17 december 2011

Den maffigaste summeringen i mannaminne

Den 25e november år 2010 skrev jag det första inlägget under titeln "Varför är du här?" på den här matbloggen som fick namnet Den som äter palsternackor efter en kort tid som Karotin & Koffein.
I mitt första inlägg skrev jag om vad jag ville med bloggen, vem jag var och vad ni besökare skulle kunna förvänta er att läsa här framöver. Nu har det gått drygt ett år, mitt allra första år med epitetet matbloggare, och det faller sig väl på plats att:
  • Se över hur bloggen utvecklats, om jag uppfyllde mina planer och idéer. 
  • Göra en lista på det godaste jag lagat och ätit under året. 
  • Lista de lite mer minnesvärda blogginläggen. 
  • Säga Hej då och Tack för den här tiden till alla som läst det jag skrivit, kommenterat, ätit, uppmuntrat, rättat, tipsat och inspirerat. 
  • Säga Hej och Välkommen att flytta med mig in till mitt nya hem Matmolnet.

Och när ett år går till ända så har man också rätt att göra års-bästa-listor så det tänker jag också bjuda på. Jag kommer bland annat berätta om Årets godaste restaurangmat, nya upptäckter, inspiratörer, lärdomar i köket och årets godaste risotto. 

Ja som ni hör så kommer det här bli ett fullproppat och säkerligen extra långt inlägg så gnugga era trötta ögon, sila in en dubbel espresso i blodet och sätt era själva till rätta. 
Nu kör vi! 




Tillbaka till den 25 november igen. Jag minns väldigt väl den kvällen då jag satt i mitt vardagsrum och bestämde mig för att börja matblogga. Det skedde ganska plötsligt även om jag fått förslag och vissa påtryckningar redan innan från vänner och bekanta. Men såna där stora beslut måste komma inifrån och det gjorde det vid den här tiden. Jag mådde rätt bra vill jag minnas, jag hade varit i London tidigare under hösten och handlat fina matvaror och känt mig inspirerad, jag var så kallat "nybliven singel" (avskyvärt uttryck för övrigt) och hade "mer tid för mig själv" (har raddar vi upp klyshorna. Jag tror inte mina egna fingrar som hamrar detta på tangenterna). Jag var redo för att omfamna något nytt helt enkelt.

I mitt första inlägg beskrev jag mig själv så här: Maja Atterstig, en hungrig kvinna med kött på benen men utan djur i tarmen.
Det väckte starka reaktioner hos somliga som protesterade mot att jag skulle ha så mycket kött på benen. Men jag höll fast vid det, för det lät bra och nu har jag i mitt tycke ännu mer kött på benen (bildligt sett).

Jag lovade att bloggen skulle innehålla "alltifrån marmelader till knäckebröd och grytor kommer jag dela med mig av tips på allt som har med mat, ätande och drickande att göra. Historoier från middagar, recensioner av bra restauranger, berättelser från besök på fantastiska matmarknader, en och annan konstreferens samt en massa annat tugg." och när jag ser tillbaka så skulle jag nog vilja påstå att jag hållit mig ganska bra till ämnet. Bloggen har såklart utvecklats, sett lite olika ut i olika perioder, men grunden har nog ändå varit densamma: Recept med tillhörande matlagnings- och runtomkringhistorier. Rätt mycket tugg men förvånansvärt få restaurangrecensioner.

Bildspråket har varierat en del beroende på årstid och ljusförhållanden. Under vintern var det rätt på med blixt i taket och mycket uppifrån-perspektiv. Sedan blev det vår och jag skaffade en Iphone med fräcka appar och möjlighet att fotografera nästan hela tiden utan att släpa runt på storkameran. Därefter följde en kort splittrad period sett till bildspråket innan jag mer och mer övergick till att använda bara Instagram med filtret Early Bird samt Hipstamatic med objektivet Helga Viking. Jag fotograferade en hel del annat än mat och visade på bloggen men höll hela tiden fast vid idéen (som är Olofs) att aldrig visa några ansikten helt tydligt. Sedan bar det av till Azorerna och då försvann runtomkringbilderna med människor för där åt jag allra mest själv och jag gick in i min blåa period (någon sa att bilderna hade mycket medelhavskänsla så nu väljer jag att kalla det den blå perioden).

Och nu, nu är jag tillbaka i Sverige och det regnar förfärligt mycket och är alldeles mörkt och jag tror att jag är på väg tillbaka in i blixtens förlovade och upplysande land. Om jag ska fortsätta att dölja ansikten i bilderna har jag inte bestämt ännu. Lite roligt är det ändå att jag aldrig visat mig själv helt och hållet här på bloggen.

