2 maj 2011

Rostade kryddiga kikärtor

När Kim lät meddela att hennes mun skulle vissna om hon aldrig mer fick äta de rostade kikärtorna som drällde runt här på påskafton såg jag inget annat val än att be Åsa om receptet och sprida det här på bloggen, till Kim och alla andra som behöver något kryddigt och tuggigt.
Om man vill experimentera med andra kryddningar finns här en länk till Lisa Förare Winbladhs variant som publicerade i Sydsvenskan nyligen.

Rostade kikärtor
Mängd efter behag

  • kokta kikärtor
  • olivolja
  • hel spiskummin
  • paprikapulver
  • chili/cayennpeppar/sambal olek
  • salt

Skölj kikärtorna mycket noggrannt om de är burkade, häll ut kikärtorna i en långpanna och ös på med olivolja. Mortla spiskumminfröna och blanda kikärtorna med dem och de andra kryddorna.
Rosta i ugnen på 250 grader i cirka 40 minuter.

Receptmakare: Åsa Johansson

Drottningens Sparrisrisotto

Här mitt bland oss vanliga dödliga i Malmö vandrar en kvinna med ovanlig talang. Det finns inget i hennes yttre som avslöjer den här talangen och det är bara de allra närmaste som vet om att hon har den.
Hennes namn är Kim Borgström och hennes talang stavas Risottomakeri. 
När jag nu ser "Kim Borgström" och "Risottomakeri" textat bredvid varandra slår det mig dock att orden är väldigt lika varandra. Är det däri hemligheten ligger frågar jag mig. 
Nej, troligtvis finns det ett mycket mer komplext svar bakom denna fråga. 
Kim vet vikten av att röra och att smaka av. Hon har det rätta handlaget och det rätta gomseglet. Hon har fingertoppskänslan och finkänsligheten i smaklökarna. Och Kim har haft förmånen att äta vällagad risotto under sin uppväxt till skillnad från oss andra dödliga. 
Medan Kim som 6-åring njöt av varje tugga av en perfekt krämig och lagom tuggig risotto tillagad på vin och parmesan satt satte jag i mig en rätt med precis samma namn men helt annat innehåll (läs långkornigt ris och gröna ärtor).
Trots att jag inte ätit på långa vägar så många goda risottos under mina levnadsdagar som Kim gjort har jag nu äntligen lärt mig att göra en mer än godkänd variant. Men efter att ha hamnat på spontan sparrisrisottomiddag hemma hos Kim och Joel häromdagen får jag bara helt ödmjkut och med mössan i hand konstatera att den här damen fortfarande har ett rejält försprång. 
Låt mig presentera en skiss av Kims superba Sparrisrisotto.


Bilden gör inte rätten rättvisa, den är bara ett bevis på att risotton finns på riktigt.


Sparrisrisotto
3 port.
  • 3 dl avorioris/arborioris 
  • 1 knippe sparris
  • 4 schalottenlök
  • 2 dl vitt vin
  • 1 citron, finrivet skal
  • ca 75 g parmesanost
  • ca 20 g smör
  • ca 1,5 l buljong
  • salt & nymalen svartpeppar
Strimla löken tunt och fräs den genomskinlig i olivolja. Kim använder en traktörpanna med lyckat resultat, jag brukar använda en emaljerad gjutjärnsgryta. Lägg i riset och fräs under omrörning någon minut. Slå på vinet och låt det sugas upp ordentligt innan du slår på första sleven buljong. 
Jag betraktade Kim noggrannt under tillagningen och hade i det här stadiet redan märkt fem skillnader i våra sätt att laga risotto. 
1. Valet av kastrull/panna.
2. Mängden vin. Jag tänker ofta att vin kan man aldrig få för mycket av och det är delvis sant, men ta det lugnt med syran i risotton. 
3. Löken. Jag tar oftast gul lök och Kim använde schalottenlök. 
4. Fräsning. Kim fräste riset och löken i hop en längre stund en jag brukar göra. 
5. Mängden vätska åt gången. Jag erkänner att jag kanske är lite lat och slår på mer vätska åt gången. Kim hon pytsar på litegrann och mycket ofta. 
Och så fortsätter du att röra i risotton och sleva på mer buljong tills du fått ett lagom hårt riskorn och bra konsistens. 
Skölj sparrisen och dela dem i korta stavar. Spara knopparna till precis innan serveringen. I med sparrisen i grytan och låt dem bli mjuka. Rör samtidigt i citronskalet (1 citron är lagom till 3-4 port) och parmesanosten. Smaka av med salt och lite nymalen svartpeppar. I med smöret och låt den stå någon minut.
Och Kim låter hälsa att ni inte ska stirra er blinda på mängden vätska, man häller på tills konsistensen är perfekt sen ger man sig. 

