17 juni 2011

Smockad grönsakspaj för konstutflykt

Inte har du väl undgått att jag för drygt ett år sedan träffade på de fantastiska personerna Gertrud och Lars (som delar efternamnet Trygg) på en konstcirkel? Jag och Olof var ett par och yngst på denna konstcirkel anordnad av ABF och Gertrud och Lars gjorde mycket gott intryck på oss båda. Det var kanske inte kärlek vid första ögonkastet men väl det andra eller tredje. De var roliga, snackade mycket och hade sett massa konst som inte vi hade gjort. Dessutom hade de titt som tätt färgkoordinerad klädsel (omedvetet påstår de men jag tvivlar) och sånt får mig att falla som en fura.
Jag är oerhört glad för att vi hållit kontakten efter konstcirkelns avslut och tillsammans gjort ett par utflykter med konst-mål och gott käk.




Så svårt det är att hålla sig till att skriva om mat på den här matbloggen. Jag vill ju liksom dela precis allt som händer i samband med maten också. Alla samtal, väderväxlingar, tankar, fina människor, ja allt. Kanske kan vi säga såhär: Ni som bara vill läsa om mat surfar antingen vidare till en annan blogg eller scrollar direkt ner till receptet så kan jag fortsätta att skriva långa dagboksanteckningar om allt det andra runtomkring. Okej?


Tänker på vernissagekortet för Hreinn Fridfinssons utställning på Malmö Konsthall...


Så var det då dax för en favorit-i-repris: utflykt till Wanås Skulpturpark. I år med nya verk av bland andra Jacob Dahlgren och Yoko Ono. Jag ska erkänna att halva nöjet med att åka dit är att ligga på filten och ha picknick, speciellt eftersom jag sett de flesta verken tidigare och Yoko Onos verk gav mig knappast någon gåshud. Det var bland annat en samling nyplanterade träd där man fick skriva sin önskan på en lapp och hänga upp den på grenarna. Mycket enkelt och byggt på publikens deltagande. Rart och kul att läsa alla lapparna. De flesta önskade sig fred, att få vara frisk samt pengar. Någon önskade sig en "kock bok" en annan "att våga ta första kontakt" och en tredje "Iphone". Jag önskade att de många gungorna i den stora boken skulle hänga kvar och det gjorde de.


Någon önskar sig en Iphone i Yoko Onos Wish Tree


Det kuliga med att hänga med Olof, Lars och Gertrud är att det är en sån fin blandning av lek och allvar. Vi klättrar, gungar, fjantar runt och pratar om viktiga och oviktiga saker. Och så fort man träffar dem drar det goda samtalet igång, helt utan startsträcka och artighetsfraser.
Gertrud vill inte att man klättrar för högt eller gör för våghalsiga saker. Jag vill klättra högt men vill inte att Olof ska klättra högre för då blir jag nervös.


Jacob Dahlgrens färgglada verk är som en klätterställning.


Om du åker till Wanås ska du inte missa Ann Hamiltons Lignum som är en installation i ett fyra våningar högt gamalt magasin. Det är mitt favoritverk. Sedan gillar jag att gunga i gungorna, konst eller inte. Och att ligga på det stora silvriga klotet. Överlag tycker jag om hela konceptet, konst utspridd i en vacker natur som bjuder in till interaktion, lek och stillsamma tankar följt av picknick.
Nu över till maten:


Lars i siesta efter konst och mat. 


En fullproppad grönsakspaj som kanske kan tyckas vara lite omständlig att göra då alla grönsaker tillagas innan de gräddas i pajen. Men jag lovar att det är värt det.Grönsakerna innehåller mycket vatten och hade de inte ugnsbakats först hade pajen blivit vattnig. Dessutom koncentreras smakerna så fint genom rostningen. Jag hade i stora mängder färsk dill och persilja för det var det som fanns hemma men testa med andra färska örter om ni har. Basilika, timjan och oregano funkar säkert fint även om jag gärna slår ett slag för dillen då gjorde sig mycket bra med just de här grönsakerna.


Typisk picknickpaj.