Men nu fick jag genast en mycket bra idé att göra någon slags styckningskarta över min kropp och fotografera det. Tänker lite som på de där gamla affisherna över kossor som nu hänger på varenda trend-ängsligt köttigt ställe där man "tar vara på allt från tand till task"




När det kommer till innehåll och framtida ambitioner så skulle jag vilja bli mer allmänbildande. Skriva mer om olika råvaror och gå in mer på djupet i maten. Jag faller alltid lätt ner i det babbliga, historierna om hur det hände sig när maten blev till, bakomliggande orsaker, personliga bryderier och så vidare. Och kankse är det just det som är min starka sida, kanske ska jag lämna proffssnacket åt de som verkligen kan det och istället tipsa er om att läsa bloggen Matmolekyler till exempel.

Men önska kan man ju alltid. Och när jag tänker efter så är det nog det jag önskar hela tiden, att bli lite mer proffesionell, att inte alltid fläka ut mig själv som nån annan Sidan Nie Pige i allt jag skriver och gör. Nu drar jag mig till exempel till minnes vad jag skrev i mitt ansökningsbrev till Nordens Fotoskola på Biskops-Arnö. Det var något om drömmar, om att vandra i Paris, att vara snygg, sväva lite ovanför marken och att aldrig vara bajsnödig.
Hahaha, nu skrattar jag faktiskt högt när jag skriver detta. Det är ju väldigt vågat. Jag kan liksom aldrig riktigt låta bli att klampa/tassa över de där gränserna. Och gissa om jag blev antagen?
Jajamensan. Tack Kjell Fredriksson till exempel.
Nu var det ju förvisso inte bara brevet de gick på, de tittade också på de många arbetsproverna som man skulle skicka in. Bland annat fick man i uppgift att göra bilder på temat "Min frukost". Perfekt, tänkte jag, den var ju enkel och så fotograferade jag min dåvararnde kille Mikaels nakna kropp. Nyckelben, höftben, ryggrad. Svartvitt, naket och knotigt. Väldigt gymansist-typiskt. 

Jag är mig själv lik och det glädjer mig ta mig tusan. 
Ja just i detta nu känner jag att jag gillar mig själv och det som är jag. Jag tillåter mig så många sekunders självgodhet som tar att säga Härrrlig på skånska. Men gillade mig själv gjorde jag knappast när jag skrev det här inlägget om "Bovetegröt & självförakt".  Jag gästbodde på ett verkligt fint vitt loft ett par dagar hos min vän A när det damp ner en artikel i Svenska Dagbladet som jag läste och gav mig ångest. Och så skrev jag "Så där ligger jag, i sängen bland allt det vita och vackra. Minnena från gårdagen och dagen innan - valrhonachokladen, surdegen, finvinet och hela veckans medelklassyoga - det känns inte lika kul längre. Smaken är fadd i munnen, inte sådär härligt fräsch." 
Det skadar inte att känna så ibland. Det kan vara uppiggande rentav att ifrågasätta, reflektera över sitt liv och såga sig själv jämns med fotknölarna. "Ibland vet jag inte vad som är viktigt. Känner mig aningen borttappad där upp på toppen. Lyckligt lottad men samtidigt lite som en bluff. Jag har planerat att göra bovetegröt till frukost - ekologisk och biodynamisk och grön och skön och så jävla medveten. Självföraktet växer men jag kokar den ändå." 




Och den där känslan är jag väl bekant med. Fortfarande. Men nu, precis just nu är det lite annorlunda. Jag har för tillfället väldigt dåligt med pengar då jag precis haft tre månaders uppehåll från mitt vanliga lönejobb. Jag har bott på en ö i Atlanten och inte konsumerat någonting annat än mat och
jag har mått väldigt bra och äntligen kommit en bit bort från de behoven. Jag vet ju att de bara är hitte-på, att de är konstruerade behov, att man kan slå sig fri av egen kraft om man har ork och vilja nog. Nu är jag tillbaka i staden igen och mitt i en julrush. Men det känns okej. Jag känner mig fri. Friare i alla fall. Och när jag är inne på det här så vill jag tipsa om min goda vän Emils blogg. Han la ner sin konsumtion helt och hållet ett år, cyklade tvärs över amerika och skrev om alltihopa. Mycket insiktsfullt och otroligt hoppingivande. Läs den bloggen nu, från början till slut, istället för att gå ut och handla julklappar! 
Då gör ni er själva och i stort sett resten av världen en tjänst.

Så där ja, nu har jag kommit en lagom bit bort från ämnet och kastar mig vidare in i en lista över om inte det godaste jag lagat under året så åtminstone en lista över mat som jag vill gräva fram ur arkiven och puffa lite extra för. Det börjar ju bli en del recept på bloggen och här får gamla och nya läsare en Palsternacksfiltrering. Utan inbördes ordning följer här länkar samt ett litet urklipp ur det jag skrev då det begav sig.

