1 oktober 2011

Salladsceremoni

Sallad.
Sedan jag kom hit för snart en månad sedan har jag haft salladsfrossa. Nästan en om dagen. Improviserad av det som funnits i min kyl, i min fruktskål och i min trädgård. Vissa bättre och mer minnesvärda än andra. Såklart. Även när jag äter lunch ute så blir det ofta sallad här då andra vegetariska rätter sällan imponerar, om det ens finns några på menyn. Men salladerna brukar vara okej. Kanske inte de mest innovativa men i grunden är de bra för de byggs av goda, riktigt färska grönsaker som smakar så där som grönsaker ska göra.

Här är några exempel på de sallader jag knåpat ihop och satt i mig på sista tiden. Allt mycket, mycket enkelt och byggt av ganska få råvaror. Inga krusiduller. Bara skölja, skiva, hacka och servera. På sin höjd en marinering, stekning eller kokning för att förädla något.
Det här är min receptmall på en riktigt mättande sallad för en vegetarian:

  • någon sorts salladsblad eller kålsort
  • något proteinrikt som baljväxter, ost eller ägg
  • någon grönsak som vuxit under jord
  • några grönsaker som vuxit över jord
  • en frukt, torkad eller färsk
  • rostade fröer, kärnor eller nötter
  • något fluffigt och kolydratrikt som bröd, bulgur, couscous, pasta, quinoa
  • en vinägrett på någon olja, något syrligt, något sött och något salt





Med marinerade bönor & druvor

  • huvudsallad
  • paprika
  • gurka
  • morot
  • gröna oliver
  • vita bönor, kokta
  • blå vindruvor
  • basilika
  • olivolja
  • vinäger
  • honung
  • salt
  • nymalen svartpeppar

Marinera de vita bönorna och druvorna i en vinägrett av olivolja, vinäger, salt, svartpeppar, färsk basilika och honung. Lägg salladen på ett fat, skiva morot, gurka och paprika. På med lite oliver. Och så bönorna. Och de obligatoriska fröna.




Med fikon, het paprika & bönröra


  • huvudsallad 
  • röd paprika
  • tomat 
  • gröna oliver 
  • vita bönor 
  • färska fikon 
  • vitlök
  • timjan
  • mynta
  • olivolja
  • piripiri
  • salt
  • svartpeppar
  • råsocker
  • balsamvinäger 
  • rostade pumpafrön

Stek tärnad paprika i olivolja och tillsätt en skvätt balsamvinäger, pyttelite piripiri, en nypa socker, salt och peppar. Lägg sallad på ett fat, klyfta fikonen, tomaterna och släng på lite oliver. Gör en bönröra genom att hetta upp olivolja i en panna, mosa ner vita bönor, en vitlöksklyfta och smaka av med timjan, salt och peppar. Den ska inte stekas till en kaka eller så utan bara mosas varm. Servera till salladen, på eller bredvid. 
Toppa kalaset med rostade frön och lite mynta. 




En färskost som den på bilden kostar ungefär 1 euro här och finns i några olika varianter gjord på ko eller getmjölk. Jag gillar den mer och mer och extra god blir den om man häller av spadet den ligger i, hackar lite örter och slår på en skvätt olivolja och låter den vara på ett fat i kylskåpet en eller ett par dagar. Då blir smaken mer koncentrerad och en aning syrlig.
Här en färskost gjord på getmjölk toppas med svartpeppar, olivolja och lite rosmarin. Och så några färska fikon till. Man kan äta den så här rakt av bara, som en förrätt med bröd eller ha vid sidan till en sallad. Eller att lägga på smörgåsen till frukost. Mycket mycket gott och beroendeframkallande.
Jag ska göra lite mer seriösa försök att marinera färskost och jag återkommer om det.




Med zucchini, kikärtor och färskost

  • huvudsallad
  • morot
  • zucchini
  • kikärtor
  • russin
  • persilja
  • vitlök
  • rostade mandlar
  • olivolja
  • balsamvinäger
  • honung
  • salt
  • nymalen svartpeppar

Marinera kikärtorna i en vinägrett av olivolja, balsamvinäger, honung, salt och peppar så länge som du har möjlighet. Gärna över natten.
Lägg sallad på ett fat, skiva morötter mycket tunt med osthyvel eller kniv. Skiva zucchinin i rundlar, hetta upp olivolja och stek dem på båda sidor. Tillsätt lite hackad vitlök mot slutet och salta och peppra. Lägg dem på salladen med kikärtorna. Släng på en näve rostade nötter, några sultanrussin och klippt persilja. Servera med färskost och bröd.

