8 november 2011

Saltbakade kastanjer



Klockan är 17.08 och det är söndagen den 6 e november då jag påbörjar mitt livs kortaste blogginlägg. Varför då, kanske du tänker nu?
Jo, därför att det är bra att utmana sig själv. På alla sätt och vis.

Varje dag när jag passerar huset där Andre bodde och tittar på kastanjeträdet som slängt ifrån sig sina frukter ner på marken provocerande nära mina fötter tänker jag på vad jag ska göra av de där kastanjerna. Hur det ska gå till när jag blir av med min kastanje-oskuld. Men tanken kommer aldrig så långt för min brist på erfarenhet stoppar mig. Jag har två minnen av kastanjer i min mun. Det första mötet utspelade sig i Ljubljana hösten 2006 där Emma (tror jag att det var) bjöd mig på en rostad kastanj som hon köpt ur ett sånt där för sydeuropa typiskt "kastanjestånd". Jag vill minnas att jag saknade salt och tyckte att de var för mjöliga. Andra gången var hemma hos Kim (a k a risottodrottningen här på bloggen) när vi bodde grannar på Ängeholmsgatan 4. Kim bodde på tionde våningen och jag på den andra. Kim bjöd mig på sofistikerad mat då och då så som kastanjer eller färska kronärtskockor. Kim hade nyligen kommit tillbaka efter ett liv i Frankrike och det hade satt sina spår. Jag tror inte att det var kärlek jag kände den gången på tionde våningen heller men det är så länge sen nu och jag har mognat och blivit övertygad om att jag gillar kastanjer.
Nåväl.

Igår handlade jag kastanjer i grönsaksståndet i byn och så sökte jag på internet efter idéer på tillägningssätt och hittade något som kändes rätt och bekant: saltbakade kastanjer. Enkelt och relativt snabbt. Någonstans läste jag också att kastanjer är feta och mättande och man behöver inte så många per person. Jag tog fasta på det tipset och kryssade cirka tio kastanjer och ställde in dem i ugnen. Efter dryga tjugo minuter trodde/tror jag de var klara. Tanken var från början att de skulle fungera som tilltugg till en blomkålssoppa till min och Marias söndagsmiddag. Men Maria hade fått en allergisk chock och kunde inte ta sig hit till Caloura och jag var alldeles för disträ för att tajma soppan och kastanjebakningen så jag fick äta dem alldeles ensam och som snacks. Så kan det gå. Och tur var väl kanske det för jag hade inte velat att någon skulle se mig när jag försökte sätta i mig de där nötterna. Man kan säga att det var motsatsen till sofistikerat tillvägagångssätt. Jag funderar på om fransmännen, som ju förknippas med kastanjer och elegans, har något särskilt verktyg för att öppna och skala dem, något i stil med en hummerkniv (eller är det hummergaffel). För det kan inte vara meningen att det ska se ut som ett slagfält omkring en och man själv känna sig som en gris medan man försöker pilla i sig kastanj efter kastanj. Snälla hjälp mig någon! Hur gör man det här på ett snyggt sätt?

På internet skriver folk kommentarer om att det är så mysigt med kastanjer och att det är det perfekta snackset ruggiga höstkvällar och de målar upp den ena bilden mer romantisk än den andra och här sitter jag ensam mitt på blanka dagen och dricker vin och grisar ner. Det stämmer liksom inte.

Klockan är 17.28 och det är fortfarande söndagen den 6e november och jag avslutar mitt livs kortaste blogginlägg. Punkt.

Men nej förresten, smaken, jag måste ju säga något om smaken. Supergott. Mumsfilibabba. Sött, mjukt, nötigt. Jag är frälst. Jag är en frälst gris. Och imorgon gör jag förmodligen saltbakade kastanjer som jag äter med smör och salt igen.




Saltbakade kastanjer
  • kastanjer, (såna som man äter, inte de man plockar på sorgenfrikyrkogården om hösten och stoppar i fickan) 
  • grovt salt 
  • smör 
  • salt, fling eller strö 
Värm ugnen till 200 grader. Tvätta och torka kastanjerna. Snitta ett kryss i toppen av dem. Lägg de på en bädd av grovt salt i ugnsfastform och baka i ugnen cirka tjugo minuter. Försök ät dem snyggt med smör och lite salt.
Tänd en eld. Kyss någon. Gå till sängs. Eller se en film.
Kastanjer gör sig bäst på kvällen om man inte är utomlands och köper dem färdigrostade från ett kastanjestånd.



