är godast till tycker jag. 

Och är man ambitiös och verkligen vill få en fulländad grötupplevelse så gör man eget äppelmos à la Renée Voltaire. Lägg några torkade aprikoser i blöt över natten (glömmer du det så går det bra ändå men det blir inte lika finfördelade). Skär ett riktigt gott äpple i stora bitar, pressa över några droppar citron, släng i aprikoserna, puffa ner lite mald kanel och mixa ihop allting. Klart på nolltid. 
Det är så mycket godare än man kan ana.

22 februari 2011

Persiljerotssoppa med äpple

Här får ni en enkel, mild och fruktig soppa gjord på persiljerot och äpple plus lite annat gott. Om man vill tillsätter man lite alkoholhaltig dryck eller grädde men den är fin som den är också. Jag köpte en burk murklor häromdagen men jag ska erkänna att jag varken har erfarenhet av svamp på burk eller murklor så jag blev lite villrådig. Men jag tyckte att kombinationen lät bra - persiljerot & murklor - så jag testade att steka dem ganska hårt i smör och använda dem som topping. Soppa kan kännas lite fattigt om man inte får något smaskigt ovanpå. Det kan vara rostade nötter, frön, någon sorts ost, en klick av mejeriprodukt, gröna kvistar eller lite råstekta rotfrukter. 
Jag serverade soppan på söndagens dödsannonser med lite rostat kikärtunnbröd och det var mycket gott.
Tipsa gärna om vad man kan hitta på med burk-murklor!


Tyvärr använde jag alla persiljerötter i soppan men gör jag den igen ska jag spara några, råsteka
dem och blanda med svampen.

Soppa på persiljerot & äpple med murkeltopping
3 - 4 port.
  • 300 g persiljerötter
  • 1 palsternacka
  • 2 potatisar
  • 1 gul lök
  • 1 stort syrligt äpple
  • ca 8 dl grönsaksbuljong
  • persilja
  • kallpressad rapsolja
  • salt och nymalen svartpeppar
  • (cider, vin, grädde)
Topping
  • persiljerot
  • murklor på burk
  • smör
  • salt och peppar
  • (sherry)
  • bröd
Skala rotfrukterna och tärna dem. Skala och hacka löken. Fräs alltsammans i rapsolja på medelstark värme i en stor gryta utan att det tar färg. Slå på buljong och låt koka tills grönsakerna är nästan helt mjuk. Skala och tärna äpplet och lägg i soppan. Koka en stund till och mixa alltsammans. Ner med finhackad persilja och smaka av med salt och kanske lite citron.
Om du har en skvätt (ca 1 dl) vitt vin hemma är det inga fel att piffa upp soppan med. Slå då på det innan buljongen och låt koka in. Har du lite torr cider som du tänkt dricka till soppan föreslår jag att du slänger i en skvätt (ca 1,5 dl) samtidigt som äppeltärningarna.
Föredrar du en lenare och fetare soppa så är ju grädde ett alternativ. I med den mot slutet innan du mixar ihop allting.

Slå bort spadet på murklorna och skölj dem lite. Krama ur vattnet. Skala persiljeroten och tärna den fint. Smält en klick smör i stekpannan och stek murklorna med salt och svartpeppar. Råstek persiljeroten i smör eller rapsolja och salt. Toppa soppan med svamp och rot och servera med bröd.

Smaklig spis!

Receptmakare: Maja Atterstig

20 februari 2011

Förträffliga skockor med mera

De ugnsbakade jordärtskockorna jag nämnde i gårdagens inlägg var precis så goda som jag hade föreställt mig. Ja, till och med godare då tanken och föreställningen om något sällan överträffar den faktiska händelsen. Smaksensationen, näe den kan inte ens min vildaste fantasi trolla fram.
Anna W plingade på min dörr klockan halv åtta och då var skockorna och hela förrätten klar. Vi drack Prosecco la Robinia som den braiga killen (han i 30-årsåldern som är lugn, skallig, smal och med ett särskilt drag över munnen) på Systembolaget Hansa rekommenderat. Killen föreslog den för att den hade en liten sötma och det skulle bryta av fint mot chili-stinget och citrustonerna. Jag blev inte det minsta besviken. 
Det blev en stillsam bjudning. Mycket prat och desto mindre fotograferande. Det var ganska allvarstyngda samtal som präglade kvällen och egentligen kändes det dumt att ens ta fram kameran, stämningen var liksom inte sån. Men min pliktskyldighet gentemot er bloggläsare fick mig ändå att fira av några blixtar för att dokumentera maten. 

Jag tycker så mycket Anna Ws sätt att lukta på saker. När hon rör vid blad, blommor eller annat levande med doft med sina fingrar och sedan för dem till sin näsa. Sniffar och kanske kommenterar. Jag gillar närvaron i den handlingen, att man ser och vill ta del av det som finns i ens omgivning. Men jag tror att det många gånger är en nästan omedveten gest från Annas sida och det är väl det som gör det så charmigt och speciellt. 