* Citron & ricottakaka med gärdde och plommon sylt
"Men, det var ett slit att göra kakan. Ojojoj. Skållning av mandel - tråkigt. Separation av sex äggulor och vitor - pilligt. Min högerarm krampade när jag var inne på avrivningen av den sjätte och sista citronen och jag tackade gud (mig själv) för att jag bett om att få låna grannfrun Henriks elvisp när det var dax att vispa smöret med sockret och senare även marängen. Jösses! Det blev en jättesmet. I min enfald tänkte jag att det skulle ta cirka 1 timme totalt att göra kakan. Jag tror vi landade på 3 timmar! Syrlig, mjuk, supersaftig och med mina favoritsmaker citron och mandel."

* Ugnsbakade jordärtskockor med mandelkräm
"De ugnsbakade jordärtskockorna jag nämnde i gårdagens inlägg var precis så goda som jag hade föreställt mig. Ja, till och med godare då tanken och föreställningen om något sällan överträffar den faktiska händelsen. Smaksensationen, näe den kan inte ens min vildaste fantasi trolla fram." 




* Marockansk gryta med kikärtstunnbröd.
"Men ni vill säkert veta hur grytan smakade: Supermegagott. Om det passade med kikärtstunnbröd till: Ja!"

* Sparris med brynt hasselnötssmör
"Jag vill skriva en haiku om sparris men vet inget om haiku så för allas bästa låter jag bli och delar istället med mig om idéer om hur man kan äta sin sparris."

Havrekrossgröt med hallon & kardemummasocker
"Jag gillar gröt. Jag gillar att göra en stor sats tidskrävande gröt och sedan spara den i kylen för att bara ta fram och värma på morgonen eller närhelst jag blir sugen. Tidigare har jag varit insnöad på olika varianter av bovetegröt men nu har jag hittat en ny favorit - havrekrossgröten."

* Svamp och rotfruktssallad med lagrad ost och brynt smör.
"Jag ska erkänna att jag aldrig brynt smör tidigare och det är ett av mitt livs större misstag! För oj oj oj vad det var gott. Jag utbrast i spontana glädjetjut när jag smakade av det varma smöret efter Mattias ömsinta behandling. Det smakade verkligen kola med nötter och efter jag droppat i lite sherryvinäger, några saltflingor och pepparkorn var det rena himmelriket som låg och skvalpade i koppen. "

* Morot och sötpotatissoppa
En av de godaste sopporna jag ätit i år. Söt, fruktig och kryddig. Med smak av kokosmjölk, ingefära och apelsin. 




Stekt sockerkaka med mascarponekräm och blåbär
"När vi kommit in i stugan igen så lyckades vi frammana ett litet sockersug så vi svängde ihop en snabb efterrätt som vi skissat på tidigare under kvällen. Och kanske var den det godaste av allt. Jag tror faktiskt det. Dels på grund av smakerna - blåbär, passionsfrukt, vanilj, lime, socker - och dels för det goda samarbetet. Det är så himla fint när man lagar mat med någon och det blir som ett samtal där man försiktigt fyller i varandras meningar. Man slår i ordets rätta bemärkelse sina kloka huvuden ihop och så uppstår något enastående."

Päronpizzan & fikonpizza
"Och säger man att man ska bjuda på pizza och lagar det här så kommer gästerna först kanske bli lite besvikna, ända tills de smakat på den vill säga. Visserligen bakas den på pizzadeg och gräddas i ugnen, men där upphör likheterna mellan detta och en "vanlig" pizza. Det här är raffinerat. Enkelt. Elegant. Och så gott att jag vill äta det varje dag. Som förrätt, varmrätt och huvudrätt. "

Chokladtårta från Capri
"Ungefär en vecka i förväg hade jag bestämt mig för att göra en tårta på mandel och choklad. En sån tårta som enligt receptet görs och äts på Capri och är den godaste italienska tårtan." 




Nu går vi vidare till en liten länklista över minnesvärda blogginlägg. Eller kanske är det snarare en lista över blogginlägg som kan ses som en ingång till livet som Palsternacka. Här kan ni som inte känner mig så väl  få en bra inblick i vad det är jag skriver om och framförallt hur jag skriver (när jag skriver så som jag vill skriva). Här listas allt från det ambititösa bildreportaget från Avocadofarmen jag besökte på Azorerna till mer personliga dagboksliknande historier och bilder.

Problemlösarpastan
Om hur maten kan hjälpa en att lösa problem. Om kärlek, om pasta.

Rapport från avocadofarmen
Bildextra! Om avocadofarmen i Rabo de Peixe. Om att vara lycklig under ett avocadoträd och ligga i hängmattan under ett annat av eukalyptus. 