Paj med rostade grönsaker
6 port. eller lagom till 4 vrålhugriga

  • 1 stor knippe färsk mangold
  • 15-20 småtomater
  • 1 zucchini
  • 4 mindre knipplökar
  • 1 liten burk svarta oliver, urkärnade
  • dillfrön
  • olivolja
  • färsk dill
  • färsk kruspersilja
  • 2 dl vetemjöl
  • 1 dl grahamsmjöl
  • 150 g smör
  • (1 krm salt)
  • 2 msk vatten, iskallt
  • 3 ägg
  • 2-3 dl mjölk
  • 3 dl smakrik hårdost, riven 
  • salt & nymalen svartpeppar

Sätt ugnen på 200 grader och börja med pajdegen. Lägg mjölet, saltet (kan uteslutas) och smöret skuret i små kuber i en matberedare monterad med metallkniv. Kör igång maskinen med impulsknappen, bara 6 sekunder eller tills degen ser ut som smulor. Häll försiktigt i vattnet i en tunn stråle medan maskinen går. Stanna maskinen så snart en degboll börjat forma sig. Krama ihop den till en klump, lägg i en plastpåse och låt vila i kylskåpet 1 timme.
Skiva zucchinin i 1 cm tjocka skivor, lägg dem i en skål med olivolja salt och riktligt med dillfrö. Rör runt och lägg på en bakplåtsklädd långpanna. Skölj tomaterna och knipplöken och lägg även dem på plåten. Ringla lite olja och strö lite salt över. Rosta i ugnen tills allt fått fin färg och är lagom mjukt, cirka 20-30 minuter.
Skär bort de allra tjockaste nedre delarna av mangoldstjälkarna om de är fula. Skölj den och förväll i en stor kastrull två minuter. Slå av i ett durkslag och låt svalna medan du gör äggsmeten. Krama sedan ur mangolden så en del vätska försvinner och hacka den mycket grovt. (Pallar du så hettar du upp en skvätt olivolja i en panna, finhackar en vitlöksklyfta och fräser mangolden med den lite snabbt.)
Vispa ihop ägg, mjölk, salt, svartpeppar och riven ost. Hacka de färska örterna och blanda i smeten.
Kavla ut degen eller tryck ut den med tummarna i en pajform (ca 23 cm) med hög kant eller en springform med löstagbar kant. Se till att degen hänger lite utanför kanten när du förgräddar pajskalet för annars hasar den ner och blir tjock. Grädda i 15 minuter i 200 grader.
Fyll pajskalet med zucchini, knipplök, tomater, mangold och oliver. Fördela äggsmeten så jämnt som möjligt och skjutsa in pajen i ugnen, grädda cirka 45 minuter i 200 grader.
Låt den svalna, ställ i kylen tills imorgon och låt den sedan värmas upp i en 30 gradig bil medan du tar ett varv i Wanås skulpturpark. Avnjut sedan pajen med en krispig sallad och goda vänner.

Receptmakare: Maja Atterstig & Anna Bergenström (pajdegen)

16 juni 2011

Rostad färskpotatis, primörer & chèvre

Härmed utfärdar jag en varning för känsliga läsare. Jag är otäckt käck och matbloggig och jag vet inte hur det har blivit såhär men nu är det som om det här är mitt enda sätt att skriva på. Huga. Vad ska jag ta mig till?
Nästa inlägg får jag försöka göra till något annat, en erotisk novell kanske? Eller bara försöka låta bli att skriva om goda minnen och undvika adjektiv. 

Min vanligaste rätt i sommartid kan vara ugnsrostad färskpotatis. Första gången jag provade att tillaga de små knölarna på det här sättet var för kanske fem år sedan och jag minns det som igår. Ja, det är sant, jag gör faktiskt det. Receptet hade jag läst på något sånt där kort som man kan ta gratis i matvarubutikerna och jag fullkomligt älskade smaken. Att det är bekvämt och relativt snabblagat gör också sitt. Plus att jag aldrig varit något stort potatisfreak. Förmodligen på grund av att jag varit omgiven av potatisland under min uppväxt.
Se till att tillaga potatisar som är jämnstora och helst i mindre storlek. Jag tycker bäst om när de har storleken av en färsk aprikos (en sån liten sketen som man bara hittar i Sverige) och rostas hela. 
Prova att variera rostningen med kallpressad rapsolja och olivolja samt med olika kryddningar (dillfrö, timjan, rosmarin, spiskummin). Glöm inte salta ordentligt.  
Man kan blanda dem till en potatissallad med vinägrett, äta som tillbehör i stället för kokt potatis, doppa i smält smör eller skiva dem kalla på mackan dagen efter tillsammans med stark hårdost (eller färskost för den delen), tomater och lite färska kryddor. 
Efter en lång dag på stranden, en promenad därifrån och ett studiebesök på ICA Maxi i Västra hamnen knåpade jag och Moa ihop den här rätten. En enkel varm rätt på grönsaker som ligger helt rätt i tiden.



