7 december 2011

Fänkålssoppa med kardemumma

Det är år sedan nu, som jag en vacker dag kom hem till Kim och blev bjuden på en len och fin fänkålssoppa smaksatt med kardemumma. Sedan dess har den bott i mitt hjärta och minnet av smaken i mitt  gomsegel. Jag vet inte exakt hur hon gjorde den eller var hon hittat receptet men jag vet att jag blev mycket imponerad och smått lycklig av idéen att lägga bullkrydda soppan. Nu har jag försökt återskapa något liknande. Om den är lika god eller har samma ingredienser som den Kim gjorde har jag ingen aning om, men man behöver kanske inte jämföra de båda.
Jag tycker att den passar bra som förrätt till en bjudning. Den är tillräckligt läcker (ursäkta ordvalet men det är det närmaste jag kommer) för det.


En len fänkålssoppa med knäckebröd, lagrad svecia, päronskivor & svartpeppar. Gott!


Fänkålssoppa med kardemumma
4 port.
  • 2 fänkålsstånd
  • 2 potatisar, mellanstorlek
  • 1 gul lök
  • 8-10 dl grönsaksbuljong
  • 2 dl vispgrädde
  • ev. 1 dl vitt vin
  • hela kardemummakärnor
  • 1/2 eko citron, finrivet skal
  • olivolja
  • salt
Skölj och putsa fänkålen, skär bort spröten och dela den i mindre bitar eller strimlor. (Vill du servera några hela klyftor fänkål i den släta soppan vid servering så skär några bitar lite större och behåll en del av stammen där så att "bladen" hålls i hop under kokningen.) Skala och hacka löken. Fräs alltsammans mjukt och glansigt i olivolja tillsammans med lite salt och ca 20 kardemummakärnor. Skala potatisarna, tärna dem och lägg i bland fänkålen. Har du en skvätt vitt vin så slår du på den nu innan buljongen. Låt soppan koka på medelvärme i cirka en kvart tills grönsakerna är mjuka. Slå på vispgrädde och mixa soppan helt slät (glöm inte ta bort de hela klyftorna till serveringen). Koka upp och smaka av med rivet citronskal (och om du inte haft i vin kan du eventuellt vilja pressa i några droppar citronsaft), salt samt mortlad rostad kardemumma*. 

Smaklig spis!

Receptmakare: Fru Palsternacka och någon okänd

* Rostad kardemumma. Det har jag fått från Lisa Förare Winbladh. Hon skrev om att rosta kardemumma och mortla med råsocker för att ha att strö på den fantastiska havrekrossgröten. Och när jag gjorde den här fänkålssoppan provsmakade jag både mortlade kardemummakärnor som rostats på låg värme i stekpanna samt de orostade och jag upplevde att den största skillnaden var att pepprigheten delvis försvann vid rostningen. 

6 december 2011

Pumpa mot sjuka

Det här är ett minne, något som utspelade sig i en annan värld, i en annan tid. Men icke desto mindre aktuellt. Pumpa, morot och blomkål är fortfarande i säsong och minnen som detta bringar tröst när Malmös vindar piskar mig. 

Jag fick besök. En Moa B kom till min ö och mitt hus en dag i slutet på november. Det var så fint att få visa henne det som varit hela min värld en tid och att få det bekräftat genom hennes ögon, att det faktiskt existerade och inte bara var hittepå. Hon tog med sig en bit av Malmö till mig och sedan tog hon med sig en bit av Azorerna till Malmö. Hon blev som en brygga över Atlanten, både fysiskt och mentalt. 

Vi åkte på äventyr i Rs bil. Körde österut mot världens ände, Faial da Terra. Badade i havet och i varma källor. Tittade på platanalléerna och åt både goda och mindre goda soppor. Vi eldade i den öppna spisen och drack vin från grannön. Vi sprang i byn och träffade på en mystisk vitklädd man i Utkanten som gav oss tangerinas (en sorts citrusfrukt). Vi beundrade det stilla havet och efterfrågade en storm. 


Sjön vid Furnas. 


Kullarna kring Povoacao och lågt hängande moln.


Platanalléerna. Överallt plataner. 


Kullar i skymningsljus. 


Första hjälpen vid sjukdom: Azorisk frukost à la Palsternacka. Yoghurt med torkade fikon, kanel, linfrön.
Pao de mistura, kokt ägg, ost, smör, senap. Banan, tamarillos, apelsin och sharonfrukt.
Sallad, gurka, paprika, koriander. 


Sedan blev Moa sjuk (kan det ha varit de överväldigande vyerna vi såg?). Helt plötsligt bara. Och det var ju såklart tråkigt när det enda man vill är att äventyra men när vi väl accepterat Moas tillstånd så hade vi det ändå väldigt mysigt. Jag fick ta hand om Moa B så som man sällan får ta hand om en vän. Hon bäddades ner i solstolen utomhus under filtar och sjalar och satt i halvskugga ute på terassen och blickade ut över Atlanten. Jag satt bredvid och läste högt för oss båda ur den fina Sommarboken av Tove Jansson som hon tagit med sig till mig. Vi drack kaffe och åt typiska kakor och efter lunchen hade hon samlat så mycket energi att hon kunde köra oss båda till flygplatsen för att hämta upp R. Men sedan, efter ett besök på det jättestora köpcentrets jättestora supermarket gick det utför igen och hon fick bäddas ner inomhus på dagbädden i matrummet. 
Medan hon låg där och sjukade och feberyrade så var jag och R i köket och lagade middag, långsamt och omsorgsfullt. Och jag tyckte att det var fint på något sätt, att stå där och hacka i köket, dricka lite vin, småprata med R, lyssna på Agnes Obel och då och då kasta ett öga genom glasdörrarna till matrummet och se Moa, en del av Malmö och mitt liv där, ligga där och sova medan höstmörkret tätnade utanför fönstren. 

