8 mars 2011

3-rätters-tack till Anna & Ola

I söndags var det dags att tacka Anna och Ola för deras gästfrihet då de låtit mig bo i biblioteket ett tag. Mitt sätt att tacka är ofta med en middag. Jag hade bekymmer med huvudrätten och receptet nedan är inte precis det vi åt, för vi hade pasta i stället för rotfrukter och tycker man att det låter godare/enklare så är inte jag den som sätter käppar i hjulen. Anna delade ut 7 poäng av 10 möjliga till huvudrätten så helt tokigt kan det inte varit. Men så här i efterhand kan jag tycka att det brynta smöret passar bättre med rotfrukter.
I söndags var det en sån där dag då precis alla grönsakerna i affärerna (jag var i två) såg självmordsbenägna ut. Jag var inne på att göra den klassiska Burro e Salvia (pasta, smörstekt salvia och parmesan) men tyckte att det skulle bli lite för mycket med bröd till förrätt och pasta till huvudrätt. Fett och kolhydrater är ju både livsnödvändigt och gott men jag klarar inte såna färglösa rätter i större mängd så det blev en Burro e Salvia ++, kan man säga.

Förrätten är enklast tänkbara och det var just enkelheten i kombination med den goda smaken som fick Anna att generöst dela ut en 10 poängare. Ärtröran ska vara krämig, mild, söt och publikfriande. Det är inte alls tokigt att hacka ner lite mynta heller. Anna sa att den fick full pott för att det är en sån där rätt som är bra att ha i sin repertoar, något man vill kunna göra när man bara har fem minuter på sig och ändå vill impa. Vi åt den på ett surdegsbröd med valnötter från La Boulangerie som jag skivade och rostade i ugnen. Men ärtröran lämpar sig fint som dipp på ett buffébord eller att klicka på små crostinis som aptitretare.

Och sist men inte minst - desserten. Inspiration fick jag vid morgonens läsning av söndagsrecepten som hade efterrättstema. Där stod det om en seg varmvispad maräng och jag som aldrig gjort maräng kände att det var hög tid att ge mig själv den utmaningen. Jag gav mig på vansinnesprojektet att göra maräng utan elvisp men som tur var hittade jag Ola i köket som kunde byta av mig i vispandet när armen krampade. Och det var bara att konstatera: inget är så gott som handvispad maräng!
Med avstamp i marängen byggde jag en efterrätt med lite italienskt tema. Jag hatar att slänga mat så jag hittade på en kräm där jag tog till vara det som blev över i mascarpone-burken. Och har man maräng, något fett och krämigt till det så behövs det något friskt och syrligt. Bär fick det bli. Bär är lösningen på mycket enligt mig. Resultatet blev en mjukseg, frisk, fet och lagom söt efterrätt. En 10-poängare enligt Anna. Och nej hon var inte stupfull, vi hade faktiskt inte druckit en droppe!
Det var mitt fel att inget vin serverades, jag hade förträngt att vi bor i ett land där man inte kan tillfredsställa ett plötsligt vinsug eller göra en komplett spontan middag på en söndag.
Kanske bra ändå då Anna och jag redan rekorddruckit champagne i helgen. En flaska Moët & Chandon på 30 minuter. Inte så tokigt va?



Anna von Limhamn con Bruschettan som inte var stor nog.
Gröna ärt-bruschettan
4 rejäla förrätter
  • 4 stora skivor surdegsbröd
  • 250 g frysta gröna ärtor
  • 100 g mascarpone
  • 1/2 citron
  • 1 vitlöksklyfta
  • 1 liten knippe bladpersilja
  • salt och vitpeppar
  • ev färsk mynta
  • ev riven parmesan eller pecorino
Tina ärtorna. Mixa ihop allt i en skål med stavmixer. Smaka av ordentligt med salt och citron. Jag tycker att den ska vara mild, söt och lite lite syrlig. Det är gott att hacka i lite mynta på slutet om man har tillgång till det. Låt den stå ett tag i kylskåp innan du äter den.
Rosta gott skivat bröd i skivor i ugnen eller i stekpanna. Kanske lite olivolja på. Fördela ärtröran på brödet och ät på momangen. Det är inte alls tokigt med lite pecorino eller parmesan på toppen


Smör, smör, smör. Gott där och då men inget att äta innan en yogaklass. 


