26 augusti 2011

Italiensk helkväll med få ingredienser

En sommar har hunnit passera sedan jag var på Bülow Hübesväg hos Susanne och Niklas den där kvällen då jag blev så yr att jag ramlade i golvet när jag kom hem. En sommar och ganska många äventyr. Då blommade körbärsträden utanför fönstrena och vi åt grillad sparris. Jag skrev en hyllning till Bill & Bull som de också kallas. Nu var det så dags igen, i måndags efter arbetet tog jag bussen ut till huset och slog mig ned i de mycket snyggt rödmålade gamla grythyttanstolarna. Solen stod lågt och sken rakt på oss på balkongen och jag behövde inte lyfta ett finger på hela kvällen (eller jag gjorde klart en björnbärspaj men ändå) och inte Susanne heller. Vi bara satt därute i det varma ljuset medan Niklas svepte fram och tillbaka från köket med mat och vin. Då och då slog han sig ned, åt med oss, babblade och sökte lite bekräftelse. Sen försvann han igen.




Det äts mycket italienskt i det hemmet och så även denna afton. Det var Italien från början till slut med en avstickare till Portugal i form av portvin och så kanske Sverige i form av Björnbärspaj.
Först ut var svarta oliver, italienska bubblor från Rotari och ett turkost fat med tunt skivad rättika strösslad med salt. Perfekt. Lätt. Läskande och bubbligt. Aptitretande. Rättikan och jag är inte särskilt nära vänner, det ska erkännas, men jag har i alla fall ett gott öga åt henne. Och att servera henne på det här sättet kändes uppfriskande. Jag tänkte genast på mina goda knäckemackor med smör, tunt skivad rädisa och salt. Rättikan är som en utspädd variant på rädisan.
Sedan kom en förrätt. En riktig klassiker men i lite annorlunda snitt. En Caprese. Men här var det tomater i klyftor, en stor bit buffelmozzarella, hela basilikablad och rikligt med olivolja, svartpeppar och så lite salt. Niklas är mycket noggrann här och låter hälsa att bara det bästa är gott nog. Och det gör han med all rätt för ska man laga mat med få ingredienser och utan vidare tillagning så är det urviktigt att de smakar ordentligt. Så det ska vara närodlade tomater som fått mogna på sin egen kvist (och inte i ett kallt lastutrymme på en båt som läcker olja), buffelmozzarella och ingen smaklös kossevariant. Sedan ska olivolja vara ofiltrerad av en så fin sort som man har råd med.
Och det är gott. Det är en dröm.




Medan jag och Susanne satt och snackade på balkongen stod Niklas nedanför och tjyvlyssnade eller klippte saliva till varmrätten. Vad han än pysslade med så kom det då och då någon kommentar. Salvia är en tålig kryddväxt som klarar vintern ute i stora krukor. Den kan bli stor som en buske och jag har en känsla av att många inte riktigt vet vad de ska hitta på med den. Därför tycker jag att det är extra kul att slå ett slag för denna förträffliga ingrediens. Men det är samma sak här, bara bra salvia är bra nog. Gud förbjude den där veka plantan som Santa Maria hetsdriver fram i växthus och sedan säljs i minikruka på matbutiken. Den går inte att jämföra med de vackert ludna silvergröna, kraftiga bladen som en riktiga planta skryter med. Det är blad som klarar av smörstekning utan att smula sönder.
Så stod det snart en portion Salvia e Burro på bordet framför mig och det bubbliga vinet hade bytts ut till ett rött lika italienskt. Salvia e Burro är en rätt bestående av fett, kolhydrater och så en del kalcium skulle jag vilja säga. Ingredienserna är få och resultatet fantastiskt.
Niklas låter hälsa att den färdiga gnocchin från De Cecco är så god att det inte är värt att göra egen och vill man inte ha gnocchi så är det gott med stora vita bönor eller någon annan pasta av god kvalitet. Och när vi kommer till smöret så säger herr Hedin att det finska mejeriet Valio gör ett godare smör än Arla. Det är tydligen lite syrligare. Jag har ingen kommentar till det men ska å det snaraste göra en alldeles egen empirisk studie i ämnet.

