17 maj 2011

Citronkaka x 2

Två recept hämtade ur två olika kokböcker kommer här. Det ena har jag inte gjort på flera år men jag minns hur god jag tyckte den var och intill receptet på Blågul citronkaka har jag skrivit "himla god och syrlig". Jag är omåttligt förtjust i citron och syrlighet i mat och bakverk och den här kakan passar mig därför väldigt bra. Receptet är hämtat ur kokboken Rosendals Trädgårdscafé av Monika Ahlberg och är en favorit bland böcker på sött tema.
Den andra kakan, citronkaka med sesamfrön, gjorde jag häromdagen och det var framförallt idéen med att klä kakan i sesamfrön som jag gillade. Receptet är det första jag ger mig på att laga från den fina kokboken Smaker från Saltå Kvarn
Den största skillnaden mellan de två citronkakorna är fettet. Den ena kakan innehåller en ganska stor mängd smör och den andra bara en lite mängd olja. Och det märks tydligt i smak och konsistens. Smörkakan blir mer smältig än den andra. Och så har de olika citronkaraktär då den ena kakan har både saft och skal från citron och den andra bara skal men i en större mängd. 
Ja det är bara att testa och se vilken man gillar bäst eller så ger man sig på en kombination av recepten. Jag är sugen det, att göra en saftig, smörig och syrlig citronkaka med ett knäckigt täcke av sesamfrön. Oh, det kan bli bra. Återkommer med rapport om jag lyckas.


Ibland har man lite för mycket tid. 


Citronkaka med sesamfrön
  • 3 ägg
  • 2 dl socker
  • 1 dl naturell yoghurt
  • 1 msk honung
  • 3 eko citron, rivet skal
  • 1/2 dl solrosolja
  • 2 dl vetemjöl
  • 1 tsk bakpulver
  • 3 msk sesamfrön
  • 1 msk råsocker
Sätt ugnen på 200 grader. Vispa ihop ägg och socker till en fluffig vit smet. Rör i yoghurt, citronskal, honung och solrosolja. Blanda i en separat skål ihop vetemjöl och bakpulver, och vispa till sist försiktigt ned detta i smeten. Smörj en form med löstagbara kanter och strö sesamfrön på botten och kanter. Spara 1 msk till själva kakan. Ös ned smeten i formen, strö över råsocker och sesamfrön och grädda den i cirka 30 minuter. Tag ut kakan och låt den svalna. 


Palsternackans notering: Mängden sesamfrön är snålt tilltagen i receptet tycker jag. Det gick åt en större mängd till min form. Jag gjorde kakan i en långsmal form för det hade de på bilden i kokboken och det såg fint ut, den hade dock inga löstagbara kanter men det gick bra ändå. 
Gör bara inte som jag och vänd kakan upponer innan den svalnat, då säckar den ihop. Om det nu inte är så att man föredrar en mer kompakt kaka förstås. 


Citronkaka med sesamfrön är god med te. 


Blågul citronkaka
  • 175 g smör
  • 3 dl strösocker
  • 2 ägg
  • 1 citron, skal och saft
  • 2 msk syltade apelsinskal
  • 3/4 dl blå vallmofrön
  • 2 dl vetemjöl
  • ca 2 dl vallmofrön att beströ formen med
Smält smöret och låt det svalna något. 
Blanda ner socker, ägg, citronskal och -saft, syltade apelsinskal och till sist mjölet. 
Häll upp smeten i en smord och vallmofröbeströdd form (cirka 23 cm i diameter).
Grädda kakan i 180 grader i cirka 35 minuter.
Pudra eventuellt kakan med florsocker och servera med vispgrädde. 


Tur att man har idogt arbetande vänner med bil så man slipper äta hela kakan själv. 


16 maj 2011

Palsternackan flyttar till Azorerna

Flygvy över São Miguel


En hel månad och lite till har gått sedan jag kom hem från São Miguel i ögruppen Azorerna. Mycket har hänt sedan dess och det största är väl att jag bestämt mig för att flytta dit en liten tid.
I början av september gåt flyttlasset för Palsternackan och förmodligen kommer hon tillbaka i början av december. Tre månader på en ö mitt ute i Atlanten är tanken, men man vet aldrig. Kanske dör jag i morgon eller blir gravid eller får fnatt eller ger upp. Eller odlar ett innerligt Portugalhat. Man vet aldrig, men planen den är i alla fall att åka dit och jag bäddar för att ligga bra. Just nu planerar jag vad jag ska sysselsätta mig med förutom att äta mogen passionsfrukt, leta blåval, klättra i berg bland molnen, träna ashtangayoga och skriva Palsternacksblogg. Någon typ av försörjning är bra att ha likaså ett eget fotoprojekt. På min andra blogg, den fotografiska, finns där lite skisser och tankar om kommande projekt för den intresserade.


I den pyttelilla butiken såldes  den fantastiska annanasen.


I samband med den här flyttnyheten tänkte jag rapportera lite om maten där på São Miguel. Nu är det inte framförallt på grund av maten som jag hittade där som jag vill flytta men den är helt klart värd ett par rader i alla fall.


Här hade jag tänkt bo i tre månader. Vi får se om jag lyckas...


Azorerna är en ögrupp belägen 150 mil rakt västerut från Portugal i Atlanten. Sammanlagt bor där cirka 240 000 personer varav hälften på den största ön São Miguel. De pratar portugisiska och tillhör portugal men är autonoma. Maten, prisläget och kulturen är lik den man hittar på fastlandet i Portugal men på grund av det tropiska klimatet hittar man råvaror som inte växer någon annanstans i Europa.