Smörig salvia med rotfrukter, ostronskivling & hasselnötter
4 port.
  • färsk salvia, 20 blad om den är kraftig annars 1 kruka svag 
  • ca 300 g palsternackor
  • ca 300 g persiljerötter
  • ca 400 g ostronskivling
  • 1,5 äpple
  • 50 g hasselnötter
  • 50 - 75 g smör
  • 1 liten knippe persilja
  • bönor, gröna långa eller svarta korta
  • salt och nymalen svartpeppar
  • kallpressad rapsolja
  • sherryvinäger
  • riven parmesan, om man är på det humöret
Skala rotfrukterna och dela dem på längden. Baka i ugnen med lite kallpressad rapsolja och salt på 200 grader tills de har fin färg och är al dente. Passa på att slänga in en form med hasselnötter och rosta dem samtidigt i cirkaa 10 minuter. När de svalnat något tar du en näve nötter och gnuggar dem mellan handflatorna över vasken så lossnar skalen lätt.
Tillred bönorna om de är färska, konserverade, frysta. 
Smält smöret i en kastrull och vänd runt det med en sked och släng i slaviabladen. Fritera dem tills de är knapriga, ta upp och låt rinna av på hushållspapper. Fortsätt bryna smöret tills det är mer transparent och gyllene. Ta av det från plattan, låt svalna något och smaka av med salt, peppar och sherryvinäger. Det ska smaka nötter och kola. 
När det är ca 5 minuter kvar tills rotfrukterna är klara smälter du smör i en panna, delar svampen i stora bitar och steker den ordentligt med salt och peppar. Skär äpplet i bitar och vänd ner det mot slutet. 
Lägg rotfrukterna på en tallrik, strö över grovt hackad persilja, på med svampen, äpplet och lite bönor. Strössla över slavian och pytsa på en lagom mängd av det brynta smöret samt hasselnötterna. 
Ät på momangen!


Den något udda serveringen samt formen på marängen gav rätten smeknamnet Italiensk fekaliemonter.


Mascarponekräm med bär & seg maräng
4 port.
  • 150 g mascarpone
  • 2 dl vispgrädde
  • 1 lime, skal och saft
  • ca 3 tsk socker
  • 1 äggula

  • 3 äggvitor
  • 1,5 dl socker
  • 1/2 tsk citronsaft
  • ca 50 g mörk choklad att ha ovanpå

  • bär, t ex hallon och bjönbär
  • socker
  • ev vaniljsocker el stång
Vispa grädden mjuk och fin. Vispa äggulan och socker fluffigt. Rör ihop grädde, mascarpone, ägg och lime till en jämn smet. Smaka av så  den är lagom söt. Sleva upp i portionsglas och ställ kallt minst 2 timmar.
Tina bären om de är frusna. Jag värmde bären i en kastrull med lite socker och citronsaft så det blev mer som en kompott och lät den sedan svalna ordentligt innan servering.
För att få en seg och god maräng så vispar man den i vattenbad.
Sätt först ugnen på 125 grader. Vispa ihop äggvitor, socker och citronsaft i en rostfribunke. Ställ den i ett sjudande vattenbad på spisen och vispa för kung och fosterland. När temperaturen i marängsmeten nått 60-65 grader och den är blank och seg är den klar. Klicka då ut smeten på klädd plåt och baka dem i nedre delen av ugnen 45-60 minuter. Håll koll på dem under tiden och lita på ditt omdöme när det är dags att ta ut dem. Jag chansade för jag har aldrig gjort sega maränger förr. Viktigt är dock att de har tid att svalna innan servering så de får chans att skaffa sig den krispiga ytan.
Smält choklad i ett vattenbad och doppa marängerna däri eller dutta på lite choklad på valfritt vis.
Ta ut portionsglasen ur kylen, sleva på bärkompott eller hela bär om du föredrar det och toppa med en maräng samt lite extra limeskal.


Kvällen och veckan avslutades med ett parti yatzy och Ola slog yatzy på sexor!

6 mars 2011

Luksuslördag i Köpenhamn

Äntligen tog jag mig över den där bron, till den där staden, Köpenhamn. Jag är sämst på att åka dit. Men igår gjorde jag det. Med Lousie (känd från frukostklubben, eller kanske inte känd för er men känd för mig. Vi har frukostklubb en gång i veckan. Rekommenderas varmt om man har en god vän som man vill träffa ofta men har svårt att synka kalendern med.). Solen gassade på och allt vara bara bara bra. 
Vi gav oss hän våra nycker och behov på en gång och grundade stadigt med stor kaffe och bakverk på Lagkagehuset redan efter fem minuter i staden. Varför hymla med att man är älskar bakverk? Särskilt inte när man är på semester. Jag åt någon form av wienerbröd-kanel-choklad-snäcka som smakade precis som det låter - mycket och gott. Den var perfekt så när som på en lite för stor klick vit glasyr som jag pillade bort. Louise hon klämde i sig en fastlavsbulle, någon dansk variant med smördeg (?) och grädde smaksatt med vanilj. Som vanligt fick jag lite småpanik när det var vår tur att beställa och utbudet på bakverk var enormt och precis allt såg gott ut. Jag rekommenderar Lagkagehuset, det är en kedja som poppar upp lite här och där i Köpenhamn. Förutom bakverk säljer de riktigt fina bröd och mackor och kaffe. De flesta kliver bara in, pekar på ett bröd, slantar upp och släntrar ut. Men det finns även några sittplatser för de som föredrar att äta på momangen. 


