16 april 2011

Gnällspiken om det nya fiket på Moderna Museet

Eller egentligen är det nog inte gnäll, jag skulle vilja kalla det konstruktiv kritik. Ja, faktiskt.
Idag innan jag skulle lyssna till samtalet mellan konstnären Christian Andersson och kritikern Ingrid Elam på Moderna Museet i Malmö passade jag på att besöka caféet som nyligen bytt ägare. Tidigare var det som bekant Patisserie David som serverade besökarna bakverk, kaffe och någon matigare smörgås. Jag tänker inte höja dem till skyarna, faktum är att jag tycker att deras utbud ofta kändes ganska fattigt. Men nu är deras era förbi och Sture Bröd & Soppcafé har tagit över. Postitivt inställd till deras bröd & sopp-koncept såg jag framemot att få i mig något lunchigt innan konsten.
Det fanns soppa, eller soppbuffé som de valde att kalla det. Jag tycker kanske inte riktigt att man kan kalla två rätter för buffé, men det råder det nog delade meningar om.
För 85 kronor fick man sleva i sig en vegetarisk variant med tomat & fänkål och en variant med lamm & nåt mer. Därtill fick man äta av deras tjusiga och goda (det vet jag sedan tidigare) bröd, krutonger och det fanns någon typ av färskost eller liknande.
Nej, jag köpte inte det erbjudandet så jag kan inte uttala mig om kvaliteten.
Men det är ju vädligt lätt att göra en jämförelse med det erbjudanet de har på konsthallens restaurang Smak för samma peng. Med den stora skillnaden att där får man förutom en soppa även äta av en frodig, mättande och god salladsbuffé (som består av flera olika anrättningar där ofta baljväxter och rotfrukter spelar en viktig roll och skapar tyngd) plus att man får kaffe efter maten.
Nåväl, jag ska väl inte gnälla innan jag smakat men kan konstatera att Vendel at Sturehofs erbjudande känns snålt för de pengarna. Och med tanke på att Moderna museet inte riktigt haft den besöksstatistik de önskat så hade ett konkurrenskraftigt lunchalternativ i den stadsdelen säkert också kunnat locka in en och annan till utställningarna.

Det som egentligen irriterade med mig var att det inte fanns några vegetariska smörgåsalternativ.
Här har det öppnats ett café som också säljer bröd som ett bageri. De har tre (om jag inte minns fel) alternativ på kalla smörgåsar samt en grillad variant. Alla lät både goda och mättande, verkligen. Men det var inget för en sån som mig och inte heller något för den som av andra anledningar inte vill äta kött och fisk.
Hur många gånger ska man behöva sucka tungt och bli förvånad över detta faktum?
Men jag tänkte att det skadar inte att fråga snällt om det möjligtvis inte finns någon smörgås utan kött eller fisk så det gjorde jag. Då kom två förslag: antingen kunde man plocka borta skinkan från de redan förberedda mackorna som sedan skulle grillas eller kunde jag köpa en "barnsmörgås".
- Okej, vad är det då på denna barnsmörgås?
- Det är en macka med färskost och ost.
- Okej. Hmmm, jag ska tänka på saken.
Det slutade med en kardemummabulle för min del. Och då fanns det ändå skålar med olika typer av ingredienser bakom disken samt mängder av bröd att skära av. Varför kan man inte då vara lite flexibel och bara slänga ihop en macka? Ingen hade varit mer tacksam än jag i det läget.

Men som sagt, de har nyligen öppnat det här stället och kanske finns det storslagna planer för framtiden tänkte jag och hörde mig mycket ödmjukt för om det eventuellt var så att de tänkte ha något vegetariskt alternativ i sitt sortiment senare. Och detta sa jag ju för att jag vill kunna gå dit igen. Jag vill att det ska finnas ett café på Moderna där alla kan få något gott och lite mättande. Jag vill att det ska gå bra för dem.
Och nu utdelas en ros till tjejen bakom disken för hon sa lite ursäktande att de precis hade öppnat och det verkligen var något de borde tänka på för det finns ju många som är vegetarianer.