Sensuella saffransrisotton
Om att laga risotto och sedan skriva om det som en erotisk novell

Kantarellpasta från Lotorp
Om svensk sommar, att följa en stig och glädjen över vänner och kantareller.

Semester, vänner & pastor
Om precis just det. Om fina dagar, nya idéer och sånt som man vet redan i stunden kommer bli goda minnen.

Nötter
Om hasselnötsterapi med en köttklubba och att försöka hamra sig ur olycklig kärlek. 




Bill & Bull - En hyllning
Om Susanne & Niklas som inspirerar på många sätt. Om dekadens i körsbärsträdets blommning och att vara nära döden.

Tre-rätters i päls och klackar
Om Klackaskons bjudning in i en värld av hamburgare, leopardpäls och just det - klackaskor. 
  



Och så var det alltså dags att säga Hej och Tack till alla som peppat och lyssnat och läst och kommenterat och tipsat och rättat och inspirerat. Och och och. Jag tar mig friheten att hålla ett tacktal. Några namn och några meningar.

Tack till...
Gertrud Trygg för att du hejat på mig från starten och vid upprepade gånger uppmuntrat mig med beröm för mitt skrivande. Helt ovärderligt. 
Olof Werngren för att du alltid hejar på och är positiv och hjälper till att äta och designa och komma med tips om internets värld. Jag vågar säga att utan dig hade det inte blivit någon blogg.
Mor för att du fött och gött mig under min uppväxt. För att du odlar eget i din trädgård och inspirerar mig att i framtiden göra likadant. För att du aldrig låtit mig och syskonen äta hel- (knappt ens halv-)fabrikat och alltid sett till att vi knaprat grönsaker.
Kim Borgström för att du inspirerar mig med din raffinerade matlagning, dina oslagbara risottos och din noggrannhet i köket. Och för att du gillar att äta och prata om maten. Och för att du fått mig att börja äta kokt ägg och introducerat mig för kronärtskockan.
Moa Björnson för att du kan konsten att visa uppskattning så hjärtat jublar och hacka och äta rödlök som ingen annan (bland mycket annat).
Jens Almqvist för att du bland annat fått mig att förstå vilken enorm effekt rivet citronskal kan ha i maten och för din kärlek till bra köksredskap. 

(Åh, vad jag älskar att få vara högtravande. Jag vet ju att jag aldrig kommer få någon Oscars statyett så jag griper detta halmstrå och fortsätter en stund till...)

Petter Atterstig för att du förser mig med vassa knivar, skickar fruktkaka på posten och gillar att göra tidskrävande matlagning. Och för att du började baka surdegsbröd innan folk började kavla upp sina chinos och kunde stava till Fixed gear.
Susanne Borgström & Niklas Hedin för att jag hela tiden kommer tillbaka till mat jag ätit hos er. För att allt verkar så enkelt när ni gör det, för att ni kan dricka bubbel som inga andra och för att ni introducerade mig för vinho verde bland mycket annat.
Moa Geistrand för att du blundar när du äter och njuter så man hör. För att du inte bangar ett äventyr och att sova på en kyrkogård.
Eva i kommentarsfältet för att du skrev något som gjorde mig otroligt glad "Du känner inte mig och jag känner inte dig men jag kan inte hålla mig ifrån att kommentera. Du skriver så vackert så jag finner inga ord. Kanske har du redan använt alla ord.....Jag blir lite sorgsen över att jag inte ser så många kommentarer hos dig. Men jag tror att du har massor av läsare men man blir fullkomligt ordlös. Tack för att jag får ta del av ditt öliv. Eva" 
och Anders Ljungmark såklart för att du också varit med från början och hejat på och sagt att jag skriver bra. Du har till och med skrutit om mig och min matlagning ibland. Helt sjukt fint. 
Och Tack till alla andra som kommenterat. 



För en tid sedan fick jag ett mail med en fråga om jag ville flytta min matblogg till en sida som heter Matmolnet. Efter en stunds övervägande kändes det som en utmärkt idé och när jag väl bestämt mig för att låta Matmolnet importera min blogg tillsammans med några andra matbloggar så blev jag mycket peppad på att sätta ett komma i Palsternackans historia och flytta hemmifrån. Det har dragit ut på tiden men nu äntligen är det igång.
Matmolnet är en sida som har receptsök, nyhetsflöde och ett gäng bloggar under sitt tak. Niklas Ekstedt, känd som Mat-Niklas, är profilen bakom sidan och det verkar som om mycket kul kan komma att hända där.
Jag kommer behålla mitt namn och min palsternacksidentitet men utseendet på min blogg kommer förändras en aning. Den här gamla adressen kommer finnas kvar men allt det nya materialet kommer ni finna under Matmolnet från och med straxt. Jag säger till när jag flyttar helt och fullt och officiellt.
Så kom med mig och spana in Matmolnets värld! 