Receptmakare: Fru Palsternacka

29 september 2011

Nötter

Nötter från trädet hassel.

Medan stormen rasar här och där:

Jag hittar en skål full av hasselnötter med skal. Inte så att jag inte visste att de fanns här, men jag hittar dem nu, igen, ser meningen med att jag köpte dem. 




Jag önskar att någon kunde betala mig för att jag bara skulle få fortsätta leva mitt liv såhär. Jag lovar att jag hade gjort det bra. Jag vill ha en mecenat. Någon som ger mig en liten lön så jag i godan ro kan ägna ett par timmar åt att slå hasselnötter med en kötthammare och dokumentera det hela grundligt. Någon som betalar en ringa slant så jag kan tänka, skriva, simma, skapa. Och vara ensam. Så jag kan cherish my obsessions, som Monica Fagerholm så fint säger i radioprogrammet Havet (med tema ensamhet).
Är det inte så att man ska göra det man är bra på, att man ska få betalt för det man gör bäst och det är det som är arbete?
Jag är bra på att ge små saker och händelser stor mening och ordentligt med utrymme. Jag är bra på att följa min känslor slaviskt och att förälska mig i fantastiska människor i smått omöjliga situationer. Och jag är bra på att dokumentera det. Att dela det med andra.

Efterlyses:
Person med tillräckligt stabil ekonomi (eller bara ett enormt stort hjärta och goda intentioner) som kan ge mig månatlig lön så att jag kan fortsätta leva mitt liv så som jag gör nu. 100 % fullt ut. I utbyte gör jag mig själv, samhället och även den här personen en tjänst genom att göra det jag är bäst på. Det hela kommer dokumenteras på olika sätt och delas och spridas till allmänheten genom diverse medier.

Om jag ändå är ute och efterlyser mecenater så kan jag passa på att upplysa om att Olof Werngren och Jonas Liveröd också hade behövt en varsin mecenat. De hade uträttat stordåd (det gör de redan i och för sig) på varsitt håll och tillsammans. Samhället behöver dem, deras hjärnor och att de kan skapa helt ohämmat och utan ekonomisk stress. 




Jag är kanske förälskad. Jag vet inte. Men dum i huvudet är jag i alla fall. Det är ett som är säkert. Eller så kanske man kan kalla det kreativ. Du kanske tittar på mig och ser en lycklig idiot som tror hon har all tid i världen?

Jag har i alla fall tappat greppet. Och jag gillar det.

Tillbaka till hasselnötterna.
Terapi är dyrt och jag försöker leva billigt. Hasselnötter däremot är det mycket förmånligt pris på här på Sao Miguel. Cirka 40 kronor för ett kilo. Färska. Vackra. Med skal. Odlade nästgårds.
Så vad gör man om man behöver tänka, känna, reflektera och få ut någon sorts frustration över sakernas tillstånd (och samtidigt lever med idéen om att allt man gör ska resultera i något)?
Jo, om man är en Palsternacks Maja så sätter man sig och börjar hamra. Lugnt. Metodiskt. Bestämt. Hasselnöt för hasselnöt.
Och så tänker man på personen. Man knäcker en nöt för varje år vi levt utan att veta om varandra. Det tar 13 minuter och 50 sekunder. Man för statistik: 

- Fyra av de här nötterna är tvillingnötter
- Fem nötter har ingen nötkärna utan är bara tomma skal. De ryker när de slås sönder.
- En nöt har en kärna som är spektakulärt liten.


Resterande mängd av vår gemensamma ålder är fina, stora och goda nötter. 




Personen som är anledning till det här hasselnötshamrandet har ingen aning om det här. Han vet inte att jag slår kötthammaren i bordet denna förmiddag samtidigt som jag tänker på honom, hans händer, hans alldeles för varma ord. När jag tänker på att han har ett tydligt sammanhang som jag står utan så slår hamrar jag lite extra hårt. När jag tänker på att han ska flytta tillbaka till ett annat land går hammaren nästan genom bordskivan. Och när jag tänker på att den här flytten iscensätts om ungefär en månad så undrar jag vad fan jag sitter här och hamrar nötter för.