Så nu glömmer vi det här. Jag har skrivit det här inlägget. Jag har gjort min röst hörd. Jag har varit konstruktiv. Och så hoppas vi på att det inom någon vecka också finns smarriga mackor för den som föredrar grönsaker framför djur.

 

12 april 2011

Dagens 12 april

En soppa i kryddträdgården. 
Frukost
Havremjölk med bovetecrunch, banan, russin och kanel. Knäckebröd med philadelphia, rädisor, färsk oregano och salt. Kamomillte. 

Lunch
Potatis och purjolökssoppa med en klick av philadelphiaost, vitlök, färsk rosmarin, timjan och oregano. Finncrisp. 

Middag
Pasta med gröna ärtor, smörstekt färsk salvia & tunt skivad lök. Svartpeppar och mängder av riven parmesanost.  

Lissabon - tips och minnen


Vykort från Lissabon


Kärlek är det jag känner för Lissabon. Kärlek för att alla tusentals enkla små resaturanger där sopa do dia kostar runt en euro och där uma cafe kostar ännu mindre. Kärlek för människorna som hänger ute på gatorna i Bairro Alto med sina glas istället för inne på barerna. Kärlek för utbudet och de vidunderliga vyerna. För vänligheten, alla vackra bedagade byggnader och den sköna atmosfären. 
Men kärlek är inte det jag känner för den uppsjö av äggstinna sötsaker som bjuds. Därför blev min pudding på Hotell Roma en skulptur istället för uppäten (se bild ovan).
 
Här kommer en liten sammanfattning av det jag såg och åt och gjorde under mina tre dagar Lissabon. Mycket nöje!


På Café Pois har man det gött en hel dag. 


Café Pois är ett otroligt fint café/restaurang som ligger precis intill den gamla Katedralen Sé i stadsdelen Alfama. Som ni ser på bilden är det inrymt i en mycket gammal byggnad och har vackra valv i taket. Stämningen kändes avslappnad och skön och folk verkade hänga kvar där i sofforna länge, länge. Tidskrifterna som bjuds ut till läsning och de sköna sittplatserna uppmuntrar till det tycker jag. 
Pois serverar frukost, lunch och brunch. Det finns såklart massa olika drycker, kaffe och alkholhaltigt och det är inga problem att vara vegetarian här. I en monter vid kassan fanns det tjusiga bakverk och tårtor men jag smakade inte på något tyvärr.
Jag fick en mysig plats i en ensam stor läsfåtölj med ett litet sidobord och golvlampa intill. Där satt jag och skrev, läste och åt en mycket god och ganska fet quiche och en sallad till det. Vino verde i glaset som sig bör vid lunchtid. 
Och går man till Pois men det är fullt eller om man kanske känner mer för att äta på en uppstyrd restaurang ligger det en fin sådan vägg i vägg. Tyvärr har jag glömt bort vad den heter men de hade italienskt stuk på maten och både lokalen och inredningen är väldigt tjusig. 

Marknader är ju något av mitt bästa när jag är på resa och så mataffärer såklart men jag ska erkänna att det blev inte så mycket av den varan då jag planerade att göra mina inköp vid nästa stopp, Ponta Delgada på ön Sao Miguel i Azorerna, för att slippa släpa tungt. Det var en miss. 
Jag besökte marknaden för grönsaker, frukt, fick och kött som ligger vid metrostationen Cais do Sodré. Mercado da Ribeira är ett sånt där gammalt ställe som påminner om en tågstation i arkitetkturen. Vid ena ingången låg en liten butik som sålde ekologiska varor och där köpte jag torkade shiitakesvampar, rosmarin och russin som tillskillnad från de flesta russin faktiskt såg ut som torkade blå vindruvor.
Där finns även en marknad i en annan del av stan, ganska nära Gulbenkianmuseet och El Corte Ingles vars supermercado jag inte tycker att man bör missa men mer om den sen, som heter Mercado 31 de Janeiro. Enligt mina uppgifter ska de ha ett vegetariskt café/ restaurang men jag kom aldrig så längt tyvärr. 


Ett av alla caféer med vidunderlig utsikt över stad och flod. Det här i Alfama.