Nu kanske ni tänker att man inte orkar äta mer efter en sån smörstinn italienare. Men då har ni fel. För vid det här laget stod en björnbärspaj på eftervärme i ugnen och bara väntade på att få bli snittad och serverad. Ja visst. En paj som var mitt lilla bidrag till kvällen. Pajreceptet hittar du här och lite kort kan jag berätta att det var pajskal fyllt med björnbär från Knivsåsen och en smet på mandelmassa och ägg smaksatt med lime. Den var inte så tokig den heller men ärligt talat kanske lite overkill i sammanhanget. Men Bill & Bull de åt så snällt och jag likaså och sedan stod det plötsligt ett fat med honungsmelon och  jordgubbar framför mig. Och i min hand hade jag ett glas port och Niklas sa "Eller hur är det gott med ett vin som är sötare än frukten!". Att jag till detta hade plats för någon ruta choklad med salmiakfyllning och en ruta chilichoklad det får ses som ett mirakel.
Solen försvann och jag började frysa trots den mängden vin som runnit ner i min strupe. Susanne hon blev tydligen jättefrusen jättesnabbt för helt plötsligt låg hon under täcket. I sin säng. Och kvar var jag och Niklas. Vi spelade klassisk musik och fyllesnackade en stund innan jag samlade ihop det lilla vett jag hade kvar och ringde en taxi hem. Och så var den aftonen till ända.
Ettusen och två tack och av med hatten och bock och bug för en alldeles utsökt måndagskväll. Hade alla veckostarter varit som denna hade jag rullat fram på Malmös gator på min egen kropp istället för på cyklens två hjul.


Bill & Bull i randigt & rutigt. 


Caprese Hedini
  • solmogna tomater
  • buffelmozzarella
  • färsk basilika
  • olivolja, av god kavlitet
  • salt
  • svartpeppar
  • ljust surdegsbröd
Halvera eller klyfta tomater beroende på storlek och lägg på en tallrik. Lägg en bit mozzarella brevid, på med en näve basilikablad och ringla över rikligt med olivolja. Vrid några varv med pepparkvarnen och sinlga salt till sist. Rosta skivor av bröd och servera till.


Ja, om gnocchini simmar i smält smör har man gjort rätt. 


Gnocchi con salvia e burro
3 port
  • ca 30 blad färsk saliva
  • 100 - 150 g smör
  • parmesan
  • 1 pkt gnocchi
  • nymalen svartpeppar
  • flingsalt
Klipp så många salviablad du tror ni vill äta. Smält smöret i en panna tills det bubblar, lägg i salvian och låt de fräsas tills de är krispiga. Ställ pannan åt sidan och plocka upp bladen. Koka gnocchin en ligt anvisning på paketet. Blanda smör, gnocchi, salt och sjuka mängder nymalen svartpeppar. Servera i djupa tallrikar, lägg på salviabladen och riv över rikligt med parmesanost. Ät på momangen, för som herr Hedin säger "Pasta väntar inte!"

23 augusti 2011

Plommondessert & en ursäkt

Kära kära,
klockan är nu strax före tio, det är tisdagkväll och jag har tagit plats i min säng. Jag harklar mig, samlar kraft och ber om ursäkt. Jag har misskött mig, jag vet. Palsternacksbloggen har varit åsidosatt ett tag. Annat har  kommit emellan. Viktiga saker. Sådant som måste göras nu och inte sen. Sådant som, om det görs nu, skapar fri tid senare. Om en dryg vecka.
Så jag ber om en nypa tålamod. Kanske kan ni roa er med annat under tiden. Gå ut och plocka bär, baka en paj, ligga med någon, knäcka extra i ett gatukök, skriva en novell, vad vet jag. Jag lovar och svär att det kommer bli bättring. Jag kommer komma tillbaka med besked och från en annan plats på kartan. Från ett nytt hus, ett nytt kök och med nya utsikter.

Här bjuder jag i alla fall på en efterrätt som jag gjort med mindre variation tre gånger under sensommaren. Plommon, svenska Opal, finns nu på torget och de kan man använda till mycket gott. Plommonchutney, plommonpaj, plommonmarmelad med cognac, plommonkompott, plommonkaka, stekta plommon med glass och så...

Inkokta plommon
3 port.
  • 12 plommon
  • 1 dl råsocker el muscvadosocker
  • 1 dl vitt vin
  • 1 - 2 kanelstång
  • 2 dl vatten
  • glass el grädde
Koka ihop en lag på vatten, socker, kanelstång och vitt vin. Låt det koka tills det blivit lite simmigt och lägg då i hela eller halverade plommon. Sjud några minuter och ställ åt sidan. Låt stå tills det svalnat eller gärna ett par timmar.
Servera som en enkel dessert med en klick vispad grädde smaksatt med vanilj eller en skopa glass. Det är inte alls dumt att ha till en kaka av choklad eller varför inte en vanlig sockerkaka.

Smaklig spis!