23 juli 2011

Version av Ängamat till mormor

Soppa är väl inte det första man tänker på en sommardag när hungern sätter in. Men när juli regnar bort och jag tillfälligt bor hemma hos min kära mormor passar det utmärkt som middagsmat. Jag tänkte på soppklassikerna Ängamat när jag kokade ihop den här. Jag ville göra en mjuk och snäll soppa med smak av säsongens goda grönsaker. Det viktiga här - precis som alltid - är fina och goda grönsaker och så ordentligt med örter.
Andra grönsaker som är goda i den här soppan är: blomkål, sockerärtor, spenat, vaxbönor.


Ätbara blommor som indiankrasse vill jag ha på allt från och med nu.


Sommarsoppa
  • knippmorötter
  • purjolök
  • broccoli
  • zucchini
  • potatis
  • tomat
  • grönsaksbuljong
  • vatten
  • vinäger
  • grädde
  • färska örter
  • salt & nymalen svartpeppar
Slanta morötterna, tärna potatisen, skiva purjolöken och zucchinin. Fräs purjolöken i smör i en stekpanna och gör sedan likasamma med zucchinin. Koka upp grönsaksbuljong och lägg i morötterna och potatisen. Koka, koka. När det är ungefär tio minuter kvar så sänker du värmen och lägger i broccolibuketterna och en tärnad tomat. I med purjolöken och zucchinin. Låt allt koka tills det är lagom mjukt. Slå på en skvätt vinäger, en massa färka hackade örter och smaka av med salt och svartpeppar. I med en stor skvätt grädde och red av soppan med lite mjöl.
Smaka, smaka, smaka.
Sleva upp och toppa allt med mera örter och ätbara blommor.
Servera med bröd och något proteinrikt som ägg.

Receptmakare: Maja Atterstig

22 juli 2011

Hemmavid bland hallon och krusbär

Tågresan genom granskog och förbi småsjö. Över hagar, genom sädesfält. Jag är på väg till det som räknas som hembygd. En pyttelitet gammalt brukssamhälle på gränsen mellan Närke och Värmland. Några bor kvar här men de flesta som jag en gång kände har flyttat. Somliga har kommit tillbaka. Jag flyttade för 12 år sedan och kommer aldrig komma tillbaka annat än som besökare och anhörig.
"Centrum" ser värre ut för varje gång jag tittar dit. Numera känns det som om enda chansen att sätta Svartå på kartan skulle vara genom att bli motiv i en uppföljare till Jan Jörnmarks bok Övergivna platser.
Det finns ett bostadsområde som heter Träsket. När jag bodde här förstod jag aldrig det roliga i det.
Min pappas nya sambo däremot, hon skrattade så hon dog.
Men litet bortanför det flagnade mintgröna gamla posthuset ligger en röd liten villa i två plan. Där bor familjen Atterstig, alltså den familj som jag tillhör. En grusväg leder in till huset och trädgården och på verandan prunkar pelargoner, fuchsior och petunior. I år går blomlådorna i rött, vitt och rosa.
På trappan sitter mamma och dricker elvakaffe. Bredvid henne finns mormor och en butterkaka.
(Vänta här nu, det var ju såhär det inte skulle bli i den nya bloggen. Jag skulle ju sluta brodera ut saker och ting och hålla mig till ämnet. Hålla mig i maten, hälla i mig drycken.)
Det fina med Svartå är till stor del minnena av det som varit. Att Emil, Petter och jag växte upp här och kände till varje gupp i grusvägen till Badland. Och så skogen. Och sjöarna. Naturen kan man lita på och luta sig mot. I mammas trädgård finns det också hopp. Så det är där man får hålla sig och gör man det har man goda chanser att ha det riktigt fint. Stundtals magnifikt.
Jag kom hit till Svartå idag. Klockan tolv kom jag. Klockan 13.22 sprang jag ut i skogen. Klockan 16.00 hade min storebror, lillebror, mormor och mamma samlats på verandan för att dricka kaffe och äta butterkaka och krusbärspaj. Det är så vi öppnar här. Med dubbla bakverk och fyllning från trädgården.
Mamma är självkritisk - som få men inklusive mig själv - och tyckte att den vanliga varianten på pajen med rabarberfyllning var godare men det ser jag snarare som ett tecken på bortskämdhet i krusbärslandet än något att lita på och agera efter. Man tackar inte nej till krusbär, det gör man bara inte. Man tackar JA hel-versalt, går ner på knä och säger till herr Krusbärsbuske "Riv mig, riv mig över hela kroppen, riv mig där huden är som tunnast och låt det blöda, bara du låter mig röra vid dig igen. Bara du ger mig frukt i år igen."
Att sätta rabarber framför krusbär är som att svära i kyrkan. Intet ont mot rabarber, det är en förträfflig köksväxt med massa möjligheter.
Efter regn kommer sol och efter krusbär kommer hallon. Och vid sidan av min mormors hus, i början av skogspartiet gick jag rakt in i jättestora buskar med gula hallon. Jag har varit där tidigare, men kan inte minnas att jag plockat gula.
Jag höll mig i skinnet och plockade bara en liten skål, lagom att göra fem hallonmojitos på. I mammas trädgård växer det nämligen mynta som man får skörda med lie så vad passar bättre att använda den till än som drinkingrediens. Mormor tyckte dock att det var lite väl mycket "gräs" i drinken. Nåväl, hon tillhör inte mojitogenerationen så jag ska inte klandra henne.