När vi kramades Hej då i hallen bad jag henne att ge mig en kritisk bedömning av middagen och hon lovordade förrätten. Sa att hon tyckte den var riktigt god och att hon tyckte mycket om jordärtskockor generellt och att jordärtskockssoppa var hennes favoritsoppa. Jag kunde inte låta bli att tipsa henne om det receptet som jag bloggade om för ett par veckor sedan och sedan tillät jag mig själv att hylla förrätten jag gjort. Låt mig säga så här: Det är en hit! 
Varför?
1. Jordärtskockor är megagott och jag har aldrig kommit över ett recept där de bakas i ugnen alltså kändes detta extra speciellt. 
2. Mandel, man serverar skockorna med mandelkräm och alla som läst 2 inlägg eller mer här på bloggen vet att jag är löjligt förtjust i mandel (och nötter av alla slag). 
3. Herr Persilja och Fröken Citron är också med i leken och de är Skockans goda smakkamrater. 
4. Det är en enkel, snabblagad men ack så raffinerad rätt. 
5. Allt som man rekommenderas dricka bubbel till får en stor guldstjärna av mig!


Självservering hos Atterstig. Lägg märke till mina nya fina vattenglas av återvunna
glasflaskor från Rif Design i Malmö.


Okej, åter till kritiken i hallen om natten.
Huvudrätten var vi överens om att den var god, absolut, men jag ursäktade den något genom att säga att det är enkel vardagspasta och Anna tyckte tyvärr att den var lite för chilistark. 
Men - det måste inte ett men här - om den inte vore värd att göra skulle jag aldrig skriva om den här. Så håll till godo. Snabblagade och goda vardagspastor är icke att förringa och den här klassiska syditalienska varianten har verkligen sina fördelar: Den enda färskvaran är broccoli och möjligen parmesan men det räknar jag till basvarorna så rätten kräver inga längre inköpsrundor. 
Och som med alla klassiska recept så finns det också en uppsjö varianter på det. Efter en stunds googlande igår kunde jag konstatera att den största skillnaden rörde hur man tillagar broccolin. Om den kokas för sig själv eller tillsammans med pastan eller om den rentav inte kokas alls utan delas i små små buketter och fräs mjuk i olivoljan. 
Sedan är ju jag ett stort fan av frukt - färsk som torkad - i mat och en näve russin slängdes ner i den här pannan också. Och så en sista grej, i ett av recepten - det som är mest likt det jag publicerar nedan - stod det att "Ost passar inte till denna rätt!" men det ger jag fullkomligt fan i. Antingen är jag inte tillräckligt välutbildad för att se de få tillfällen då en näve parmesan inte passar in eller så kan man dra till med den gamla klyshan att "smaken är som baken" och Peter Loewe och jag får representera en varsin del där. 
Ni gör som ni vill!




Ugnsbakade jordärtskockor med mandel
2 port. 
  • 4 medelstora skockor
  • 100 gram mandel
  • (några rostade mandlar)
  • 1 dl vatten
  • slätbladig persilja
  • 1/2 citron, skal och saft
  • chiliflakes
  • olivolja
  • salt
Skrubba skockorna och baka dem i ugnen på 175 grader med lite olivolja och salt tills de är genommjuka. 
Skålla mandeln, låt den ligga kvar i vattnet en stund sedan kastrullen dragits från plattan. Tryck bort skalen och låt svalna. Mixa mandeln med vatten, en skvätt olivolja och lite salt. Det ska bli en vit mjuk kräm. 
Finhacka persilja så det blir ca 1/2 dl, finriv skalet från en halv citron och blanda ihop allt med chiliflakes. 
Pressa saften ur citronen. 
Lägg en stor klick mandelkräm på en tallrik, dela skockorna och lägg bredvid. Stänk över lite citronsaft, olivolja, salt och persiljeströssel. Toppa med några delade mandlar, gärna rostade. 

Originalrecept av: Stefan Eriksson hittas här


Pasta med broccoli, chili, vitlök & pinje
2 port.
  • pasta
  • 1 broccolistånd (250 gram)
  • 2 vitlöksklyftor
  • chili efter smak, flakes eller färsk
  • 1/2 dl russin, blötlagda
  • pinjenötter
  • parmesanost
  • salt och nylaen svartpeppar
  • ev. finhackad persilja
Finhacka vitlöken. Skär bort de grova delarna av broccolin och dela den i små buketter. Rosta pinjenötterna i torr stekpanna och ha dem under uppsikt för de bränns på nolltid!
Koka upp vatten och salt i en stor kastrull och släng ner lagom mängd pasta och koka enligt anvisning på paketet. När några minuter återstår (antalet beror såklart på storleken på broccolibuketterna) slänger du ned broccolin. Den får absolut inte bli för mjuk, då blir det bara gojs av allt och de hånfulla italienarna kommer skratta så högt att det hörs över hela kontinenten. Om du blir ängslig nu så rekommenderar jag att du lägger broccolin i en sil och sänker ner den i kastrullen med pastan, på så sätt kan du enkelt ta upp broccolin även om pastan inte är klar.
Häll av vattnet när pastan och broccolin är nästan klara men spara en deciliter kokvatten till senare.
Pytsa i en ordentlig skvätt olivolja i en panna och fräs vitlök och chili på ganska låg värme, se till så det inte bränns. Släng ner russinen, pastan och broccolin och veva runt en stund. Slå på pastavatten om det verkar torrt. Servera i en stor skål med rostade pinjenötter, salt, nymalen svartpeppar, lite persilja och parmesan.
Smaklig spis!

Receptmakare: Maja Atterstig