Blomkålssoppa

Sopa do dia. Dagens soppa. I stort sett varje gång jag äter lunch ute så låter min beställning på knackig portugisiska såhär "Uma sopa do dia se faz favor.". Till denna soppa ofta en Baguette com quejo fresco, alface, tomate, azeitonas e oregano (färskost, sallad, tomat, oliver och oregano) eller en Baguette com omelete, alface e tomate. På Multimediacaféet (ja visst, det heter så, de har både internet och film där) där jag äter lunch om jag är i byn och fotograferar mitt på dagen så har de goda omelettbaguetter. Där steker de omeletten med örter och finhackad lök. Likadant är det på Bar CC i Ponta Delgada där jag och R äter frukost ibland.

Nåväl. Som jag sagt tidigare så är experimentlustan i köket inte så stor här på Sao Miguel och det gör mig stundtals lite olycklig (varför inte ändra det där receptet och minska buljongen när det blir för salt gång efter annan eller varför inte hacka ner en ört eller pressa några droppar citron när det är så lätt att göra stor skillnad?). Men trots att de här Sopa do dia är enklast tänkbara släta soppor så har jag ändå tagit dem till mitt hjärta och numera vill jag sleva i mig en skål varenda dag. Antingen som en lunch med tillbehör eller som en förrätt på en middag.

Nedanstående soppa skulle man aldrig kunna bli serverad på restaurang, den är alldeles för "tokig". Äpple i soppa! Och citronskal" VA?!

Men som ni ser så är det inte några andra smaksättare än just äpple och citronskal. Jag höll mig i skinnet och lät bli att krydda den. Vill man så kan man istället variera soppan vid servering. Det fina då är att om man som jag är ensam men lagar mat för fyra så har man chans till fyra olika soppor men med samma bas. Ja ni fattar poängen.




Krämig blomkålssoppa med äpple
4 port.
  • 1 blomkålshuvud ca 400 g.
  • 1 sötpotatis eller 
  • 2 potatisar 
  • 1 syrligt äpple 
  • 1 gul lök 
  • 1 vitlöksklyfta 
  • 7 - 8 dl grönsaksbuljong 
  • ½ citron, finrivet skal 
  • 1 dl vispgrädde 
  • rapsolja 
  • salt 

Hacka löken, tärna potatisen och äpple och skär blomkålen i buketter. Fräs löken mjuk och glansig i en skvätt rapsolja. Tillsätt finhackad vitlök, potatis, blomkål och äpple och fräs en minut under omrörning. Slå på grönsaksbuljongen och låt koka under lock i cirka 15 minuter tills allt blivit mjukt och fint. Ta kastrullen åt sidan och mixa soppan helt slät. Tillsätt vispgrädde och koka upp. Smaka av med salt och finrivet citronskal.

Servera soppan med till exempel: rostade nötter / stekta kantareller / färska örter / finhackat äpple/ smörstekta persiljerötter / smörstekt salvia.

6 november 2011

Rapport och recept från ananasplantagen

Under den vecka som min mor var här på Sao Miguel hann vi inte bara besöka teplantagen i Gorreana och Porto Formosa, vi hittade även - efter mycket runtirrande i bil - fram till en av ananasodlingarna i Faixa de Baio. Om man ska göra en lista över de ätbara saker som Sao Miguel är känt för så finns ananasen helt klart med där tillsammans med te, biff, ost, likör och passionsfrukt för att nämna några. Det speciella med ananasen här är att den odlas i växthus - estufas - året runt och har en otroligt god smak. När jag var här i april och första gången smakade på den lokalt odlade ananasen visste jag inte var jag skulle ta vägen, den var så jävla god rent ut sagt.

