13 augusti 2011

Björnbärsmarmelad från Knivsåsen

Hela knivsåsen är full av björnbärsbuskar och Gaby står på huvudet och fastnar i hullingarna.


Det fina med björnbär är att de mognar långsamt så man kan plocka från och med nu ända in i september.


Lyfter man blicken från buskarna så ser man Dalby stenbrott. En dag då vinden inte piskar och det är höstväder
är det fantastiskt fint att bada där. Det gjorde jag på förra årets björnbärsutflykt i september. 


Lilasvarta björnbär, orange le Cruset och knallgrön limefrukt för ögat. 


Medan jag kokade marmelad i köket satt Gaby och Anna och övade inför en spelning. Kan inte tänka mig
bättre soundtrack till ett björnbärskok. 


Björnbärsmarmelad med lime
2 liter björnbär
8 dl socker
3 dl vatten
2 lime
Koka socker, vatten och limejuicen i en tjockbottnad gryta tills det är 112-114 grader. Häll i de rensade björnbären och rör om då och då. Skumma av om det behövs. Låt koka tills det är 106-107 grader eller när marmeladprovet visar önskat resultat.
Slå upp på rena burkar och förslut.
Vill du veta hur man förbereder burkarna på ett bra sätt för att undvika mögel vid konservering så kan du läsa det här.

12 augusti 2011

Polenta, ostronskivling, vaxbönor & confiterad tomat


Moa stannar tiden klockan sju en fredagkväll. 


Hur en tänkt kantarellrisotto slutar i en hög med polenta, ostronskivling och bakad tomat orkar jag inte riktigt redogöra för, det har jag redan gjort en gång, för Moa G på min dagbädd förra fredagen när det begav sig. Det är ofta en lång kejda händelser, associationer och idéer som tills sist blir någon sorst maträtt i min värld.
Moa kom hem till mig och firade helg. Med sig hade hon en flaska bubbel, Prosecco la Robinia, lite solsken och ett paket L&M. Vi tog plats i min röksoffa nedanför fönstret, intog lite tobak, några glas och varandra. Moa stannade tiden med mitt timglas och medan vi satt där, uppe i vårt snack och lilla rus kom min tillfälliga amerikanska gäst in i rummet. Hon sa Hej och att vi såg ut ha en magisk stund och lite senare smög hon in i rummet och tog en exponering med sin kamera för att sedan försvinna.
Kvar var vi, min dagbädd, en Italiensk mat på hög och en flaska Vicar's Choice, Barrel fermented chardonnay. Det var en fantastisk kväll. Moa hon kan njuta av maten som ingen annan, eller i alla fall visar sin njutning som ingen annan. Hon himlar med ögonen, skrattar högt, skakar på huvudet, knäpper ihop sin händer framför sitt bröst och bara ser helt lycklig ut.

Senare när mörkret fallit, timglaset vänts några gånger och äventyrslustan gjorde sig påmind gav jag Moa ett förslag. Moa, peppen själv, var såklart på och en stund senare klättrade vi över staketet till Sorgenfris södra kyrkogård. Det var en mörk himmel med moln ovanför oss, ganska varmt ute och lite fuktigt efter kvällens regn. I den romska delen brann det massor av levande ljus. Det såg ut som en motsvarighet till allhelgona. Vi hittade en gräsplätt utan gravar i närheten av ljusen. Under trädet bredde vi ut vår filt, dukade upp kaffe och efterrätt. Kladdkaka, plommon kokta i mörkt sockerlag, vitt vin och kanelstånd och så vaniljglass till det. Och så satt vi där och fikade och fnittrade och tittade oss omkring och undrade varför man aldrig gjort det tidigare - haft picknick på kyrkogården en mörk sommarnatt. Allt var så fint. Magi igen. Sedan la vi oss ner på den ena filten och drog en andra över oss och tittade upp på himlen.  Löven susade i trädet ovanför oss. Det var så mysigt och vi var de enda i hela världen. Och samtidigt som vi slocknade tändes stjärnorna över staden. Förmodligen tog det inte mer än fem minuter innan vi sov. Inte för att det var planerat, utan för att det inte gick att motstå.
En tid senare, vaknade vi plötsligt av kylan. Ingen av oss visste hur länge vi sovit eller vad klockan var. Vi bara skrattade. Skrattade och samlade snabbt ihop våra grejer. Skrattade och huttrade och hoppade över staketet och in i mitt trapphus. Skrattade och mötte grannen Henri och katten Astro i trappen och han sa att klockan var två och att klubben på Moriskan var tråkig och att vi verkade stenade. Egentligen var det nog lönlöst att försöka övertyga honom om att vi inte var stenade utan bara legat och sovit på kyrkogården ett par timmar denna fredagnatt. Det lät liksom inte klokare.
Inne i min säng sov amerikanskan gott ovetande om äventyret som fanns runt hörnet och jag och Moa sa farväl till varandra efter ännu en fantastisk kväll.