Kristallglasen, kattdjuret och konfekten får följa med till Matmolnet annars kommer jag inte känna igen mig. 


Och som sig bör när ett år närmar sig sitt slut så är det nu hög tid för en Lista. Får jag lov att be om en trumvirvel…och sedan presentera Årets...

...godaste restaurangmat
Den vegetariska sushin på Saiko i Malmö. Smakkombinationer som får tungan att slå volter och leendet att sprida sig till tårna. Oerhört gott, innovativt, tjusigt, vällagat och inspirerande. Och tur för mig som har Saiko så nära att jag inte ens behöver knyta skorna när jag ska gå dit.

Jag minns även en Svampconsomé som jag åt på Grand i Lund. Den överträffade alla förväntningar då namnet var precis så trist och fattigt som Svampconsomé. I den djupa tallriken som serverades mig låg en blandning av diverse svampar, något med äpple och något med tryffel och vid sidan av så fick jag en kanna consomé att slå över detta. Umamichocken som följde därpå var så kraftig att jag kan erinra mig smakerna ännu, ett helt år efteråt.

...bästa risotto 
lagades såklart av Kim Risottodrottningen Borgström och gick under namnet Persikorisotto med prosecco. Ja men ni hör ju. Man faller ju i hallen när man kommer innanför dörren och hör att det är det man ska äta till middag. Trillar av stolen gör man sedan när man får reda på att det används papegojfrukter (en av mina bästa sommarfrukter a k a plattpersika) istället för persikor.

...vanligaste omelett 
måste vara den med zucchini och lök, parmesanost och persilja. Kanske några rostade frön ovanpå det och så lite grönt därtill. Och balsamvinägerna såklart. Den är ju det viktiga.

...viktiga lärdomar i köket 
* Att rosta nötter i ugnen är ungefär en miljard gånger godare än att rosta dem i pannan. Tack Lisa Förare Winbladh för denna ovärderliga kunskap som jag spridit så gott jag kunnat under året.

* Att toppa en omelett med några droppar balsamvinäger gör en stor och mycket god skillnad.

* Om man vispar creme fraichen så blir den först lös och då ska man bara fortsätta att vispa, hårt och hårdare och snart har den stelnat till igen och förvandlats till en konsistens som är perfekt att forma till små ägg och lägga på sin blini eller råraka. Tack Plexi för detta.

* Smaka. Smaka. Smaka av. Det är nog det allra viktigaste egentligen och något som jag i alla fall blivit mycket bättre på och som gjort matlagningen bättre, roligare och godare. Bra för alla utom tänderna. 




...goda gamla nya bekantskaper 
* Hemmagjord nyponsoppa gjorde jag en dag för att imponera på några ur den äldre generationen och den imponerade även på mig. Jag kryddade upp den med kanelstång, ingefära, stjärnanis och apelsin och serverade den på klassiskt vid med mandelbiskvier och vispgrädde.

* Rårakan, röstin och potatiskakan. Kanske fick jag en överdos av potatis under min uppväxt, jag finner i alla fall ingen annan rimlig förklaring till varför jag år efter år förskjutit denna lilla knöl. Men i år har den tagit revansch. Och det är jag glad för.
För hur gott är det inte med rårakor?

* Pytt på råstekta rotfrukter. Något av det bästa man kan göra av alla underjordsgrödor. 

* Spottsoppa. En annan efterrättsklassiker är soppan gjord på hela körsbär som man själv får spotta ut kärnan från när man äter. Jag hittade vilda körsbär i borrby och gjorde spottsoppa med kokostopp. Lika snyggt som det låter.

...mat-trolleri 
* Brynt smör. Hur smör kan förvandlas till koladoftande, nötigt flytande guld som man vill sleva in med sked är för mig fortfarande ett mysterium. Men allt sedan jag skrev blogginlägget "Brynt smör och jag ba döööööör" har jag sjungit det brynta smörets lov. Jag har tillsatt sherryvinäger och rostade hasselnötter och miso. Och jag tar det till mitt hjärta, helt och fullt, även om jag får åderförkalkning på kuppen.

...inspiratörer
* Lisa Förare Winbladh med bloggen Matälskaren samt alla recept för Sydsvenskan

* Lotta Lundgren med bloggen Om jag var din hemmafru

* Sofia Gustafsson med bloggen Exkursioner

* Martin Johansson med bloggen Pain de Martin 

Tempo Bar & Kök och deras kockar

Restaurang Smak på Malmös Konsthall



Den här listan kommer göras lite längre inom de närmaste dagarna. Men nu är jag så peppad på att få publicera det hittills skrivna att jag trycker på knappen.