Köksträdgård i Nordeste


Till exempel odlar de te på den norra sidan av São Miguel, det är festligt. Jag åkte bara förbi teodlingarna Gorrena och Porto Formoso nu när ja var där men tänker definitivt besöka dem nu till hösten.
I och med att Azorerna ligger där det gör, mitt ute i det stora blå, och att de har ett tacksamt klimat (temperaturen går aldrig under 10 grader) är de till viss del självförsörjande när det kommer till mat. I mataffärerna står regionen utmärkt på frukt och grönsakerna, i stället för som i Sverige ursprungslandet. Bara en sån sak kan få mig att vilja flytta dit.


Kor, kor, kor. Överallt kossor. 


Öarna är gröna och väldigt frodiga och överallt betar kor som sedan hamnar på restaurangernas menyer. Biffköttet på Azorerna är mycket populärt. Men korna bidrar även till många fina och goda ostar och i mataffärerna kan man välja bland ostar från de olika öarna. Alla med en egen typisk stil.


Bananträd på bakgården i Nordeste. Det kan man leva med. 


Men det bästa med öarna i mitt tycke är frukten och grönsakerna. Förutom allt vanligt som äpplen, apelsiner, citroner och såna saker odlar de annans, passionsfrukt, bananer, cherimoya, sötpotatis och physalis. Björnbär finns det också i stora mängder. Annanas är den godaste jag smakat hittills. Frukterna gör man också goda likörer och marmelader på.


Sopa do dia på lavastenarna vid spaet i Ponta da Ferraria


Maten på restaurangerna är för en vegetarian inte mycket att hurra för. Tyvärr. Trots alla grönsaker och frukter som finns i överflöd så är det fokus på kött och fisk och skaldjur. Det är enkelt och traditionellt inga kryddbomber. Men grönsakssoppor finns alltid och likaså olika sallader. Under min vecka på São Miguel skaffade jag traditionen att äta en Sopa do dia till lunch och sedan ordentlig middag på den vegetariska restaurangen Rotas i Ponta Delgada. Sopa do dia kostar mellan 1 och 2 euro och de varianter jag smakade var mycket enkla grönsakssoppor som knappast fick min gom att sjunga men det är en sympatisk rätt till ett mycket sympatiskt pris.


Vy från en av de högsta punkterna på São Miguel med utsikt över Lagoa do fogo. 


I Ponta Delgada finns otroligt nog en vegetarisk restaurang och ännu otroligare är att den ligger på samma gata som hotellet Alcides där jag bodde. Innan jag kom dit hade jag kikat en hel del på deras blogg och försökt förstå mig på vad det var för mat de lagade. De har öppet tisdag till söndag och serverar lunch och middag. Jag åt middag där fem gånger och det talar väl sitt tydliga språk: de har riktigt god mat på Rotas.
Catarina heter kvinnan som driver restaurangen och tillsammans med henne jobbar en mycket trevlig kvinna vid namn Maria plus ett litet gäng duktiga kockar. Menyn är relativt enkel, fyra-fem olika förrätter, lika många varmrätter och efterrätter. Några olika viner och lite annan dryck.
Under mina besök hann jag till exempel prova:
Bruschetta med stekta champinjoner, sparris och stekt ägg. 
Varma körbärstomater med fetaost, basilika och crostini. 
Filodegsrullar med getost, valnötter och honung. 
Auberginecanneloni fylld med röra på bl a sojabönor och serverade med friterad sötpotatis och sallad. 
Risotto med äpple och mandel. 
Grillad tofu i mangosås med basmatiris och sallad. 


Träd med gigantiska rötter i Jardim José do Canto  i Ponta Delgada


Jag besökte två parker på São Miguel, Jardim José do Canto i Ponta Delgada och Parque Terra Nostra i Furnas. Både så sagolikt vackra att jag fulltsändigt kapituelerade. Det är så sjukt frodigt där och växterna blir gigantiska. Fukten och de varma vindarna skapar djungel och landskap som min fantasi är alldeles för fattig för att framkalla. Bara en sån sak som att det finns svarta svanar och att den ståtliga vita blomman Kalla växer vilt i varenda kohage.


Lavaklippsformationer vid Ponta da Ferraria. 


Det är så svårt att vara nyanserad, att berätta om den här förälskelsen som jag kände där och som får mig att åka dit igen. Men jag tror att mycket har att göra med havet. Jag kan inte känna likgiltighet när jag är vid havet.


15 maj 2011

Grillad tofu i mangosås

Den här fruktiga tofurätten åt jag på restaurang Rotas i Ponta Delgada och häromdagen fick jag receptet skickat till mig och testade då att laga den själv. Antalet ingredienser är som ni ser få och det är inget som är svårt eller krångligt. Men det är viktigt att man har riktigt bra råvaror med mycket smak. Man kan förbereda allt innan och bara steka på tofun när det är dax att äta. Jag kan föredra att öka på mängden ingefära en aning för att få mer sting. 


Snyggmarinering. 


Grillad tofu i mangosås
 3 port. 
  • 500 g fast tofu
  • 240 ml soja
  • 2 + 1 msk mynta
  • 2 lime, saften
  • 400 g  mangokött, välmoget
  • 1 tsk finriven ingefära
Marinera tofun i soja, lime och 2 matskedar finhackad mynta i minst tre timmar. Mixa mangokött, ingefära och 1 matsked mynta till en tjock sås. Grilla tofun i en grillpanna och tillsätt mangosåsen. Hetta upp och servera med basmatiris och sallad.


Tofu i mangosås med vitt basmatiris, rostad kokos & kardemumma. 


Receptmakare: Florica Cornea, kock på vegetariska restaurangen Rotas i Ponta Delgada