Småtomater från Möllevångstorget innan långbakningen.


Rosmarinen utanför köksfönstret.


Polenta som steks för fina ytan. 


Färdig mat serverad på dagbädd.  Morötterna är en bonus. 


Mat på hög i Italien
  • småtomater
  • ostronskivling
  • vaxbönor
  • polenta
  • citronskal
  • parmesanost
  • grönsaksbuljong
  • balsamvinäger
  • råsocker
  • chiliflingor
  • färsk rosmarin
  • sherryvinäger
  • hasselnötsolja
  • olivolja
  • smör
  • salt & nymalen svartpeppar
Tomaterna: Sätt ugnen på 100 grader. Dela de små tomaterna i halvor och lägg i en form. Slå på olivolja och salt. Baka i ugnen tills de krympt och smakar typ tio gånger tomat. Det kan ta tre timmar. Tycker man att man har bråttom så ökar man temperaturen och minskar baktiden. Men tomaterna behöver ingen underhållning så du kan underhålla dig själv på annat håll för att få tiden att gå.

Polentan: Sedan är det dags för polentan. Koka upp 9 dl grönsaksbuljong och vispa ner 2 dl polenta. Sänk värmen och rör ordentligt tills den tjocknat till en gröt. Rör, rör, rör i ungefär 7 minuter. Tillsätt rivet citronskal och riven parmesan. Smaka av med salt om det behövs. Smörj en ugnssäker form med olivolja och slå i polentan där. Låt stå i kylen minst en timme för att stelna. När det är dax att äta hettar du upp en skvätt olivolja i en teflonpanna och skivar polentan i tjocka skivor. Stek dem gyllene.

Vaxbönorna: Koka vaxbönorna i saltvatten tills de är lagom al dente. Slå av vattnet och skölj dem kalla. Snoppa av skaften och lägg tillbaka dem i grytan och ställ på den avslagna plattan. Slå på en skvätt hasselnötsolja, lites herryvinäger, en klick smör, salt och nymalen svartpeppar. Rör om så bönorna blir insmorda. Ställ åt sidan.

Svampen: Dela svampen om den är stor. Smält smör i en panna och stek svampen hårt. Salta och peppra ordentligt.

Balsamicosirapen: Koka upp balsamvinäger, lite socker och chiliflingor i en liten kastrull. Låt den sjuda på medelvärme och vispa runt tills den tjocknat. Den ska vara syrlig, söt och het. Och som sirap i konsistensen.

Rosmarinen: Smält smör i en panna och fritera kraftig färsk rosmarin däri tills den är krispig.

Sedan är det bara att bygga en hög av maten. Toppa allt med smörstekt rosmarin, balsamicosirap och riven parmesanost.

Receptmakare: Maja Atterstig

9 augusti 2011

Kesoröra med basilika, oliver & äpple

En dag i Örebro, hos min vän Lotta fann jag en stor basilikaplanta på hennes balkong. Bladen var så stora att man kunde använda dem som parasoll. Eller i alla fall hatt. Lotta hade i (numera) vanlig ordning köpt hem lite goda ätbara grejer och gett mig fria händer i köket att hitta på någon middagsmat till oss. Jag gillar det förtroendet och att hon sedan mycket föredömligt kan släppa kökskontrollen och gå och sätta sig i ett annat rum ända tills det är dax för dukning.
Nu råkar det här vara ett par veckor sedan och jag har glömt bort vad det var jag lagade för något, men en grej minns jag och det är kesoröran. Så här kommer en skiss på den. Röran äter man med fördel till olika typer av kokta eller ugnsbakade rotfrukter, en matig sallad eller på en smörgås. Mycket enkelt och yusen gånger godare än de där färdiga smaksatta kesotyperna.


Palsternackan med basilikahatten.


Kesoröra till grönsaker
  • keso
  • matyoghurt
  • citronskal
  • färsk basilika
  • färsk kruspersilja
  • svarta oliver, urkärnade
  • äpple, knaprigt
  • purjolök el salladslök
  • citronolivolja
  • salt & nymalen svartpeppar
  • rostade solroskärnor, som topping
Hacka äpplet, de urkärnade oliverna, basilikan och persiljan. Strimla löken mycket fint.
Rör ihop keso, matyoghurt, finrivet citronskal. Tillsätt det hackade och strimlade och smaka av med olivolja, salt och svartpeppar. Strössla över solroskärnor precis innan servering.

Smaklig spis!