Vi har ju ingen tid att förlora. 



 

27 september 2011

När maten är överflödig

Det råkar vara så att det har dykt upp något. Någon.
Mina dagar som tidigare följde ett visst mönster har nu rubbats. Mina tre matlagningstillfällen per dag har reducerats till ett. Kanske inget. Ibland två. Ambitionerna sänks när hungern anfaller plötsligt och vissa gånger är de helt obefintliga, ambitionerna. En toast. Ett vitt näringsfattigt bröd.

Jag har varit i ett äventyr, på många platser hemifrån. Jag har ätit smörgåsar, kanske någon sorts pasta. Maten är inget att tala om, den är sekundär. Maten är energi för att orka gå, stå, se, leva, simma, skapa, tänka, springa, klättra. Maten är energi för att orka känna.

Men en riktigt fin Caponata gjorde jag faktiskt. Eller Vi gjorde den ihop. Jag bjöd med personen som är måltavla för dessa känslor ut till mitt hus. Jag hade planer på trerätters middag och det här är vad vi skulle ätit om inte klockan blivit så mycket och känslorna så starka. Om det inte råkade vara en solnedgång och ett hav som var så inbjudande att vi var tvungna att hämningslöst kasta oss i.

Idén om en middag
  • Slät soppa på ugnsbakad butternutsquash smaksatt med ingefära, färsk koriander och grädde. 
  • Sallad av frissésort, färska fikon, färskost av getmjölk, timjan, rostade mandlar och vinägrett. 
  • Caponata med bröd. 
  • Skivor av banankaka stekt i smör och socker serverad med vaniljglass och passionsfrukt. Och en kanelpuff.  

Istället för detta blev det en uppvärmd låtsas-borsjtj (den ryska rödbetssoppan men i en portugisisk version) från dagen innan. Vi åt den efter vi badat, när kroppen var lite nerkyld och vi stod i köket och skulle laga maten. Den tjänade sitt syfte: stillade den värsta hungern och värmde oss inifrån.
Sedan blev det en caponata. En bättre variant än den jag gjorde häromdagen och receptet kommer nedan. Caponata med bröd.
Och så en sallad av frissésort med skivad kålrabbi och äpple, lite rostade frön och vinägrett.
Efterrätten bestod av en stjärnhimmel utan dess like.


Ungefär såhär. Fast tusen gånger mera. 


Caponata No. 2
  • 2 små auberginer
  • 1 liten röd paprika
  • 4 tomater
  • 1 stor gul lök
  • 2 vitlöksklyftor
  • 1 dl sultanrussin
  • en massa gröna oliver utan kärnor
  • några msk tomatpuré
  • piripiri
  • färsk persilja
  • fänkålsvippor
  • 1 skvätt vatten
  • olivolja
  • salt & nymalen svartpeppar
  • honung
  • rödvinsvinäger
Tärna auberginen i kuber om ca 2x2 cm, lägg i ett durkslag, salta ordentligt och rör om. Låt stå och dra en halvtimme. Skölj kuberna och torka av på hushållspapper/rinna av i durkslaget.
Hacka löken, vitlöken och tärna paprikorna och tomaterna.
Hetta upp en rejäl skvätt olivolja i en panna och stek auberginen ordentligt gyllene. Ta åt sidan. Stek sedan lök och tillsätt vitlök mot slutet så den inte bränns. Tillsätt paprikorna och låt fräsa en stund. Rör sedan ner auberingerna och tomaterna. Krydda med tomatpuré, salt (försiktigt) och peppar, slå på en skvätt vatten och låt puttra kanske 10 minuter. Rör sedan ner grovt hackade gröna oliver och russin och låt puttra en stund till. Smaka av med vinäger och honung samt en skvätt god olivolja, salt och svartpeppar. Rör ner en stor mängd hackad bladpersilja och även fänkålsvippor (om du har) vid servering. Smaken ska vara mustig och sötsur.

Ät nu, sen, imorgon eller om en vecka (javisst, har du bara täckt caponatan med ett lager olivolja och förvarar den i kylen så håller den sig fint).

Receptmakare: Fru Palsternacka