Rostad färskpotatis, primörer & chèvre
  • knipplök
  • färskpotatis
  • zucchini
  • roccula
  • chèvre
  • vaxbönor, gröna el gula
  • valnötter
  • olivolja
  • dillfrö
  • färsk dill 
  • färsk persilja
  • salt
  • svartpeppar
Värm ugnen till 200 grader och lägg bakplåtspapper på en plåt. Skrubba potatisen och putsa löken men ta inte bort blasten. Lägg dem på plåten och ringla över olivolja. Skiva zucchinin i tjocka skivor och blanda runt i en skål med olivolja och riktigt rikligt med dillfrö och bred ut dem på plåten vid potatisen. Salta allt. Rosta i ugnen tills allt är fint brunt och genombakat. Kan hända att löken blir klar före det andra eller att blasten blir lite bränd, ta ut dem i så fall. 
Koka upp vatten med lite salt och lägg i vaxbönorna. Tiden, håll koll på den, och spola av bönorna när de är spänstiga men mjuka. Vänd runt med olivolja, citron, salt och färsk dill. 
Rosta valnötterna i torr panna eller i ugnen. 
Bygg ett tjusig hög med bönor i botten följt av de rostade grönsakerna och smulad chèvre på toppen. Kasta på en näve färska örter och de rostade valnötterna.
Klart att äta!

Receptmakare: Moa Björnson & Maja Atterstig



15 juni 2011

Crêpes i O:et

En middag som kommer sig av en tillfällig hemifrånrymning. Jag ska spendera två nätter på Regementsgatan 14 och får checka in i det här vackra rummet.


Ett av de finaste rummen jag bott i. Tack Gudmund!


En fredagkväll i kollektivet O:et i ordet börjar med strålande sol rätt in i köket. Jag går genom två mörka korridorer och så öppnar det stora köket upp sig framför mig. Jag badar i ljus och senare även i bubbel och kärlek från Moa och Olof. Det är en sån där stund som jag väntat på och sett framemot, det är en kväll som är en början på en planlös helg.
Vi lagar crêpes på Olofs initiativ och dricker bubbel och äter rostade nötter på mitt. På Moas initiativ knapras det finncrisp med gorgonzola, jordgubbar och basilikablad. Det är en helt ny och snygg kombination.


Olof och Moa skålar in helgen. Livet. Sommaren. 


Olof har en idé om att göra en vegetarisk variant på dillkött i form av crêpes med stuvade morötter, dill och citron med tillhörande tångkaviar. Jag förstår inte riktigt hur han tänker och när Moa säger att det mer liknar lax med rom så känner jag att jag närmar mig det vi är på väg att skapa. Det är greppbart och inom räkhåll men jag är klok nog att inte lägga mig i fiskrätten utan ägnar mig åt svampfyllningen istället.


I det jämställda hemmet hjälps man åt med matlagningen. 


Det är Oloroson som är orsaken till svampfyllningen. Flaskan stod öppen och ropade på mig i köket och jag kunde inte låta den dö i sin ensamhet. Och eftersom jag lärt mig att Oloroso sherry och svamp är som ler och långhalm så föreslog jag en andra fyllning bestående av gräddig svamp med Oloroso och persilja.
Förslaget antogs.


Olof jobbar på de stuvade morötterna. 


I takt med att solen går ner går humöret upp och doften av nystekta pannkakor, sherry och rotfrukter svepar upp och iväg över Davidhall. Hettan stiger i köket och jag som alltid fryser är smålycklig över att klara av att laga mat i bara ett linne. Crêpesstekningen föll på Moas lott och det tar hårt på henne. Så i rädsla för överhettning tar hon sin flykt till balkongen för att kylas ner.


Några djupa andetag och så på det igen.


Lagom till serveringen kommer en andra Moa förbi, Moa G kan vi kalla henne. Hon kommer bara för att hon är så bra och för att kvällen är sådan - spontan. Allt är bara superlativ och jag vill inte trötta era öron med sånt där onyanserat hyllningstjafs så jag berättar om salladen istället.
På Möllevångstorget i Malmö står under vår och sommartid en man som heter Nisse och säljer grönsaker. Hans plats är alltid den samma och hans tomater alltid de bästa. När Nisse är på plats är våren på plats brukar jag tänka. Och när Nisses tomater är där på torget är sommaren här i Malmö. Och allt är på plats nu. Röda, gula, orange, gröna, randiga, rosa och nästan svarta. Han har tomater i alla former och färger och de kostar ingenting jämfört med hur mycket de smakar. Ibland säljer han även rocculasallad och den är alltid fuktig, krispig och storbladig. Det är kort sagt till Nisse man går om man planerar att göra en god sallad.
I salladen till crêpesen fanns där roccula, olika sorters tomater, ugnsbakad paprika (kvar sen en annan dag), svarta oliver, kruspersilja och lite dill.