Lillebror Jon hugger in i blåbärsglass som matchar tröjan och krusbärspaj.


Storebror Petters och mitt gemensamma kännetecken - fräknar på armbågarna.


Gula hallon i överflöd utanför mormors hus.


Som bartender i huset har man utsikt över trädgårdslandet och Storbjörken.


När solen sänkt sig är det dags för grillning nere vid sjön.


Krusbärspaj
10 bitar
pajdeg
  • 4 dl vetemjöl
  • 200 g smör
  • 1 msk vaniljsocker
  • 2 msk vatten
  • 2 msk vispgrädde
fyllning
  • 400 g krusbär
  • 100 g mandelmassa
  • 2 ägg
  • 1 äggula
  • 1 citron, saft och skal
  • 50 g smör
  • 1 dl socker
Pajdeg: Blanda ihop alla ingredienserna och arbeta ihop dem till en pajdeg. LÅt den vila kallt i en timme.
Kavla ut 2/3 av degen och lägg den i en pajform (ca 23 cm). Nagga botten med en gaffel och fäst kanterna med aluminiumfolie eller se till att degen hänger lite ovanför kanten på formen.
Grädda skalet i 200 grader i 5-10 minuter.
Fyllning: Riv mandelmassan och skalet av citronen. Pressa ur saften ur citronen. Smält smöret i en kastrull. Vispa ägg, socker och äggula i en skål och tillsätt blandningen till det smälta smöret. Sjud alltsammans på svag värme i några minuter. Ta kastrullen från värmen och blanda ner mandelmassan och citronen. Rör till en jämn smet.
Fyll det förgräddade skalet med krusbären och fördela fyllningen ovanpå. Kavla ut resten av degen och sporra ut remsor. Lägg dem som ett galler ovanpå. Grädda pajen i 200 grader i 15-20 minuter. Servera pajen ljummen med glass.

Receptmakare: Monika Ahlberg (ur boken Rosendals trädgård) i remix av Anne Atterstig


Hallonmojito i Svartå
  • hallon
  • mynta
  • lime
  • råsocker
  • rom
  • soda
  • is
Mortla mynta, socker och limeklyftor. Släng i en näve hallon och mosa till. Krossa is och lägg i ett glas. Lägg på hallonblandningen och fyll upp med rom och soda. Skål!

(Jag har aldrig sagt att jag är bartender (jag är en palsternacka) så ha överseende med mitt primitiva sätt att göra drinkar.)

19 juli 2011

Gnocchi di patate, svamp, vaxbönor & feta

Det här är en klassisk Maja-rätt, en så kallad mat-på-hög-rätt. Enkel, med få ingredienser och byggd efter modellen färska grönsaker + kolydrater + protein + ost + nötter/fröer + smaksättare. Det går sällan fel och kan varieras i oändlighet. En mycket bra modell att utgå ifrån när man inte orkar eller kan komma på någon "rätt" att laga. 
Den främsta anledningen till att jag delar just den här skapelsen med er är sättet att tillaga gnocchin som jag tycker är smått revolutionerande (Tack Göran & Maggi!). När jag skriver gnocchi menar jag de små runda och massiva pastaklumparna gjorda av potatis som man kan köpa vakumförpackade i kyldisken. Eller - om man har ork och lust - mecka ihop själv. Den här gången använde jag gnocchi av märket De Cecco.
Vanligaste sättet är att koka dem i vatten några minuter, precis som vanlig pasta, men det är långt ifrån det godaste i min mening. Jag tycker de lätt blir slemmiga och stabbiga av kokningen. Om man istället steker dem på medelvärme i olivolja får de en fin krispig yta, godare smak och ett mjukt men tuggigt innehåll. Det tar bara några minuter och det enda man kan ha i åtanke är att de är godast om de får behålla sin kripsighet vid servering och alltså inte hamnar under någon såsig sås. 