Louise, en bagare och en flödespäckad fetbulle på Lagkagehuset.


När socker och koffeinnivån var högre än lagom traskade vi vidare. Jag gjorde några riktigt fina inköp som jag inte tänker skriva om här för jag övar mig på att hålla mig till ämnet - mat och dryck - även om det är lockande att leka modeblogg för en stund. Nej!
Men jo, jag kan ge er en ledtråd: 100% silke och 100% ull i tunna, nästan genomskinliga kvaliteter. 
Efter att ha rört vid och provat diverse plagg var behovet av ett glas bubbel högst påträngande. Vi gick förbi en charmig bistro på Store Regnegade och beslutade oss för att inte utmana vår törst och istället ta detta första bästa ställe vid namn Café Dan Turèll. Bubbel fick vi, prosecco närmare bestämt, samt mindre goda oliver och mycket god bruschetta. Servicen var vänlig men alltför långsam (Herregud vad tror de, att vi har all tid i världen att sitta där och sippa när det finns hundratals merinoullsjumprar och silkesklänningar som måste kännas på precis runt hörnet?). Mysigt ställe perfekt för ett snacks, en kaffe eller en klassisk bistrorätt. Det är den typen av bar som jag kan känna att jag saknar i Malmö. Ett ställe som har öppet från morgon till kväll, där kaffedrickarna samsas med spritnissarna. Enkelt, avslappnat men ändå stiligt häng. Personal med vita skjortor och svarta förkläden. Speglar och massa tavlor på väggarna, gamla lampor, högt i tak. Om jag måste översätta det så blir det en blandning mellan La Couronne och Brogatan i Malmö. 
På tips från Anna O tog vi oss avslutningsvis till Bio Mio i Köttbyn för att spisa middag. Bio Mio är Danmarks största ekologiska restaurang och den ligger i en gammal Bosch-fabrik. Konceptet är lite annorulunda med sin självservice. Man får ett plastkort och en meny i kassan när man kommer in och sedan slår man sig ned vid något av de många borden. När man kommit över beslutsångesten pallrar man sig bort till baren och hämtar sitt dricka och sedan går man till kockarna i det stora öppna köket och beställer maten. Sedan väntar man tills maten är klar och då hämtar man själv det man beställt. 
Smidigt och avslappnat tycker jag. Stället är mysigt även om det är jättestort och folk verkar trivas där, både unga och äldre par, barnfamiljer samt större grupper av firande. 
Louise och jag konstaterade snabbt att det var mat som gjorde en glad, mat som kroppen och sinnet mår bra av. Inga märklig dubbla känslor, ingen magknip eller paltkoma efteråt. 
Menyn kan man läsa här och består i korthet av plockrätter, lite större rätter, huvudrätter samt enkla efterrätter. Vi chansade och beställde två smårätter från Pick'n'Mix-kategorin och två något större rätter och det var precis lagom. 
Det här är bra mat, det är mat som jag gillar att äta och laga och det är inga större överraskningar men det faktum att de är just så enkla och tillagade på fina ekologiska råvaror gör att jag kommer gå till Bio Mio igen och igen. 
Vi åt:
Sallad på rå tunt skivad fänkål, slantade morötter, russin, sojarostade mandlar och apelsinsaft. - Mycket god, saftig och fruktig. Precis som jag gillar det. Sojarostade mandlar med russin är otroligt gott ihop.  
Pesto på grönkål, olivolja, parmesan, nötter och vitlök som serverades med tunt skivat lite grövre rostat bröd samt stjälkselleri, morot och paprikastavar. En stor klick pesto som smakade allra bäst till brödet. Grönkålen kom inte fram annat än genom färgen men den var god ändå. 
Ugnsbakade rotfrukter (morot, palsternackor, sötpotatis) med vitlöksaioli. Det här är varken svårt eller speciellt men när man använder fina råvaror så blir det riktigit riktigt gott. Rotfrukterna var så mjuka att de smätle i munnen och sötman kom fram tydligt. Gott med ailoi till.  
Sallad med getost, spröd ekbladssallad, grönsaker, quinoa blandat med senapsvinägrett samt croustini. En stor bit god vit getost, fast men ändå krämig i konsistensen. God senapssmak och goda salladsblad. Men tomatklyftorna var inget vidare, det är de ju sällan så här års. En stor skål som man kan äta som ensamrätt och bli mätt på, vilket vi såg att det var många andra som gjorde. 
Till detta dracks det fantastiska god weissbier och en lika god men aningen för söt (för sitt matsällskap) cider. 
Vi skippade efterrätterna och kaffet och traskade bort till stationen, hoppade på första bästa tåg och 45 minuter efter det att vi suttit och klappat oss på magen på Bio Mio befann vi oss mitt i Malmö! Citytunneln we love.