Hej!


Jag pallade mitt livs första vattenmelon under året och gud straffade mig med att
styra mig till att välja en omogen. 


15 december 2011

Jordärtskockssoppa med tryffelolja (att dö för)

Om det är något jag faktiskt saknat under tiden på ön så är det jordärtsskockor. Tur då att jag har en vän som hade den goda smaken att påminna mig om denna storslagna underjordsväxts existens och föreslå att laga en soppa på skockor en regnig luciadag.
Daniel stod för receptet och tillagningen av soppan och jag gjorde små varma smörgåsar och en sallad därtill. Salladen blev halvkul men jag kan ändå berätta vad den innehöll för tanken var god och den hade blivit god om jag inte valt att blanda grapefruktjuice med olivolja (det blev beskt och med en märklig bismak) istället för citronsaft till dressingen. Några dagar innan hade jag gjort en liknande sallad och den blev mycket godare så jag skriver ner de bästa delarna av de båda varianterna och gör det till ett bra recept.

Men åter till soppan.
Jag brukar ställa mig skeptisk till att använda matlagningsvin istället för vanligt vin och matlagningsgrädde istället för vispgrädde men resultatet av den här soppan blev så väldigt bra så jag är beredd att ta till dessa produkter i framtiden. Framförallt är det bra (för mig) att inte automatiskt rata ett recept bara för att man inte har vanligt vin hemma eller är för fattig för att köpa det eller om det är så att systmebolaget stängt och det är en omöjlighet att komma över en flaska. Det kan ju faktiskt hända.
Så kort sagt så fick den här soppan mig att vidga mina vyer och vy-vidgande är alltid av godo.

Jag har ett recept på jordärtskockssoppa sedan tidigare här på bloggen. Men det skiljer sig åt en del då det innehåller cider och några potatisar och så toppades den soppan av lite stekta kantareller bland annat.
Soppan som Daniel gjorde piffades med rosépeppar, finhackad persilja och några droppar tryffelolja. Något helt annat och helt superbt!

Och när jag ändå är inne på jordärtskockor så måste jag puffa för en annan god och festlig grej som jag gjorde under förra säsongen: Ugnsbakade skockor med mandelkräm

Den här soppan och salladen är ingen hitkombination utan resultatet av en slump och de råvaror som fanns hemma och skrek på uppmärksamhet då det begav sig. Men vid sidan av salladen så gjorde jag som sagt även några små varma smörgåsar och de eller något liknande kan jag rekommendera att servera till soppan. Jag skar bitar av surdegsbaguett, smörade dem, la på skivad vällagrad svecia, lite persilja, grovkornig senap och purjolök och så grillade jag dem snabbt i ugnen på 250 grader till osten smält och de fått lite färg. 
Man kan ju lägga lite vadsomhelst på sina varma smörgåsar, till exempel svampstuvning, chutney, annan ost, nötter, sin granne och så vidare. Ja det är väl bara fantasin och Sveriges rikes lag som sätter gränserna som det brukar heta.


Jordärtskockssoppa med tryffelolja
4 port.
  • ca 500 gram jordärtskockor 
  • 1 stor gul lök 
  • ca 5 dl vatten
  • grönsaksbuljong efter tycke och smak (arla säger 2 tärningar...) 
  • 1-2 dl vitt (matlagnings-)vin 
  • 1,5 dl (matlagnings-)grädde 
  • smör 
  • vitpeppar 
  • salt 
  • rosépeppar 
  • finhackad persilja 
  • vit tryffelolja 
Skala och hacka löken. Skala och skär jordärtskockorna i mindre bitar. Fräs löken i smör i en kastrull. Tillsätt jordärtskockor, vin, vatten och buljongtärningar. Låt koka under lock cirka 15 min eller tills jordärtskockorna är mjuka. Mixa soppan riktigt slät. Häll tillbaka soppan i kastrullen och tillsätt grädden. Värm och smaksätt med nymalen vitpeppar. Toppa vid servering med persilja, mortlad rosépeppar samt tryffelolja.

Receptmakare: Arla i remix av Daniel


Sallad på grapefrukt & avocado
  • ruccola sallad
  • blodgrapefrukt 
  • avocado 
  • äpple 
  • rödlök 
  • rostade pumpa- eller sesamfrön
  • olivolja 
  • citronsaft 
  • honung 
  • en skvätt vatten
  • salt & nymalen svartpeppar
Filea grapefrukten efter bästa förmåga. Tärna äpple. Skiva avocado. Skala och skiva rödlöken mycket fint. Skölj och torka ruccola salladen. Rosta pumpafrön eller sesamfrön. Lägg upp allting på ett fat. 
Vispa ihop ingredienserna till dressingen och låt var och en själv ta för sig (så slipper man en slak och slabbig sallad). 