Två rullar var är tillräckligt visar det sig. 


När solen smyger sig runt huset och maten är uppäten förflyttar vi oss till Olofs rum för lite på-maten-tobak, musik och efterrätt. Olofs och Moas respektive rum ligger med utsikt över kyrkogården, kanalen, biblioteket och den där skruvade byggnaden. Där är det kvällssol och fåtöljer uppställda mot varandra i en uppmaning till samtal. Jag blir nostalgisk i Olofs rum. I Elsas gamla fåtöljer, i det gyllene ljuset och i ljudet från den avtagande trafiken på Regementsgatan. Många timmar har vi suttit där. Många känslor har känts där, i kroppen när den tynger fåtöljen med trasig fjädring på vänster sida.
Men ikväll är det mest eufori.


När efterrätten nästan lagar sig själv. 


Moa vispar grädde, kokar kaffe och lägger upp jordgubbar i en skål. Och i kylen finns en supergod kladdkaka med en lapp som uppmanar kollektivmedlemmarna att äta upp den. Så vi äter den och hyllar Josefin, bakerskan, på avstånd. Och allt är bara sådär bra som det kan vara efter en middag och före en dansig kväll med de bästa av människor.


Moa G tänder torson. 


Som så ofta i mina recept så finns här inga bestämda måttangivelser och det är för att jag lagar mat på en höft. Kanske börjar jag mäta mängderna till en början för att underlätta för er men sedan brukar det spåra ur. Så ni får göra likadant. Gissa, chansa och framförallt titta och smaka. Så blir det bra.
Jag måste motvilligt erkänna att jag kände viss skepsis mot tångkaviaren ihop med crêpes och morötter men lyckligtvis var det helt i onödan för det blev helt över förväntan och jättegott. Lite pressad citron över crêpes på tallriken och så små skedar av tångkaviar bredvid. Strålande!


Crêpes med morot, dill & tångkaviar
  • crêpes
  • morötter
  • mjölk
  • smör
  • mjöl
  • dill
  • citron
  • tångkaviar, svart
  • vatten
  • salt
  • vitpeppar
Sätt någon på pannkaksstekningen.
Skala och tärna morötterna smått. Koka dem i lite vatten tills de har lagom tuggmotstånd. Spara spadet som blir över. Gör en vit stuvningssås genom att smälta smör i en kastrull, vispa i mjöl och sedan vispa i morotsspadet och mjölk. Låt den puttra ihop under omrörning. Salt och vitpeppra. Rör ner morötterna och hackad dill. Smaka av.
Fyll crêpes med morotsstuvningen, rulla ihop och lägg i en ugnsfast form. Baka dem i ugnen en liten stund så de blir genomvarma. Servera med pressad citron och tågkaviar.

Crêpes med svamp, grädde & oloroso
  • crêpes
  • champinjoner
  • ostronskivling
  • lök
  • vitlök
  • oloroso sherry
  • grädde
  • mjölk
  • smör
  • krusbladig persilja
  • parmesanost
  • salt
  • svartpeppar
Sätt någon på pannkaksstekningen.
Putsa svampen och skär i mindre bitar. Finhacka lök och vitlök. Fräs löken i en klick smör i en djup stekpanna och lägg i vitlöken mot slutet så den inte bränns. Tillsätt svamphacket och fräs tills vätskan dunstat. Slå på en ordentlig skvätt sherry, sänk värmen och låt den sugas upp av svampen. Salta och peppra. Häll på grädde och låt puttra ihop under omrörning. Kanske behöver du tillsätta en skvätt vatten, kanske inte. Det beror på vilken konsistens du vill ha. Jag behövde i alla fall en skvätt vatten plus en redning av mjölk ihopskakat med lite mjöl mot slutet.
Finhacka en rejäl mängd persilja och rör ner den. Smaka av med salt och nymalen svartpeppar.
Sedan kan man välja om man vill ha parmesanosten i fyllningen eller riven och strödd ovanpå rullarna för gratinering. Parmesanost är ju torr och har man den ovanpå blir den liksom ännu lite torrare, men väl så god. Lägg på fyllningen på crêpes och rulla ihop. Placera dem tätt i en ugnsfast form och värm i ugnen en stund.

Receptmakare: Olof Werngren, Maja Atterstig & Moa Björnson