PS. Sandra, tack för finaste middagssällskapet, alla ord och delade erfarenheter. Önskar det var Malmö och inte Göteborg du ska flytta till. DS




Gnocchi med vaxbönor, ostronskivling & feta
  • vaxbönor, färska
  • ostronskivling
  • gnocchi di patate
  • fetaost
  • rostade hasselnötter/mandlar
  • kruspersilja, hackad
  • timjan
  • olivolja
  • smör
  • salt & nymalen svarteppar
Koka vaxbönorna i saltat vatten tills de är lagom mjuka och spänstiga. Spola och snoppa av kvisten. 
Putsa svampen och dela i mindre bitar. Stek den ganska hårt i smör och färsk timjan. Salta och peppra ordentligt. Hetta upp en skvätt olivolja i en stekpanna (teflon eller annat glatt material) och fräs gnocchin på medelvärme under omrörning tills den blivit gyllene och alldeles krispig. 
Lägg bönor i botten av en tallrik, sprinkla på lite god rödvinsvinäger och olivolja. På med gnocchi, stekt svamp, kruspersilja, fetaost och rostade nötter. Dra ett par varv med pepparkvarnen och servera med en grönsallad. 
Smaklig spis!

17 juli 2011

Snabbsaltad gurka

Och så slog det mig att det är ju ingen idé att safta och sylta och konservera sommarens frukter och grönskande grönheter för jag kommer ju inte vara här i höst när det är dags att avspisa dem. Nej, jag kommer ju vara på en ö mitt ute i Atlanten och äta passionsfrukt och sötpotatis och kanske bada när solen går ner här hemma och man vill återuppleva sommarens sötma genom till exempel en körsbärsmarmelad eller saltgurka.
Lite tråkigt kan jag tycka, jag som gillar att lägga in och konservera. Men så kunde jag ändå inte låta bli att köpa mig något kilo västeråsgurkor på Möllevångstorget häromdagen, de var för fina för att motstå. Och man ska leva nu och jag tänkte att om jag nu är sugen på saltgurka ska jag minsann ge mig saltgurka!
Anna Bergenströms kokbok Annas Mat hittade jag receptet nedan på snabbsaltad gurka och det passar mig och min situation perfekt då gurkorna är klara att förtäras redan efter en vecka och bör vara uppätna innan löven faller från träden och planen lyfter till Sao Miguel. 

Jag tillägnar Moa mellanbjörnen Björnson det här inlägget då jag delar mitt finaste minne av snabbsaltad gurka med henne. En sen eftermiddag efter strand och badhäng gick vi förbi Ica Maxi för att handla lite middagsvaror då tre otroligt starka begär kom över oss: Saltgurka, nötter och lakrits. Och så var vi sådär härligt livsbejakande (som bara vi kan vara) och gav oss själva precis det vi ville ha. Solen sänkte sig över asfalten och nyponrosorna och vi åt gurka direkt ur burken som sig bör. 




Snabbsaltad gurka
  • 1 kilo små västeråsgurkor
  • 1 liter vatten
  • 4 msk salt
  • 2, 5 msk ättika
  • 1-2 tsk socker
  • 15 svartvinbäsrblad
  • (1 dillkrona)
Skrubba gurkorna mycket noggrannt och picka några hål i varje gurka med en potatissticka eller annat spetsigt så att lagen lättare tränger in. Varva gurkor och svartvinbärsblad i en stor kruka. Rör ut salt, socker och ättika i vattnet (kallt kranvatten) och slå det över gurkorna. Ställ kallt i kylskåp. Gurkorna är klara av avspisas efter en vecka och bör sedan konsumeras inom två månader. 
Lycka till!



Receptmakare: Anna Bergenström ur Annas kokbok