Receptmakare: Fru Palsternacka

11 december 2011

Jetlag

Jag har svårt att komma hem och landa här. Det tar tid och sker under tvång. Mest vill jag fara iväg. Tillbaka tror jag. Eller vidare. Tiden bara försvinner och jag hinner inte med det som jag tycker är det viktigaste. Så nu vet ni. Det kan dröja ett tag innan saker och ting blir som förut. Innan det bloggas här med liv och lust igen.
Just nu känns det ärligt talat lite forcerat. Jag ligger lågt. Och längtar bort.








Det är också så att jag saknar någon. Någon som börjar på R.

Sverige - Danmark 1-0

Det kom ett sms en dag. En räddning. En plan. Det lät så här:

Smaka på ordet Råraka… hos Plexi på fredag. Vad sägs?

Ja vad säger man?
Jag älskar rårakor och serveras de på en fredagkväll i sällskap med en Peter Plexi och en Björn Moa så är lyckan gjord.
Peter Plexi, Björn Moa och jag har en tidigare middagshistoria ihop. Det var Plexi som levde pittoreskt stugliv i Kivik i somras och som jag berättade om i blogginlägget "Improvisationen, horan & sockerkakan"

Konversation som följde på smset lät så här:

Jag älskar rårakor. Och jag följer gärna med. Meddela om jag kan bidra med något eller ta på mig nån uppgift. Åh mysigt.

Vi kan fundera lite på nån efterrätt! Kanske Tamarillo?

Ja, vi funderar på efterrätt, nåt som vi kan mecka ihop där hos Plexi då. Tänk tänk. 


Äppelkaka kanske ;) *
Halv åtta har vi förresten siktat på vad gäller tiden!


Idéer: Chokladkolapaj med lingon, citronpaj med granatäpple, chokladmousse med lingon eller annat, hemmagjord nyponsoppa med mandelbiskvier och grädde, chokladfondant med tillbehör. Har du tänkt på nåt annat än äppelpaj? Halv åtta blir kanon. Puss. Ska bli jättekul att ses.


Jag har lingon. Röstar för chokladkola + lingon paj alltså! Jag köper vitt vin på systemet och tar med rött också. Ska springa innan Plexi också. Men ska jag köpa med annat?


Då fixar jag pajgrejs. Ses sen! Bra val i mitt tycke, den är supergod!


Och så lagade jag chokladkolapajen på fredagseftermiddagen hemma i mitt kök. Slog in den i paket och cyklade hem till Plexi. Där misstog jag mig och trodde att Peter hade julpyntat men det visade sig vara rester från en fest helgen innan med Danmarkstema. Rött och vitt pynt.


Spåren av en bjudning. Skyltar som vittnar om att det tillagats delikatesser. Tyvärr var allt uppätet sedan länge.


Öl och skål och lite chips och skumtomtar i köket medan vi byggde rårakor. Plexi hade råraksdebut och jag kallade dem för rösti hela tiden och till slut blev det pinsamt och jag kände mig smått korkad. Eller i alla fall trögfattad. Jag tror jag förlorade min matbloggar-titel för en stund. Rårakor låter ju mycket bättre. Och vi skulle ju smaka på ordet, det var ju så det hela började.


Som matbloggare har man vissa befogenheter. Till exempel kan man helt ogenerat rota i andra människors kylskåp
och sätta betyg. Plexis kylskåp får 7 ägg av 10 möjliga. Välfyllt och gott om goda grejer. 


Skål i julöl. 


Så här ska det se ut. Riven potatis i ren handduk. Sedan viker man ihop och kramar så saften rinner. 


Jag delade med mig av burktricket som jag lärt mig av Olof. Sätt en vass knivspets eller dylikt i botten på plastburken
så det blir ett litet hål och kläm till. Ut kommer en perfekt format innehåll och inget går till spillo. 


Stackar som blir rakor som blir mat. Snåla inte med smöret. Rårakorna ska ha gyllenbruna chipsiga kanter. 


Rårakorna blev så himla snygga och passade på något sätt väldigt bra in med inredningen vid matplatsen. Det var färgen på sikromen och tångkaviaren tillsammans med färgen på stolarna. Och så de mjuka formerna, enkelheten och kanske rentav konceptet. Råraka känns som en svensk klassisk rätt som här gjorts lite modern i sitt uttryck och möbleringen hos Plexi skulle nog kunna beskrivas på samma sätt.
Nåväl.


Moa och glasgömman. 


Resultatet av ett gott samarbete. 