För att vara lite mer konkret och övertygande i mitt slagslående för den azoriska ananasen följer här fem argument:
1. Doften. Jag skulle kunna ha en ananas i köket bara för att den sprider en fantastisk doft. Söt och fruktig.
2. Saftigheten. Det rinner när man skär i den och man får stundtals surpla i sig bitarna.
3. Smaken. Söt som få. Fruktig (ja det är ju en frukt). Lite kokosaktig. Lätt parfymerad.
4. Storleken. De finns i alla varianter från mycket rar mini-ananas lagom till en riktigt sugen person till bjässe-ananas lagom till ett helt kompani.
5. Priset. Mellan 1,5 - 2,0 euro per kilo brukar man få betala för ett gott ananasexemplar på marknaden.






Som besökare på det plantaget vi var på så får man själv gå runt och kika på området. Det finns skyltar utanför växthusen där de olika stegen i odlingen beskrivs så man kan enkelt följa processen från liten planta till stor planta med ananasfrukt mogen för skörd. Det är lite som i matlagningsprogram på TV när kocken säger " Nu sätter vi in kakan i ugnen och så ska den bakas där i fyrtio minuter men eftersom det här är TV så har jag redan förberett det här." och så plockar han/hon fram en färdiggräddad kaka ur ett skåp och de kan raskt hoppa vidare till nästa steg. Här kan man snabb-spola sig igenom ett helt års arbete, det är nämligen så lång tid som det tar att odla fram en enda frukt.






Så vad gör man då med ananasen här?
I den tillhörande butiken på plantaget där vi var säljer de förutom (överprisad) färsk ananas även förädlad sådan i form av chutney, likör och marmelad. Men ärligt talat så är det nästan en skam att prata om det som de pysslar med där som förädling, jag skulle nästan vilja kalla det förstöring istället för jag anser nog att när ananasen är så där god så är det bästa man kan göra med den att stoppa den rakt in i munnen, utan krusiduller eller omvägar genom kastruller eller alkohol. Jag vet inte vad det handlar om men på den här ön har man en förmåga att söta allting så till den milda grad att det knappt är ätbart (och även om det är ätbart så bör man inte äta det för att det är just så mycket socker i det).

Jag gissar att det är som med svenska jordgubbar. De första gubbarna för säsongen är snudd på heliga och de ska ätas solvarma och med så få tillbehör som möjligt (lite socker, mjölk eller glass på sin höjd). Det verkar de flesta anse. Men sedan när man lassat in några liter, kalendern visar juli månad och priset dumpats ner till 15 kronor litern då fylls matsidorna i tidningar och på internet med förslag på hur man kan förädla denna räda läckerhet. Man ska "spara sommaren" i form av sylter och safter och marmelader och kompotter och rom topf och chutney. Och jag är inte den som är den. Jag älskar att "spara sommaren". Tyvärr sparar (läs snålar) jag ofta så länge att den till slut möglar i sin burk (då jag snålar lite med sockret).






Hur som helst. Lever man med konstant tillgång till fantastisk ananas är det klart att man vill experimentera och använda den på olika sätt. Det får man ju förstå. Så för att leva upp till detta med att vara en matblogg och inte bara en pratblogg får jag lov att leverera - om inte helt tydliga recept - så i alla fall några uppslag på vad man kan hitta på med sin ananas. Jag ska erkänna att under min vistelse här har jag aldrig förädlat denna ananas i något annat än en fruktsallad så recepten är inte beprövade av mig. De är resultatet av en scanning av internet samt tidigare ananaserfarenheter.
Nu ska jag hålla käften och ni hålla till godo!

Tips på vad du kan göra med en färsk ananas: 
  •  Skala, skiva och pudra med kanel. 
  •  Skala, skiva och stö över rostade kokosflak. 
  • Skala, skiva och strössla med rivet lime eller citronskal. 

Enkla efterrätter med ananas som bärande ingrediens som kräver lite mer arbete :
  • Gör en god fruktsallad med ananas, apelsin, banan, äpple och gör en marinad av passionsfruktskött, färska hackad mynta, lime-/citronsaft, honung. Toppa med en näve rostade och grovt hackade mandlar. 
  • Skopa upp fin vaniljglass i en skål och servera med färsk skivad ananas, passionsfrukt och mynta. 
  • Stek kokosplättar och servera med färsk ananas och tjockyoghurt smaksatt med vanilj och lite honung. Puffa på kanel. 

Tips på vad du kan göra om du sitter inne på en burk (eller föredrar att göra en lyxvariant på följande recept med färsk ananas):