I en frukteria vid metrostationen Parque på Avenidas António Augusto de Aguiar (samma gata som El Corte Ingles) blev jag smålycklig över deras fina utbud av grönsaker och frukt och där köpte jag en burk pollen. Vad jag ska ha det till är jag fortfarande osäker på men det kändes så poetiskt på något sätt. Frukterian har ett café med enklare bakverk, mackor och soppa (såklart) som man inte bör missa, främst på grund av den rara personalen och att man kan dricka "dagens juice" för 80 cent. En stort glas pressade jordgubbar sitter ju aldrig fel.
Och en idé är att köpa med sig picknick där på frukterian, antingen i caféet eller butiken (de har även lite ost, bröd och sånt) och traska upp till den Parque Eduardo VII som ligger på andra sidan vägen.

Åter till El Corte Ingles som jag kommit att gilla efter några turer till Spanien. Eller själva varuhuset är ointressant men de har en mycket stor supermercado och på vissa ställen även Gourmet club. Om man vill handla med sig matvaror hem så tycker jag det här är ett bra ställe för de har ett sånt enormt utbud av allt. Jag kikade till exempel på olivolja, ville ha någon riktigt fin en, och samma olivolja kostade cirka fyrtio kronor mer på flygplatsens butik. 
Sedan gör deras förpackande av varor på lösvikt mig fullkomligt galen. Att de packar in allt i plast, plats, plast, det känns så fullkomligt korkat, miljö-o-vänligt och omodernt. 


Brunch på Deli Delux innan långpromenad i Alfama, "En modern klassiker",
 precis som det står på min bok Inuti.


Deli Delux heter en annan mataffär. Eller affär, nej det är ju en deli eller man ska kanske säga boutique, för de säljer bara de där finaste varorna av bästa kvalitet. Jag fönstershoppar för det mesta bara i den typen av affärer och sedan handlar jag varorna på nåt annat ställe. Tycker liksom att det är för lite sport i att handla varor på såna välsorterade ställen. Det är lite som att gå in i en antikaffär, plocka ut det man vill ha, köpa det och gå hem. Istället för att fynda på loppis, bli tillfälligt lycklig, spara några kronor och sen gå hem.
Men det fina med Deli Delux är att de har ett café också med ganska sena öpettider ( = vindrickande på uteserveringen på kajen) och på helgerna har de bruncherbjudanden och ett sådant smakade jag på. 
För 10 € får man kaffe eller en kanna te, jag valde teet för det var Mariage Freré, en croissant (perfekt frasig och ljummen), en brödbulle, smör och marmelad. Ett stort glas nypressad apelsinjuice och en skål med fruktsallad (kiwi, melon, annanas t ex) och yoghurt med honung ringlat ovanpå. Det tyckte jag var en perfekt start på min söndag. Deli Delux ligger på kajen vid stationen Santa Apolónia i kanten av stadsdelen Alfama. 
Vägg i vägg ligger en omåttligt populär italiensk restaurang med stenugnsbakade pizzor. Jag ställde mig i deras kö för att få ett bord men ångrade mig sedan och gick vilse i Alfama istället. Men jag har hört att det ska vara ett bra ställe. 


På A Vida Portuguesa blir det estetiska sinnet tillfredsställt. 


Annat kul: 
Feira da Ladra - jättestor loppis på flera gator runt pampiga Igreja de Santa Engrácia i Alfama. Loppis öppen tisdagar och lördagar. 
A Vida Portuguesa - kul och superfin butik i Chiado som säljer tvålar, matvaror, böcker, pryttlar och pynt med den gemensamma nämnaren att allt är otroligt välgjort och har utsökta förpackningar och ser ut som förr i tiden. Perfekt för presenter till andra och sig själv. 
Centro Cultural de Belém i stadsdelen Belém. Ta spårvagnen eller bussen dit och kolla utställningar eller bara häng runt i det häftiga området. Bra ställe att fika på med vacker utsikt. Det är modernt, stramt och snyggt. Bredvid ligger dess motsats i arkitektur, Mosterio dos Jerónimos, och den bör man inte heller missa. 
Spotted by locals är en websida där jag fick mång abra tips på saker att göra och se och äta i Lissabon så den får bli mitt sista tips. 

Om någon eller några dagar kommer det en post om Azorerna. Så håll utkik!