Som tur är hade Moa matlust trots sitt dålig tillstånd och när middagen var klar satte vi oss ner alla tre runt det stora bordet. Och jag vet inte om det var den ugnsbakade pumpan, atlantluften, vilan eller att Moas kropp var klok nog att inse att tiden på Azorerna inte bör spenderas i viloläge, men morgonen därpå så var hon först uppe av oss alla. Och när jag kikade ut i trädgården från sovrumsbalkongen så stod hon där och tittade på havet som om inget hade hänt. 

En vecka senare drabbades jag av samma plötsliga sjuka och det var min tur att bli ompysslad och ligga på dagbädd och äta pumpa och lyssna på högläsning ur Sommarboken. Den gången var det R som stod för omvårdnaden och han gjorde det så bra att även jag var på benen redan dagen efter. 
Så jag vågar nog påstå att pumpa är bra mot plötslig förkylning och viss feberyra. Högläsning ur sommarboken samt dagbäddsvila är också att rekommendera. 

Nu till maten jag lagade: Det blev en improviserad rätt på ugnsbakad pumpa, morot och lök som smaksattes med färsk koriander och lite citronskal. Till det så gjorde jag en blomkålskräm som jag ätit tidigare och hittat recept på i systembolagets kundtidning. För att göra det till en komplett måltid så hackade jag ihop en sallad samt rostade lite bröd. Vill man inte ha det så kan man kanske lägga till något med bönor för att få proteiner eller kanske matvete som utfyllnad. 
Och jag måste säga att både Moa och R gav såna fina omdömen om maten att jag just där och då kände mig riktigt stolt och här och nu ler lite åt minnet. 


Ugnsbakad pumpa & morot med blomkålskräm
  • pumpa 
  • morot 
  • gul lök 
  • vitlök 
  • koriander, färsk 
  • citron, finrivet skal 
  • olivolja 
  • salt & nymalen svartpeppar 
  • mandlar 
  • 1 litet blomkålshuvud 
  • 2-3 dl vispgrädde 
  • salt
  • sallad 
  • bröd 
Värm ugnen till 250 grader.
Skär morötter i grova bitar och pumpan likaså. Dela lökarna i kvartar och krossa vitlöksklyftorna. Lägg allt i en stor ugnsfast form och vänd runt med olivolja och salt och baka i ugnen tills det är mjukt och fint. Rör runt då och då. Håll koll på pumpan så den inte blir alldeles för mosig, det kan hända att du behöver ta ut den lite innan morötterna. När det är fem minuter kvar i ugnen så hackar du en näve mandlar och låter dem bakas med grönsakerna. Innan servering strör du över finrivet citronskal och hackad koriander.

Skölj blomkålen och bryt den i buketter. Koka den mjuk i vispgrädde på medelvärme.
Mixa den helt slät med stavmixer och smaka av med en gnutta salt.

Servera med en stor sallad och bröd, gärna rostade skivor eller stekta i smör.

Receptmakare: Fru Palsternacka

4 december 2011

Äppel-päppel-päron-paj

Saker och ting görs på rutin. Så även matlagning. Man ska göra en paj, det är höst eller vinter, och man tänker genast "Varför inte en äppelpaj?". Det är ju alltid gott. Och så blir nästa fråga om det ska vara en paj eller en smulpaj eller kanske rentav en äppelkaka? Men varför tänker man inte längre än så, varför tittar man inte bredvid de fina äpplena i disken, på de minst lika fina päronen?
Rutin. Vanesak. Trångsynthet.
Kanske.

Ett par dagar efter jag kom hem till Sverige så fyllde Anders år och jag ville göra en efterrätt att ta med till honom. Tidigare på dagen hade jag varit och inhandlat fina svenska Ingrid Marie äpplen samt Carola päron och så slog det mig att man kan ju faktiskt blanda de båda frukterna i en smulpaj. Löjligt enkelt.
Jag har ju snudd på fobi för att göra samma rätt två gånger på precis samma sätt och smulpaj på äpplen har jag ju gjort ett gäng gånger, på samma sätt. Men just den här dagen så blåste förändringens vindar i mitt kök i Malmö. För att testa ytterligare något nytt så tillsatte jag lite salt i smulet, något jag läst i ett recept nyligen, samt bytte ut en del av havregrynen mot blandade nötter och frön. En gnutta torkad ingefära kändes också passande till päronen.

Och resultatet?
Jo, mycket bra. Päronen är sötare än äpplena (beror ju såklart på vilken sort man tar men generellt har de ju mindre syra i sig) och jag kan tycka att de blir ett fint komplement, dessutom är de hårdare så pajen får både smältmjuka delar och lite mer tuggiga.




Päppelkaka med nötigt smul

  • 3 päron & 3 äpplen ca 800 g
  • citronsaft att pressa över
  • 125 g smör
  • 1,5 dl socker
  • 1 dl vetemjöl
  • 1,5 dl havregryn
  • 1,5 dl blandade nötter & frön (jag använde mandel, kokos, sesamfrön)
  • 1 tsk tsk mald torkad ingefära
  • 1,5 tsk flingsalt
  • 1,5 tsk kanel

Värm ugnen till 225 grader. Smörj en ugnsfast form med smör. Skölj äpplena och päronen och skiva dem på längden i tunna klyftor och lägg i formen, pressa över lite citronsaft. Nyp ihop övriga ingredienser till smulet och fördela det över frukten. Grädda mitt i ugnen i 20-25 minuter tills pajen fått fin färg.
Låt den svalna något och servera med glass, vaniljsås eller vispgrädde.

Smaklig spis!

Receptmakare: Fru Palsternacka