Efter rårakorna skulle det ätas ostar som Plexi fått i gåva på danmarksfesten. Efter ett urval baserat på lukttest dukades två danska stinkbomber (den tredje lämnades kvar i kylen då den luktade så skarpt (läs vidrigt) att den skulle förpestat hela lägenheten om den brutits upp ur sin förpackning) upp på fat tillsammans med kex och någon äppelmarmelad. Det hela såg mycket mycket bra ut och vi var alla entusiastiska. Men entusiasmen gick efter första smakbiten över i förtvivlan efterföljt av något som skulle kunna kallas avsky. (Du blir väl inte ledsen nu Peter när jag talar illa om dina ostar. Du får inte ta det personligt. Vad jag minns så spottade både du och jag ut våra bitar på en gång och det var bara Moa som  hade styrka nog att både le och äta samtidigt.)


Två gamla ostar, en köns- nej jag menar sharonfrukt, salta små kex och en skumtomte. Och en väldigt god äppelmarmelad. 


De smakade så väldigt illa. Och pricken över i blev den sharonfrukt vi skurit upp att ha som tillbehör. Moa och jag var väl medvetna om att sharonfrukt luktar f*tta men detta var en nyhet för Plexi. Han vägrade tro på oss, trodde vi skämtade när vi förvånat tittade på honom och sa "Vet du inte att den kallas för könsfrukt?!"
Efter en googling fick Plexi bevisat att det inte bara var Moa och jag som var vulgära och hade väldigt livlig fantasi utan att det är allmänt känt att sharon-/kakifrukt har en doft som är mindre angenäm i matsammanhang.
Ostbrickan blev något av en flopp men efter flopp kommer flipp och efter ost kommer dessert.


Chokladkolapaj. 


Chokladkolapajen hade jag gjort efter ett recept av Monika Ahlberg men jag hade använt choklad med 72% kakaohalt istället för 50 % samt tillsatt en aning salt. Det blev gott men mer chokladpaj än kolapaj. Så är man ute efter en sötare kolapaj så använder man en ljusare choklad samt en ljus sirap. Både Plexi och Moa gillade chokladpajen och vi diskuterade huruvida det varit godare med en koligare variant men kom fram till att de båda inte kunde jämföras med varandra.

Se bara upp för att använda en mörk choklad som är syrlig, med syrliga osockrade lingon till blir det inte riktigt bra. 

Rårakor med stil
  • potatis av fast sort, ca 1 kg till 4 pers.
  • smör
  • creme fraiche
  • tångkaviar alt sikrom
  • rödlök
  • dillvippor
  • salt & nymalen svartpeppar  

Skala potatisen och riv den grovt. Lägg den i en handduk, tillslut och krama så det rinner. Värm en stekpanna och smält en ordentlig klick smör. Lägg i högar av riven potatis och platta till stackarna till rårakor. Salta lite. Vänd när de är gyllenbruna och lite frasiga samt klistrat ihop sig och inte faller i sär. Stek dem lika fina på andra sidan. Sätt någon på att hacka rödlök riktigt fint och någon annan på att vispa creme fraichen hård. Servera rårakorna med nämnda rödlök och creme fraiche, samt tångkaviar, dillvippor och nymalen svartpeppar. Ät genast och gör sedan en omgång till!
Ät som om det inte fanns någon morgondag (alt. översättning: precis som man äter blinier).

Receptmakare: Det kollektiva medvetandet genom Plexi Peter


Chokladkolapaj med lingon
  • 2 dl havregryn
  • 1 1/2 dl mjöl
  • 100 gram smör
  • 1/2 dl råsocker
  • 1 1/2 dl vispgrädde
  • 50 gram smör
  • 200 gram choklad, 50% -70 % kakaohalt
  • 1 1/2 dl ljus sirap
  • flingsalt
  • lingon
  • vispad grädde
Smält smöret i en kastrull och blanda ihop till en deg med resten av ingredienserna. Tryck ut i en pajform med löstagbar kant, 18-22 cm i diameter. Förgrädda pajskalet i 200 grader i 8-10 minuter till det fått fin färg. 
Koka upp grädden med smör och sirap. Sjud på svag värme i 10 minuter. Tag kastrullen åt sidan och  bryt ner chokladen i smeten, rör tills den smält. Häll chokladsmeten i pajskalet och låt svalna i kylskåp. Ta fram pajen en stund innan servering så den inte blir alltför hård. Godast är det om den är lite mjukseg. Strö över lite flingsalt på chokladen om du önskar. 
Servera med lingon och lättvispad grädde. 

Receptmakare: Monika Ahlberg med tillägg av Fru Palsternacka

* Moa nästan hatar äppelkaka. Hon var således ironisk i sitt sms samt passade på att ge mig en känga för att jag lagat äppelkaka när hon var och hälsade på mig på Azorerna. Jag var helt ovetande om att han hyste så starkt agg mot denna efterrättsklassiker och åkte därmed ned några steg på vänskapsstegen.