2 november 2011

Värmande linsgryta i stormen


André och jag gick ut för våg-skådning i kvällsljuset. 


En andra storm drar in över Azorerna och gör att vinden viner rakt igenom mitt dåligt isolerade hus. Jag får ställa in mina planer på att gå till byn och arbeta för regnet piskar hårt och det är så mycket motvind att jag måste kämpa för att ta mig framåt. Men jag gillar storm och ibland är det bra när naturens krafter tar över och sätter dagordningen. När man får tänka om och anpassa sig. Så trots att det är ljummet ute bestämmer jag mig för att plocka fram den enda ullklänning jag har med mig hit. Med raggsockar, långkalsonger, varm klänning och stor sjal runt halsen sular jag runt här hemma och myser. Tittar på när Atlanten brakar loss nedanför klipporna. Än så länge är vågorna nog inte högre än kanske åtta meter så den här stormen kommer inte slå några rekord om den inte anstränger sig lite mer. Men vackert är det, så otroligt vackert.


Badplatsen i Caloura.


Och en storm kommer sällan ensam. Den här stormen drar också med sig orosmoln in över min horisont. Det är kärlek och arbete och pengar och framtid och ja det där helt vanliga, livet, som fått molnen att stacka ihop sig. Det är ingen idé att fly från såna känslor, det bästa man kan göra är att titta på dem, prata om dem, mäta dem och så försöka lösa problemen eller alternativt inse att det inte finns några riktiga problem och istället släppa taget. Men man kan behöva hjälp på traven. Och den hjälpen stavas bland annat energi.
Energi kan man få på olika sätt men när jag skriver energi här så är det lätt att räkna ut att jag menar mat.
Mat som värmer en frusen kropp och mjukar upp en något stel själ och ett spänt sinne.

Jag lagar en improvisationsgryta. Plockar fram det ätbara jag hittar i kylen medan André sitter vid mitt köksbord och dricker ett glas vin innan han far iväg ett par veckor. Han frågar vad jag lagar men jag har inget bra svar. För jag vet inte ännu. Den som stannar får se men han stannar inte utan går till grannparet för att bli bjuden på pumpasoppa och när han sedan återvänder för ytterligare några glas vin så har grytan gjort mig varm och lätt till sinnes. 


Bättre på bild före än efter. 


Den här grytan av gröna linser och rotfrukter påminner lite om den här favoriten. Det är det lena, snälla, varma, kryddiga och smöriga som förenar de två. Men den här linsgrytan är billigare och mindre komplicerad och löser därmed fler problem (så som ekonomiska och tidsrelaterade).
Jag hittade en ensam rödbeta i kylen och valde att ta med den men rödbeta är ingen bärande ingrediens här. Man kan lika gärna offra någon annan ensam rotfrukt. Sötpotatis och morot däremot är viktigt och att det är gröna linser istället för röda då de röda lätt kokar sönder. Mitt kryddförråd är mycket begränsat här om ni funderar på varför jag använder timjan i tid och otid. Jag är visserligen förtjust i timjan men om jag varit hemma i mitt egna malmökök hade nog inte timjan åkt ner i grytan i första taget. Dock blev jag mycket positivt överraskad över att timjan och ingefära var så gott ihop så jag tycker ändå ni kan ge det ett försök även om era kryddhyllor svämmar över av mer exotiska kryddburkar.

När man väl lagat en sån här varm och välkomnande maträtt så tycker jag att man ska jobba på samma tema med drycken. Ett rödvin kan gå bra om man hittar något som passar men annars föreslår jag te. Och om ni låter mig specificera så säger jag te på färsk ingefära, saft av citron och en liten sked honung. Här på Azorerna är de bra på te, och då inte bara på att odla det som jag skrev om här, utan på att ha det som måltidsdryck.


Linsgryta är ju ingen snygg mat.  Det vet vi ju redan. 


Linsgryta med sötpotatis & kanel
5 port.
  • 1 stor morot 
  • 1 sötpotatis 
  • 1 rödbeta 
  • 1 stor gul lök 
  • 2 dl gröna linser, torkade 
  • 2 vitlöksklyftor 
  • 1 burk hela skalade tomater 
  • 1-2 tomatburkar vatten 
  • 1 buljongtärning 
  • 1 tsk torkad timjan 
  • 1 msk finhacka ingefära 
  • 1 kanelstång 
  • piripiripasta el annan het chili 
  • salt 
  • smör efter behov 
Tärna rotfrukterna i centimeterstora kuber. Hacka löken grovt och vitlöken fint. Hetta upp olivolja i en stor kastrull och fräs löken mjuk, tillsätt vitlöken mot slutet med rotfrukterna. Fräs lite och rör. Slå på linser, tomaterna (som du klippt sönder i bitar med en sax), buljong, ingefära, timjan, kanelstång och fyll konservburken med vatten och slå på det också. Rör runt och låt puttra under lock tills allt blivit mjukt. Rör om då och då och tillsätt mer vatten om det kokar torrt. Salta mot slutet och krydda upp det med lite chili om du vill det. Rör till sist ner en klick smör, så stor som du känner behov av. Är oron stor och förbränningen hög så ta i ordentligt, annars kanske några matskedar är tillräckligt. Eller struntar du helt i smöret om du till exempel vill göra en vegansk gryta.
Servera med råris, sallad och te på ingefära, citron och honung.


Varför inte passa på att ligga lite när det ändå är för blåsigt för att flyga runt? Det här paret hade det
gött under hela min lunch! 


Receptmakare: Fru Palsternacka