Receptmakare: Kim Borgström

1 maj 2011

Grillafton i Tolånga

Det var lördag. Ledig lördag. Planlös jävla ledig lördag. Och inte nog med det, det var även Valborgsmässoafton.
Jag satt på Sankt Knuts torg med en americano och försökte läsa Lagt Kort av Joan Didion (Tack igen Kim). Jag hade på mig solglasögon, en blommig mörk chiffongklänning och jag kände mig svår, snudd på obegriplig. Och ingenting funkade. Solen var inte skön och jag förstod inte ett ord av det jag läste. Jag låtsades att jag var turist i Malmö men människorna runt omkring störde mig när de pratade det där språket jag förstår.
Att scenen utifrån sett kan vara så perfekt. Att allt ser så bra ut och en annan dag hade det också känts precis så bra. Det är en sån där typisk scen som jag ofta längtar efter: ensam, utan planer, solig dag, torgfika, gott kaffe och så en ny bok i min hand.  Men inte då. Inte igår.
Men mitt huvud var fyllt av gyttja och onödiga jobbiga tankar. Vid ett tillfälle kände jag en sorts svindel, jag tittade upp mot himlen, ett flygplan lyfte och släppte ifrån sig stora vita raka moln. På något obeskrivligt sätt blev det en skugga på den blå himlen bakom de där molnen. Jag begrep inte hur men det fick mig att må illa. Det kändes som om jag stod på en bergstopp, på kanten av ett stup och tittade ner.
Tänkte på mormor, tänkte på människor jag borde ringa men aldrig ringer, tänkte på planerna på Azorerna, tänkte på händer, på hud och på för situationen alldeles för stora känslor.


Tolånga kyrka i Valborgsljus.


Men så räddades jag bort från mig själv. Ett telefonsamtal. En vän på landet som undrade om jag ville komma ut och hälsa på henne. Jag sa ja utan att blinka och 20 minuter senare satt jag på bussen mot Tolånga.
Resten är en solskenshistoria så den kan jag ju bara dra lite kort:
En för min del rekordlång springtur på landsvägarna, stretching i gröngräset med ansiktet mot jorden och en allt lugnare andning. Drinkar i Louise kök och förberedelser av maten. Nötte och oliver och en delad cigarett på trappan i solen. Fågelsång och katter som stryker längs väggarna.
Grillrök och snilleblixtar. Gott snack och total avslappning. Vin och vindstilla kväll. Spegelblank å och en kort promenad. Dimma i huvudet och snöiga samtal i stormönstrad soffa. Dubbelsäng med stentvättade linnelakan, norrljus, tickande gamla klockor och frånvaro av färg.
En natt med bortglömda drömmar följt av en utomhusfrukost med blicken fäst på kohagarna.

Allt blev som sagt bättre. Och maten den blev utsökt.


Ja det är faktiskt sant, man kan bo så här, med den här utsikten.


Krämig potatissallad
  • potatis, förslagsvis amandine
  • purjolök
  • äpple, syrligt och hårt
  • fet Crème fraîche
  • grovkornig senap
  • bruna senapsfrön
  • salt och nymalen svartpeppar 
Koka potatisen och låt den svalna. Stirmla purjolöken i tunna ringar och hacka äpplet. Rosta senapsfrön i en torr stekpanna tills de bli gråa och mortla dem. Blanda Crème fraîche, senap och frön i en skål. Smaka av med salt och peppar och lite färska örter. Rör ihop all till en sallad. Låt den gärna stå en stund och dra.


Palsternacka, zucchini, salladslök, champinjoner och sparris.


Grillade grönsaker
  • sparris
  • salladslök
  • palsternacka
  • zucchini
  • skogschampinjoner


marinad/olja
  • kallpressad rapsolja med nötig smak
  • citronsaft
  • honung
  • salt och nymalen svartpeppar
Vispa ihop marinaden.
Putsa grönsakerna. Skala palsternackorna och dela dem på längden. Smörj in alla grönsakerna i marinaden och låt stå medan du tänder grillen och väntar på bra glöd.
Palsternackorna och champinjonerna tar längst tid följt av zucchinin så på med det först. Sedan lägger du på sparrisen och salladslöken.


Ibland får man en snilleblixt och gör en somrig variant av klassikern Chèvre Chaud.


Chèvre chaud på grillen
  • chèvre på rulle
  • honung
  • färsk timjan 
  • färsk rosmarin
  • salt och nymalen svartpeppar
  • olja 
Skär osten i tjocka skivor. Ta en bit aluminiumfolie och droppa lite olja på. Lägg på osten och ringla över honung och strö på kryddorna. Vik ihop och släng på paketen på grillkolen när den andra maten är klar. Osten smälter och blir till något du helst vill äta direkt ur paketet med sked. 



Festmåltid och Happy Valborg blev det. 


Receptmakare: Louise Andersson & Maja Atterstig

Till frukosten åt vi av den överblivna efterrätten: Rabarber & hallonkräm. Den gjordes på vanligt vis men med kanelstång som krydda. Till det vispade vi ihop en klick på crème fraîche, rostad och mortlad kardemumma, vanilj och lite socker. Tänker mig att kesella hade funkat minst lika bra.


Jag kan stå ut med att äta frukost utomhus i morgonljus och med denna donna som sällskap.